De där sista sakerna.

I eftermiddag drar jag till Kristianstad. Jag ska sova där inatt för imorgon bitti far jag och Leona mot Ystad och vidare till Bornholm där vi ska stanna över helgen. Det ska bli så härligt.

Framför mig på skrivbordet har jag en liten lapp där jag skrivit allt jag ska komma ihåg att göra innan jag kör hemifrån. Gå ut med soporna. Diska undan. Vattna blommor, med mera... Det kan man tänka är en god idé. Det är ju bara att bocka av så glömmer man ingenting.  Min största rädsla är bara att jag har glömt skriva något på lappen som borde vara med. Det blir som om man dubbelglömt det då. Glömt att man skulle komma ihåg något som man inte fick glömma att minnas.

Förmodligen är det inget viktigt. Jag har stängt av kaffekokaren och dragit ur sladden.

Idag ska också Frida till veterinären för sitt öra igen. Hon har gått med tratt i åtta dagar för en infektion i ett sår. Det ser mycket bättre ut nu så jag hoppas dels att hon får slippa tratt och dels att det inte kommer kosta 600 kr för ett återbesök. Det sista har jag dock inga höga förhoppningar på.

På en helt annan punkt så kan den uppmärksamme se att jag frångått mitt koncept lite grann. Till vänster kan man nu se min twitterfeed. Mitt nick där är Kindtand. Inte Kent helt enkelt.


Följ min blogg med bloglovin

Thunder!

I morse när jag stod och väntade utanför badhuset på jobb så var himlen sådär rosa och blå som den är på stilla gryningar. Det varade inte länge. Vi hade kommit till Helsingborg och jag satt och väntade i bilen när de andra skulle in och köpa bullar då ett mörker plötsligt lade sig över staden. Moln hade kommit från ingenstans. Tjocka mörka moln som hade väldigt bråttom att knöka sig tätt i himmelen. Det började droppa så smått. I en minut. Sedan öppnade himlen sig. Det var ösregn i den bemärkelsen att det hade upphört att vara droppar som föll. Vindrutetorkarna var på max och det var lönlöst. Vatten låg i stora pölar som inte funnits där minuten innan.

Och så kom åskan. Först små blixtar bland molnen. Små ljusknallar som knappt hördes över motorn och däcken i vattenpölarna. Men de överröstade snabbt det med. Det var mäktiga blixtar som verkade hänga kvar lite grann i luften som för att göra sig extra tydliga. Och de kom inte ensamma. Som om det vore en blinkande blixt på en kamera så kom det fyra, fem, sex blixtar inpå varandra och åskan som kom exakt samtidigt kändes så nära. Som om den var precis bakom en.

Jag är inte rädd för åska men när den är precis över huvudet på en och mitt i ett ösregn så har jag inget intresse att vara utomhus. Jag blev körd till porten och efter ett graciöst hopp över en vattenfylld innergård var jag inne i lägenheten. Jag trodde att i detta ovädret så är det omöjligt att sova men Leona sov som en stock när jag kom upp. Inte ens när jag gick runt i lägenheten och stängde fönster och släckte datorer vaknade hon.

Åskan lugnade ner sig lite efter ett tag. Jag somnade och nu när jag vaknade så åskade det igen.

Det är rätt så mysigt med åska.


Följ min blogg med bloglovin

Ett tips för alla nördar och andra som gillar popkultur.

Ibland finner man underbara ting på internet. Detta tack vare att jag följer Adam Savage på twitter. Du vet han från Mythbusters som har en hatt som jag vill ha en likadan av... Inte? Han med hår då...

I alla fall... Till det jag tänkte visa:

Vill man se många många många mer bilder i samma stil så kan man hitta dem på tecknarens blogg, Mr Hipp

Följ min blogg med bloglovin

In i rutinen.

Det tog en halvtimme. Och kanske så hjälpte den där första koppen kaffe, svart i plastmugg, till att få en tillbaka till nästa exakt den punkt man var på för de fyra veckorna sedan. Innan semestern.

