Dörrarna stängs. Andra dörrar öppnas.

Vart ska vi gå nu?

Vårt lokala vattenhål, även känt som Nick´s, har gått i graven. Nya ägare och ett nytt koncept. Död åt en institution som varit rock n´roll i tjugo år. Tydligen ska de nya ägarna satsa på något mer "klubbigt" var ordet jag hörde. Och det är inte riktigt något jag känner Ängelholm behöver mer av. En liten lokal med Magnus Uggla-remixer och wannabestekare överallt. Jag och Ingemar pratade i lördags då det var sista Nick´s -kvällen om vart vi skulle ta vägen nu.

Vi vill ha en bar. Ett ställe att hänga på. Nu tänker jag inte Cheers. Nu tänker jag till exempel på baren i How I met your mother. Ett skönt ställe som är en bar utan att nödvädigtvis ha ett koncept. Och jag vet att jag riskerar att låta gammal men ett ställe där man kan sitta och snacka med varandra utan att behöva använda teckenspråk efter elva.

Men kanske blir det jättebra med nya Nick´s vad det nu än kommer att heta. Vem vet? Men jag ser bara framför mig något plastigt. Något som inte är oss. Något som spelar dålig musik. För man har sett det förr.

Förr gick vi ofta till Torstens. Det gör vi inte mer av just den anledningen. Vi kan gå till Greken men de stänger rätt så tidigt och vart går vi efteråt?
Tiden får utvisa. Det kanske öppnar en fantastisk bar nånstans. Det finns behov av det.

Vad jag gör.

Denna helgen jobbar jag natt. Det är helgen innan min frivecka och just nu är det väldigt lugnt på jobbet. Lagren är fulla och så fort vi producerar någonting så tar det kostbar plats och det är tydligen inte så bra.

Detta resulterar i att det är ett väldigt lugnt tempo på jobbet.

Jag fick reda på häromdagen att det pulvret vi producerar i störst utsträckning har resulterat i att man har kunnat producera en elmotor med hög prestanda. Tydligen har problemet med elmotorer varit (och är fortfarande kanske) att de inte går så långt på en "tank" innan de behöver laddas igen. Samt att bilarna inte går så snabbt. Detta har det Oxfordbaserade företaget Yasa ändrat på och kommit fram till en miljövänlig motor som det är lite jävlaranamma i.

Jag hade kunnat citera en massa teknisk mumbojumbo här men jag förstår mig inte på det så det tänker jag inte göra. Jag kan istället bifoga en länk så kan de som är intresserade läsa själva. http://www.oxfordyasamotors.com/

Jag tycker det är fräckt att motorn ser ut som om den är hämtad från en scifi-film.

Många bilentusiaster är väl mot elmotorer av den anledning att de inte är så kul. De "låter" inte som en bil. Men jag kan tänka mig att ha en bil med en renodlad elmotor i framtiden. Så länge den har samma villkor i prestanda och räckvidd (kan man säga så? Hur långt man kommer på en laddning mot hur långt man kommer på en tank) som nu.

Äh, jag bifogar en liten film också.



Så det är på det sättet jag bidrar till miljön. Jag är involverad i att ta fram grundstoffet för att kunna producera en motor med nollutsläpp. Häpp.

Frida kan.

Vår ena katt, Frida är lika bra som jag på att slappa. Kanske till och med bättre än mig. Nu har hon i alla fall valt samma plats som mig för sitt slöande.

Civilization V Video Game, Review HD | Video Clip | Game Trailers & Videos | GameTrailers.com

Civilization V Video Game, Review HD | Video Clip | Game Trailers & Videos | GameTrailers.com

Jag vill ha det här spelet.
Jag ska ha det här spelet.
Jag måste ha en ny dator först och hoppas att det sparandet inte tar för lång tid.

Hjärntvätt

Det är ett nödvändigt ont men ibland måste man ta och göra en omformatering av datorn för att den ska krya på sig. En slags extrem detox kan man väl säga.

Min laptop har varit okry länge. Simultanförmågan är körd. Minnet är inte vad det har varit och den känns smått rörelsehindrad. Den har tendenser att när det blir lite mycket bara börja blaja och strula för att slutligen bara slockna för att strax vakna långsamt till liv igen. Om det hade varit en människa som hade haft de här symptomen hade man antingen hamnat på rehab, behandlingshem, mentalsjukhus eller behövt ta en lång skön semester. Min dator får en hjärntvätt.

Och folk säger: Så är det med PC. Och vissa säger: Köp en mac i stället. Då kommer du till det kraschfria förlovade landet där allt är frid och fröjd och snygg design.

