Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


onsdag 8 augusti 2012

Framtidens OS. En dröm?

Jag läste en artikel i en tidning för ett tag sedan att OS en gång för länge sedan innehöll grenar som konst och pudeltrimning. Man skrattade lite grann. Pudeltrimning. Som om det skulle vara något att ha i OS... Men så tänkte jag till. Det finns ju fler som jag som tycker att all denna idrott förstör några veckor vart annat år med all mediaockupering. Varför då inte inkorporera en massa andra saker som folk älskar in i OS som redan bedöms och tävlas i? Och varför inte göra OS till ett internationellt jippo istället för att ett land åt gången ska stå för hela kalaset?

Varför inte införliva grenarna konst och arkitektur igen? Varför inte bowling, agility, minigolf (förlåt... Bangolf...), schlagerfestivalen, starcraft, billackering, armbrytning, sten-sax-påse, ölhävning, warhammer40K med flera?

Jag förstår att detta blir för mycket för ett tvbolag att hantera. Alla bolag kan istället bjuda på vilka grenar de ska sända. Eller till och med ha speciella OS-kanaler så att inte allt annat får stå åt sidan bara för att en nation helt plötsligt ska låtsas att de bryr sig ett skvatt om simhoppning.

Jag vill se ett os med större diversitet. OS är för folket och folket bryr sig om en jävla massa saker annat än sport. Det är också ett sätt att kanske tänka att man kan bli bäst på något och en hjälte utan att kunna hoppa högst eller springa fortast.



Följ min blogg med bloglovin

lördag 4 augusti 2012

Inte så pantat.

På ikea har de en slags förvaringslåda avsedda för skor. Jag och Leona fick idén att just dessa skolådor kunde användas till annat. I vårt kök finns det ofta en massa saker som ska sorteras. I vaskskåpet får det plats för sopor, matavfall och pappersavfall. Allt glas och metall som ska slängas och allt som ska pantas har haft sin icke så populära plats på diskbänken. Tills idag. Skåda lösningen:



Den där outnyttjade biten köksskåpssida finns ej mer. (Eller den finns ju bakom lådan om man ska vara exakt...) Nu har vi en plats för sådant som ska bort och utan att det syns. Det är dagens tips från the Johnsens.



Följ min blogg med bloglovin

fredag 3 augusti 2012

med eller utan vän

Gå på zoo. Bio. Konserter eller museer. Upplevelser av olika sort. Jag nämnde i det förra inlägget hur dessa upplevs bäst. Delade eller ensamt.

Det sägs att delad glädje är dubbel glädje och visst är det kul att hitta på något tillsammans med någon. Man pratar under tiden och speglar upplevelsen i varandra. Utom på bio. Då får man ta det efteråt. Problem uppstår om den ena parten inte uppskattar upplevelsen lika mycket som den andra. Man får en vriden spegelbild av den om ens följeslagare delar med sig av sin negativitet. Då kanske det hade varit bättre om man upplevt upplevelsen själv.

Men är en film lika bra om man går ensam på bio och inte har någon att diskutera den med efteråt? Är musiken lika bra om du inte känner den du står vid sidan om och kan applådera tillsammans med? Är tavlorna lika kul att uppskatta och analysera om du inte har en intresserad vän med dig?

Man kanske kan få en känsla av ägandeskap av upplevelsen som man inte får om man delar den. Man analyserar och speglar i sig själv. Utan någon att hjälpa en uppleva får man arbeta hårdare. Fokusera. Vara delaktig och ge sig hän på ett annat sätt.

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra. Jag säger att de är väldigt annorlunda och det handlar om vad man föredrar gång för gång. Vissa vill gå på bio själv. Jag går gärna på bio med en god vän. Det känns som om jag får mer ut av filmen om jag kan diskutera den direkt efteråt med någon jag känner. Idag ville jag segla med en brigg utan en god vän. Jag såg det som en upplevelse som jag kanske kunde lära mig något av och kanske ge mig mer hän utan en vän som man kunde med lätthet bli mer fokuserad på än upplevelsen i sig kanske.

Man insuper lättare information på egen hand. Jag gör det i alla fall. För ett tag sedan var jag i Helsingör för att göra research för mitt skrivande. Det var skönt att gå runt i gator och stråk och ta foto och göra anteckningar. Jag gick på museum och pratade med folk på hörnkrogar och i butiker. Hade jag haft en vän med mig där hade jag varit tvungen att visa hänsyn till den andre och inte fått den upplevelse jag behövt. Hade jag varit över för att gå på krogen hade jag gärna haft med mig en vän.



Följ min blogg med bloglovin

Båtresan som inte blev av

Jag hade tänkt åka ut med Briggen Tre Kronor i ett par timmar från Helsingborg idag. Tji fick jag. Man skulle ha förbokat. Lagom till att jag lämnade kajen såg jag upp mot en mulen himmel och tänkte att det kanske var bäst ändå att jag blev i land.

Jag fick nästan kalla fötter på väg ner till hamnen. Jag tvivlade och tänkte att det kanske inte var så kul att göra ensam ändå. Upplevelser blir ju lite bättre när man delar dem med en vän. "Minns du när vi..." låter bättre än: "Nu ska jag berätta om när jag..." Eller så är båda bra och väldigt olika.

Jag bestämde mig för att låta mig uppleva något extra utan att vara beroende av en annan som delade upplevelsen med mig. Men upplevelsen uteblev. Nu sitter jag och tar en fika istället och ska sedan söka upp något annat spännande.