Man är en sådan vanemänniska. vad trodde jag egentligen? att allt skulle känas konstigt och obekvämt när jag återvände till jobbet? Inte riktigt... Men jag hade kanske förväntat mig något... En känsla. Det gör man varje år och varje år är det samma sak. Man kommer till jobbet, får på sig sina arbetskläde och pling så är man tillbaka i rollen. Man känner igen sig så väl den där första dagen man är tillbaka. Hur man rör sig, i vilken ordning man gör saker, vanor... Och på det viset kanske man inte blir en ny människa på semestern men man kanske får lite distans till sig själv. Eller man kanske får ett nytt perspektiv på saker och ting?

Jag vet bara att jag kom till jobbet och allt var det som det var innan semestern. Och det finns ju en trygghet i det också. Ingenting hade förändrats. det hade jag inte räknat med. Jag hade kanske räknat med en liten förändring i mig... Men nu ägnade jag min semester åt umgänge, figurspel och avslappning istället för själaforskande. Så jag får väl vara glad att jag gillar mig precis som jag är då då...

Jag kommer jobba sju dagar, sen är jag ledig tio till. Inte nu på torsdag men nästa torsdag så åker jag och Leona en helg till Bornholm. Det ska bli skönt.


Följ min blogg med bloglovin

Har det gått fyra veckor redan?

Min semester kom efterlängtad och på ett sätt känns det som om jag slösat bort den lite. Samtidigt inte... Jag har inte gjort mycket på min semester. Jag var en vända i Köpenhamn. Jag har varit på en konsert och jag har umgåtts en hel del med goda vänner. Och det är ju inte så illa det...

En sak jag inte gjort är stressat. Jag har inte haft press på mig att göra en massa saker som man "måste" göra på sin semester. Fyra veckors avslappning försvinner snabbt.


Följ min blogg med bloglovin

Minnen och sol.

Igår, uppe vid Pålsjö slott samlades en skara människor som har det gemensamt att de alla tog studenten från Rönnowska skolans medieprogram 1999. Jag var en av dem.

Gamla vänner och klasskamrater som försvann lika mycket som jag gjorde det för dem hade en riktigt fin picknick i solskenet. Vissa av dem har man träffat några gånger i och för sig men det är alltid kul att ses.

Även om jag inte hörde ett enda Tomas Ledin-citat (Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig?) så var det självklart så snacket gick. Alla var ju nyfikna. Vem jobbade inom media? vad gjorde man annars? Hade man familj? Barn? Var bodde man?

Tiden hade gått men alla såg på något sätt ändå likadana ut, trots att det är tolv år sedan man sågs sist. Folk började droppa av en efter en och till slut var vi ett gäng som begav oss till The Tivoli. Vi åt och drack ett par öl och så började folk droppa av igen så smått. Vi sista sju gick när artonåringarna började invadera stället. Vi gick när de tretton år yngre versionerna av oss hade stått i kön utanför och tryckt. Man blir onekligen äldre. Till alla gamla klasskamrater: Det var otroligt kul att ses...


Följ min blogg med bloglovin

På konsert.

Malmöfestivalen har precis dragit igång och igår var min enda chans att gå dit. Tur då att Cocorosie fick spela då.

Cocorosie består av de två amerikanska systrarna Cassady som gör helt underbar musik ihop. Allt från elektroniska leksaker, harpa, ett otal olika blåsinstrument och barnleksaker, beatboxing och gitarrer och samplingar används för att göra något som är suggestivt vackert och jävligt ösigt, både om vartannat och samtidigt. Jag bifogar två videor. Både ett liveframträdande och en musikvideo.

Följ min blogg med bloglovin

Ett litet musiktips

Det rör sig inte om en ny artist. Däremot är det en artist som jag upptäckt lite grann nu på det senaste och idag har han spelats på spotify hela dagen. (Utom när jag lyssnade på radio.) Det rör sig om Antony & the Johnsons. Vilken röst. Vilket vemod och vilken styrka.

Lyssna och njut.


