The King´s speech

Detta är en film som handlar om något så enkelt som en kung som stammar och hans väg mot ett bättre tal. Och även om det låter lite meningslöst så är det inte det. Historien är sann. Drottning Elisabeths IIs far Kung George VI blev satt på tronen motvilligt efter att hans bror abdikerade. Han led av fruktansvärda talproblem och hade en australisk "doktor" som hjälpte honom med det.

Colin Firth spelar huvudrollen och gör det bra. Helena Bonham Carter spelar hans fru. Jag kände inte igen henne först för hon ser för en gångs skull inte ut som om hon rymt från ett mentalsjukhus där man testar smink och hårprodukter på patienterna. Geoffrey Rush spelar också bra som mannen som hjälper kungen med talet. Det finns flera mer kända namn på rollistan men det spelar ingen roll. De tre är vad som bär filmen. De är ju huvudrollerna... duh...

I vilket fall som helst så kan jag rekommendera den här filmen. Man får verkligen medlidande för karaktärerna. Man lider med kungen när han i början av filmen ska hålla ett tal till nationen. Ett kort tal som blir väldigt långt...

Vilket rynkigt leende du har!

Jag fick pallra mig iväg till affären igår och såg det här:

Det är så underhållande. Vi har en sån otrolig åldersnoja. Anti-age. Ungdomens källa hittades aldrig så folk försöker med olika smörjor och oljor och mediciner sudda ut varenda spår av livserfarenhet. Som någon kvinna sa: "Jag är inte 40. Jag är 18 med 22 års erfarenhet."

Och till viss del kan jag förstå de fatala försök att klamra sig fast vid ett ungdomligt utseende som folk gör. Vi lever i ett samhälle där ungdom är det mest eftertraktade. Givetvis görs det produkter för de som börjar komma upp i åren och inte tycker att de där rynkorna vid munnen och ögonen riktigt stämmer in på deras självbild. Och man måste ju tillåta folk att hålla drömmen vid liv. Även om det är lurendrejeri.

Men som alltid när det är trender som följs så går det till sist för långt och detta är väl en indikation på att vi är på väg dit?

Jag köper tandkrämer med slipmedel för att få dem vitare. Jag vill själv ha vitare tänder. Givetvis ska tandkräm ha flour och annat skydd mot Karius och Baktus. Men skydd mot rynkor?

Nej jag ska inte vara löjlig... Det är ju inte de fem ålderstecken som tänder kan ha. Men tänder ser inte äldre ut för att en person bli äldre. De ser äldre ut för att de blir misskötta. Alltså är anti-aging återigen och kommer alltid att vara en ren och skär lögn.

Host och harkel del 2.

Långt innan jul köpte jag två biljetter till kvällens konsert med Cookies & Beans. Det känns riktigt trist att vara sjuk och ligga i soffan när det är en spelning man gärna vill gå på.

Istället åkte Leona med Jeppelina så biljetten inte gick till spillo. Jag får sätta igång en bra film och käka lite glass eller nåt.

För övrigt kan det vara på gång att Mugshots spelar i Höganäs inom en snar framtid.

Svärdet och Spiran

Eftersom jag har varit sjuk igår och idag så har jag passat på att titta igenom "Pillars of the Earth" en serie på fyra filmer som är baserade på Ken Folletts bok "Svärdet och Spiran" som heter just pillars of the eart på engelska men det kan man ju räkna ut... I alla fall så var filmerna väldigt trogna boken som jag minns den. jag har den ju inte färskt i minnet. Och för att vara en film som utspelar sig i medeltiden och inte har en hollywoodbudget i ryggen så ser det inte en enda gång billigt ut. Serien går på en svensk kanal just nu har jag för mig.

Skådespeleriet är bra och intrigerna täta. Precis som det ska vara. Till alla som har sex timmar över och tycker att ränksmiderier på hovnivå och i prästerskapet i elvahundratalets England är intressant, samt har en fascination för katedralbygge så rekommenderar jag den här miniserien.