Och jag är lockad. Men samtidigt... Jag var inne på en sajt och satte ihop en värstingdator till PC. Med allt lullull som tänkas kan. Med mer godsaker än vad man orkar stoppa i sig på en lördagskväll och den datorn kostade ca femtusen mindre än den mac jag spanat efter. Hmmm... What to do...

För övrigt kom jag på en skitbra idé till ett tv-program inatt innan jag somnade. Ska gå och skriva ner den nu.

musiken av min vardag

Jag tillåter mig att vara lite teknikgeek för tillfället. Jag har upptäckt en gratisapp till min telefon (åhh... jävla appsnack...) som gör musik av ljud runt mig.

I botten ligger olika ambienta slingor eller beats som sedan byggs på av diverse ljudkällor. Sirener, skrikande målbrottskillar, mina harklingar med mera. Ljuden förvrängs och filtreras så de blir en naturlig del av musiken som allt eftersom jag förflyttar mig förändras till ett sant soundtrack till min vardag.

Jag är smått förälskad i detta och hade igång det när jag var och handlade på ica. kundvagnsrassel. skakade makaronförpackningar, barn som kallar på mamma. Allt blev musik.

Det finns också musik som förändras när man skakar telefonen, fingrar på telefonen och man kan givetvis också spela in sina alster.

Appen heter RJDJ. Kolla upp den.

Doctor Who

Jag har kollat igenom alla säsonger av Doctor Who. Nja. Inte alla. De fem säsonger som sänts sedan serien återupplivades 2005 har jag sett.

Serien började på tidigt sextiotal och blev sedan nerlagd på åttiotalet och hamnade i Guinness rekordbok som längsta tvserie ever! Flera olika personer har spelat doktorn och man har löst detta genom att skriva in i serien att när doktorn dör så regenererar han och får en ny kropp och ny personlighet men med alla sina minnen intakta.

Doktorn åker runt i rymden och fram och tillbaka i tiden tillsammans med en eller flera följeslagare i sin TARDIS (Time And Relative Dimensions In Space)som på utsidan ser ut som en blå polisbox. Inuti är den mycket större...

Men var det bra då? Ja det var det. Det är nördigt. Det är BBC, vilket garanterar medelmåttiga specialeffekter med glimten i ögat. Det är välskrivet så även om man tittar på en man och en kvinna med inget mer än en sonisk skruvmejsel springa runt i Londonblitzen flyendes från ett barn i gasmask som inte är ett barn så är det spännande. Riktigt spännande. Vissa avsnitt håller inte så hög kvalitet manusmässigt men på det stora hela så har jag älskat det.

Under de fem säsonger jag har sett har tre personer spelat doktorn. Den andra, David Tennant, var min favorit. Den första säsongen spelades doktorn av Christopher Eccleston (skurken i Gone in 60 Seconds) och sista av Matt Smith (som jag har lite svårt för)

Men jag finner mig sugen på att se de gamla avsnitten från sextiotalet. Jag vill ha en sonisk skruvmejsel. Och jag väntar på nästa säsong som kommer nån gång i december.

I shall wear midnight

Jag har läst den sista boken om den unga häxan Tiffany Aching, skriven av Sir Terry Pratchett.

Det har sagts att detta är Pratchetts mörkaste bok och det är jag beredd att hålla med om. Redan i början av denna bok (som räknas som en ungdomsbok) får vi bevittna våld i hemmet då en full fader pryglat sin gravida trettonåriga dotter så hårt att hennes barn dör. Boken är brutalare och Tiffany, som nu har hunnit bli sexton och fullfjädrad häxa får ta itu med problemen i byn samt en hel del mer när någon som kallas "the Cunning man" väcks till liv och föder idén hos folk att häxor är djävulens horor som ska brännas på bål.

Men jag hade förväntat mig mer. Faktiskt. Boken rinner ut lite grann i slutet. Vissa saker löses lite för lätt av anledningar som inte kommer fram i ljuset. Saker hade kunnat bli en hel del värre innan de blev bättre igen. etta ska vara den avslutande boken i en serie av fyra. (Wee free men, Hat full of sky, Wintersmith, I shall wear midnight) Och han hade kunnat göra mer med den.

Visst... Han har Alzheimers och måste diktera böcker. Det kanske är en ursäkt men han sade i en intervju i The Guardian för inte så länge sen att han fortfarande är herre över språket men måste tänka två gånger när han ska ta på sig byxorna. Eller så är det jag som förväntar mig för mycket av en ungdomsbok...

Men den håller god Pratchett-klass. Den har många insiktsfulla betraktelser och många härliga puns and gags. Så den får ändå väl godkänt.

Pest eller kolera

Jag tycker det är rätt kul med pest-eller-kolera-lekar. Vi kör...