Följ min blogg med bloglovin

Kunde, skulle, borde...

Min semester är nästan slut. Denna helgen och en vecka kvar. Det känns som om det har gått för fort. Jag hade inga direkta planer så jag har inte hittat på så mycket. Jag har mest tagit det lugnt. Sen har man ju inte haft en så stor tur med vädret heller för den delen. Ett par soliga dagar har det varit.

Jag har inte fått skrivit något nästan. Det grämer mig. Det var ju det jag skulle göra på semestern. Börja skriva på nästa bok. Men jag vet fortfarande inte vad den ska handla om. Jag borde tömma hjärnan och bara skriva och se vad som kommer ut och se om det är något man kan arbeta med. Jag borde sätta mig någonstans där det inte finns katter, datorspel, warhammer, serietidningar, filmer eller andra distraherande saker och bara ha med mig en penna och ett block.

Nu ska jag dock iväg på ett ärende. Dagen är fortfarande ung.


Följ min blogg med bloglovin

Att bygga en mölla.

Det kanske inte har undgått någon som tittat in här på det senaste att jag börjat spela Mordheim. Då behöver man stadsmiljö och visst går det att använda böcker och lego och annat som man kan ställa ivägen för sina gubbar. Men att skapa sina egna små hus med billiga medel och få det att se grannt ut är ett sant nöje. Jag ville bygga en mölla. Eller väderkvarn för de som föredrar det ordet. Det jag har använt i processen är: Wellpapp från ikeamöbel, kartong från skokartong, papp från micropizzaförpackning, balsaträ, tungspatlar, gaffatejp, vinkork, lim, finspackel och slutligen färg.

Jag började med att göra en låg cylinder av wellpapp som jag limmade balsaträ på för att få korsvirket som jag ville ha det. Inuti satte jag två bitar papp i kors för att staga upp cirkeln.

Jag skar ut sex avsmalnade fyrkanter. Det var lite tricky, då man ville att det inte skulle luta för mycket och inte för lite. Det tog ett par försök innan jag fick något som kunde likna tornet på en mölla. Inuti höll jag ihop tornet med gaffatejp tills jag fått limmat på en topp och en botten.

Jag limmade inte fast tornet på botten än. Det visade sig vara klokt. När jag klippte ut små takpannor från pizzalådan var det skönt att lätt kunna hålla tornet i handen.

Jag glömde givetvis ta foto när jag byggde ihop toppen  och balkongen men jag ska försöka förklara så gott det går. Först klippte jag ut ett golv och sedan halvslitna väggar som jag mätte till. Jag gjorde en cirkel i vinkorkstorlek som jag skar ut. Sedan skar jag ut biten mellan cirkeln och botten på väggen så jag bara kunde föra in korken. Den lilla skarvbiten limmade jag sedan snabbt tillbaka. Sedan använde jag lite småbitar till takrester och långa balsabitar som jag gjorde trasiga vingar av. Jag förberedde korken med skalpell och senad spetsade jag korken med en vässad vinge med lim på toppen.

Balkongen gjorde jag genom att skära ut en större cirkel och när jag väl limmat ihop allt så klippte jag smala remsor (plankor) av pizzalådan som jag limmade fast längs balkongen. Räcket gjorde jag av balsaträ. Sedan grundmålade jag svart.

Här är möllan färdigmålad. Den blev blå och vit. Mycket svart fortfarande. Den har ju trots allt brunnit lite ska det föreställa.

Jag highlightade lite på dörren, fönsterlucka och räcke. Bara för att...

Och så en liten artistisk knorr på slutet. Moulin Bleu... Jag gillar små detaljer. På ett ställe har jag också låtit en ork rista in klotter i väggen.


Följ min blogg med bloglovin

Super

När man ser att Rainn Wilson spelar huvudrollen i en film tänker man först att den kommer vara, kanske fjantig eller nördig. Han är ju rätt så bra på det där att spela den stela, socialt handikappade skumma killen. Och det gör han här med. Men med så mycket djup och hjärta att jag blev väldigt positivt överraskad.