Följ min blogg med bloglovin

The return of the gamla vänskapen

Jag har plockat upp bekantskapen med en gammal vän. Vi umgicks en hel del för en massa år sedan. Och av okända anledningar så blev det att vi träffades mer och mer sällan och sen inte alls. Det fanns inget ont blod eller att man var trött på varandra. Det var en sån sak som händer ibland.

När jag och Leona flyttade till Helsingborg tog det några månader innan vi sprang förbi varandra på stan. Vi bytte nummer men hördes aldrig av. Sen sprang vi förbi varandra ett par gånger till innan vi träffades över dricka och samtal om livet, vänskap och allt däremellan.

När vi umgicks för alla de åren sen så hade vi alla ingredienser till vänskap. Gemensamma intressen. Gemensam musiksmak i mångt och mycket. Vi avskydde båda två våra jobb. Vi gick ut ihop och vi var båda bittra och vilsna singlar. Vi insåg att vi kanske behövde glida isär för att återförenas igen när båda två hade kommit närmre något som kunde likna en väg att gå på.

Idag så pratar vi om samma ämnen. Serietidningar, film, böcker, musik, livet och allt som rör sig kring det. Men vi har båda blivit lite äldre, lite mer runda och, intalar vi oss, lite mer visa.

Det är kul när man träffar gamla vänner som blir nya vänner och som fortfarande någonstans är den där gamla vännen man tyckte så mycket om. Och det är kul när det känns otvunget och kul och det känns som man hittar på något när man gör absolut ingenting.



Följ min blogg med bloglovin

onsdag 1 augusti 2012

Dra på trissor

Idag var jag ute på stan, satte mig på ett café och läste en stund och gick sedan en liten promenad. Under promenaden fick jag ett infall och köpte mig en trisslott tillsammans med drickan jag egentligen gick in i butiken för att köpa.

Såklart vann jag ingenting. Men jag kunde ju ha gjort det. Men jag undrar lite för mig själv om jag använder mig av hittepåmatematik, inbillningsstatistik och osannolikhetslära om chansen att vinna ökar marginellt om jag alltid köper lotter på olika ställen, eller om jag köper mina lotter i samma butik varje gång.

Förmodligen spelar det ingen roll. Det handlar om så små chanser att matematiken är så högt över mitt huvud att jag skiter i att räkna och går rakt in i övertrons sumpmarker. Jag får utveckla ett system av ritualer och metoder att skrapa för att öka de inbillade chanserna att bli miljonär.

Eller så får jag spara mina pengar istället...


Följ min blogg med bloglovin

tisdag 31 juli 2012

Vi gifte oss i lördags!

I lördags morse, lagom till hotellfrukosten öste det ner över Helsingborg. Men redan vid tiotiden klarnade det upp och vi fick solsken nästan hela vår bröllopsdag.

Ja, vi blev gifta. Nere på stranden i Rydebäck väntade vänner och familj på oss tillsammans med vigselförrättare Henrik Thott. När vi gick ner på stranden spelades koppången. Jag minns att jag i nån sekund tyckte det var svårt att gå snyggt i sand men struntade rätt så snart i det. Vår vän Filip spelade "life is beautiful" av Keb' Mo under vigseln och snabbare än vad man kunde ana så hade jag och Leona båda sagt ja och så stod vi där och kysstes i solsken och kamerablixtar.

Strandpromenad.   Foto: Jens Wadenius

Första kyssen som gifta.   Foto: Nathalie Lundin-Ek


Festen hölls på restaurangen Fortuna by the sea. Det åts god mat, dracks gott vin och njöts av trevlig stämning. Det var en väldigt kul fest och fina tal. I sann dansk tradition fick jag också toppen av mina strumpor avklippta i samband med bröllopsvalsen. Vi dansade till låten "Mother Superior" av Katzenjammer. En kul vals som började som ett skämt men som blev mer och mer allvar ju mer vi skämtade om det.

Inget traditionellt här inte... Eller jo. Mycket traditioner blev det. Tårtdelningen och knackande i glaset när brudparet inte kyssts på ett tag. Och stampande i golvet när brudparet inte kyssts under bordet på ett tag. Och presentöppning och pussande på den av brudparet som sitter kvar vid bordet när den andra är borta... Men det kändes ändå som om vi gjorde det på vårt vis och det kändes bra.

Det sades fler gånger till mig att det var först på morgonen efter som jag till fullo skulle inse att jag var gift. Det var då den stora insikten skulle landa på en med ett dån. Men jag har nog undvikit just den vikten. Jag är fortfarande uppe i det blå och kallar Leona för hustru eller frau eller nåt annat längs det ledet så ofta jag kan.

Ja... Jag är gift.
Innan jag lämnade hotellrummet hade jag svårt att greppa situationen. Hur långt jag kommit. (Om nu giftermål är ett mål att sträva mot. Det gör man ju som man vill.) För bara tre och ett halvt år sedan var jag relativt bitter och ensam. Det är en underbar omställning.

Jag vill avsluta detta inlägg med att ärligt och uppriktigt tacka alla som på något sätt gjorde vår bröllopsdag till den underbara dag det var. Och jag vill tacka för alla gratulationer som kommit från flera olika håll efteråt. Tack så mycket.



Följ min blogg med bloglovin