Scenario ett: Världen fortsätter som vanligt men du är osynlig och ohörbar. Du kan inte känna på en annan människa. Alla försök till kommunikation fungerar inte. Till exempel om du skriver på ett papper. Vanligt folk lägger inte märke till det när det händer och när de väl ser det ser det bara ut som klotter för dem. Annars kan du ta i saker som vanligt. O just det... Du åldras inte och du regenererar så du inte kan ta livet av dig. En evighet som "spöke"...

Scenario två: Tiden fryser. Alla människor står stilla. Fåglar hänger i skyn och du är den enda som inte är påverkad. Du kan påverka din värld måttligt. Du kan plocka upp en mjölkpaket och dricka mjölken till exempel men du kan inte "väcka" en annan människa att göra dig sällskap i tidlösheten. Du får leva hela ditt liv bland mänskliga statyer och tystnad...

Vad väljer du?

Tillskott till familjen

Leona och jag har varit i Östraby hos Leonas syster och tittat på kattungar. Leona har länge sagt att om två av deras katter får en kull så skulle hon ha en av de ungarna. Mamman Kis är lugn och fin och pappan, Knutte är så laid back. Ungarna är ca tre veckor så det tar ju ett tag innan vi får hem den lilla killen men de som väntar på nåt gott...




Här sitter Leona med lille Guinness i famnen. Kattungen valde matten som sig bör.

Angående tandkräm

Jag är en sån som adrig har samma tandkräm två gånger i rad. Såvida inte det har varit nån slags erbjudade och man fått köpa två stycken billigt. Jag reflekterade över detta i går kväll med tandborsten i munnen.

Alla tandkrämer ser i stort sett likadana ut och har likadana namn. Allt går i en färgskala från turkost till blått med inslag av rött och grönt. Allting har med fresh, ultimate, cleansing, mint, fluor, extreme, whitening, Yeah!, WOW! och Herrejävlar att göra.

Hur ska jag som konsument kunna plocka samma tandkräm två gånger utan att ha med mig min tomma tandkrämstub till affären för att jämföra? Den förra tandkrämen vi hade smakade riktigt gott. När den var slut stod jag i butiken framför hyllan med dessa i mitt sinne hundratals olika märken som är så lika ändå. Vilken var det nu vi hade hemma? Ingen aning. Jag fick chansa. Det blev fel. Men vadå då? Jag kom hem med tandkräm och det är ju huvudsaken.

Jag kan bara tänka mig problemet för alla som gör reklam för tandkräm. Att få den att stå ut och bli mer eftertraktad när den är identisk med konkurrenterna. Jobbigt värre. Varför inte börja komma på nya namn på tandkrämer? Nya färger?

Den gulbruna tuben: Tandikräämo! Slogan: Tuben är ful men tänderna bli fina!

Kanske inte så genialt men definitivt annorlunda.

Johannes Cabal the Necromancer

Så heter boken jag just haft nöjet att läsa. Skriven av Jonathan L. Howard.

Johannes Cabal är en nekromantiker tack vare att han sålde sin själ till djävulen och boken börjar när han beger sig ner i Helvetet för att säga att han ångrat sig och vill ha tillbaka sin själ tack så mycket... Det visar sig inte vara det enklaste. Han gör ett vad med djävulen om att byta hundra själar mot sin egen. Och han har ett år på sig. Till sin hjälp får han en karneval skapad i hevetet men som legat oanvänd i många år.

Johannes som den kalla ensamma forskare han är har ingen aning om hur idioter (vanligt folk) har kul och tar hjälp av sin bror som är vampyr men ändå mer mänsklig än Johannes, samt ett gäng zombier, spöken och andra saker som blir dragna upp ur graven.

Jag läste den på engelska. Det kunde vara lite svårt ibland. Inte så att jag tappade flytet men man fick strunta i vissa beskrivningar. Ord som incorrigible, ruminatively och accountrements får en att rynka på ögonbrynen lite grann men inte så mycket. Det är just så mycket känsla i språket att jag tror att översättningen till svenska kommer förlora mycket. Språket ja... Det första som dyker upp i mitt huvud är att detta lika gärna kunde vara produkten av en mindmeld av Pratchett och Lovecraft. Både i story och i språket.

Ingenting är förutsägbart. Det är spännande. Moral och etik har tagit semester. De döda vandrar och man har kul. Riktigt kul.



Och bara för attdet är hysteriskt kul, ett utdrag ur boken:
"Big squidhead lies a-sleeping at the bottom of the sea.
And one day, when the stars are right, he´ll wake up presently.
And then may wipe us all out, which sounds worrying to me.
While Tcho-Tcho sings this song...

Aïe! Ftagn! Ftagn! Chtulhu!
Cosmic horror coming to you.
The Old ones are back now with a view to
Sucking out your brains!"