Ellen Page är en favorit. Hon spelar i intressanta filmer och gör för det mesta bra ifrån sig. Så även här som en wannabe sidekick som går igång lite för mycket på våld.

En sorglig mans fru lämnar honom för en knarkkung och han får för sig att det är mot hennes vilja. Genom syner och tecken från gud bestämmer sig mannen att han ska bli en superhjälte och går till serietidningsaffären i studiesyfte. Han blir The Crimson Bolt, och beväpnad med en röd rörtång så beger han sig på brottslingar (allt från knarklangare, väskryckare, pedofiler och folk som tränger sig i bioköer) i stan tills han är redo att ge sig på mannen som stal hans fru.

Den är rå. Ibland lite till överdrift. Den är riktigt sjuk ibland men på något sätt så sätter den sig bekvämt i huvet på en. Den är rolig. den är tragisk och den är bra.

Kommer världen förändras på grund av en mans handlingar? Det vet han inte om han inte försöker.

En rolig sak är att en annan av mina favoriter, Nathan Fillion, också är med i en liten roll som The Holy Avenger. Hur kul som helst.


Följ min blogg med bloglovin

Geocaching

Jag laddade ner en app för några veckor sedan. En app för geocaching. Genom karta och kompass/GPS skall man finna små behållare med en liten logg i. Det kanske låter trivialt, men man upptäcker sidor av sin hemstad eller andra städer som man vanligtvis aldrig skulle upptäckt eller lärt sig. Och så får man sig en ordentlig promenad också. Jag och Leona har varit ute i två timmar. Under den tiden har vi varit i krokarna runt Helsingborgs gamla lasarett, även kallat Himmelriket. Vi har varit och lärt oss om 1800-talets arbetar och gesällkvarter och avslutat letandet vid Kärnan.

Vi glömde ta med oss penna. Om ni ska prova är det en bra sak att ha med sig. Och någonting att dricka. Vi stannade vid en affär halvvägs och köpte förfriskningar.

Läs mer om det här: Geocaching

Det kommer bli en hel del upptäckande och "skattletande" i krokarna. Helt plötsligt fick promenader eller löprundor för den delen en portion utmaning i sig.

Följ min blogg med bloglovin

Tvättdag.

Även om det är semester så försvinner inte smutstvätten magiskt på egen hand. Tyvärr... Idag är det tvättdag men jag kommer ändå vara produktiv. Eftersom tvätt innebär att man inte kan gå längre bort än en halvtimme innan man måste vända och gå hem igen är det bäst att stanna hemma. Jag ska sätta igång och bruka allvar med att få mina mordheimgubbar målade.

Till min hjälp har jag Charlie som är en erfaren målare. Han kommer hit senare i förmiddag och målar med mig och så är väl tanken att vi ska köra ett scenario Mordheim också. Men nu... Första laddningen i maskinerna.


Följ min blogg med bloglovin

Morgonpasset Sommar och något helt annat.

I år har P3 misslyckats med morgonpasset sommar.

Rikard Diego och Emma Knyckare och company känns som flera timmars krystade försök till humor. Tävlingarna är menlösa. Visst, det ska vara enkel underhållningsradio men ändå... Slappna av... I fjol var morgonpasset sommar otroligt underhållande utan att det lät ansträngt.

Jag vet inte vad jag ska fylla mina morgnar med nu. Jag brukar lyssna på P3s morgonprogram men jag blir bara irriterad och uppgiven. Ni kan krysta och anstränga er så ni svettas salt, ni kommer inte att underhålla mig.

Som tur är finns det riktigt bra P3program. När jag satt och pysslade igår lyssnade jag på ett par podsändningar av Institutet. Kolla upp det för det är riktigt underhållande och faktiskt också lite lärorikt. Visste ni att humrar kommunicerar genom att kissa på varandra? Visste ni att NASA har 25 pers anställda för att lukta på saker som ska skickas upp i rymden? Inte? Lyssna här : Institutet i P3


Följ min blogg med bloglovin