Host och Harkel

Jag klarade mig inte igenom hela vintern. Jag började få lite ont i halsen i förrgår och i går på dagen hostade jag lite grann. På kvällen gick jag all out med hostningar och snörvlingar. Nu sitter jag i myskläder, morgonrock och varma inneskor och dricker honungste.

En vanlig rekorderlig förkylning alltså. Jag är bara glad att jag inte är supersnorig och febrig. Men vem vet... Det kanske kommer.

Ikväll har det blivit myskväll med ost kex, frukt och så givetvis vin. Vi har sett film och avslappningen har rått. Jag tog bilen till verkstan idag. En plåt hade lossnat och det behövde fixas innan besiktningen på fredag. Jag satt och kollade på Hipp Hipp i en halvtimme och sen var det klart. Han ville inte ens ha betalt. Jag gillar verkligen min mekaniker.

Så utan att behöva ta bussen hem kunde jag göra Leona och Fia sällskap på väla. Jag unnade mig en jacka.

Annars har dagen flutit på lugnt. Det är skönt. Imorgon får det också bli lugnt.

We are assimilated! Resistance was futile.

Håller visionen om det här:

redan på att bli sanning? Mannen på bilden kanske ni känner igen från en gammas stjärnornas krig-film. Kanske inte. Men i alla fall så är han en cyborg. En cyborg är en individ som inte helt och hållet är människa. Han eller hon är en hel del robot också. Som robocop om någon minns den filmen. Inte som Terminator. Han var en android. En människoliknande robot. Nog om det.... Numera är det vanligt att folk går runt och ser ut såhär: 

Ser ni likheten? Vi reflekterar inte över det längre. Vi skrattar inte ens efteråt när vi har sett någon som verkar står och prata med sig själv som man först gjorde när handsfree började dyka upp. I alla fall så forskas det om detta såklart och jag tänkte dela med mig av ett litet föredrag på ca åtta minuter som jag såg igår. Givetvis kan man ställa sig frågande till hur rätt hon har men det är ändå intressanta frågor.

Som två snarkande kuddar

Efter jag blev klar med mitt fixande satte jag mig vid skrivbordet och läste en tidning. Snabbt som attan var de två kelgrisarna framme. Efter lite gnabb om vem som skulle ligga var och lite trampande på mitt tangentbord ligger de nu ihopkurade och sover sött, den ena på min mage och den andra i mitt knä. Jag har inte hjärta att resa mig och känner att jag också kan ta mig en tupplur.

Titta på mig!

Inför rollspelet ikväll har jag brett ut en massa papper, pärmar och böcker på köksbordet. Tydligen är inte min koncentration på dessa världsliga ting accepterat av lägenhetens främsta madame. Utan någon pardon hoppar hon upp och lägger sig tillrätta på mina papper. Nu när jag skriver detta har hon lagt tassen på min penna. Det verkar som om jag får ta en liten paus för kel.

Premiär

Ikväll blir det av. Jag kommer spelleda för en liten grupp rollspelare. Det som ska spelas är mitt steampunkrollspel som jag skrivit om innan. Innan dess är det lite småsaker som behöver skrivas ut, kompletteras och ordnas. Jag är rätt så förväntansfull men samtidigt var det väldigt länge sen jag spelledde så jag oroar mig för att ha glömt viktiga saker. Jaja. Det löser sig. Har man glömt något, improvisera och anteckna så man kommer ihåg det senare.

Jag ska gå och handla ingredienser till chili con carne, som kommer serveras ikväll. Och så måste jag skaffa lite te att dricka i inledningen. Man kan inte spela ett rollspel som utspelar sig i viktorianska London utan att dricka te.

Men först, kaffe och något att äta. Sen går jag loss på grejorna. Men jag tar det lugnt. Jag har ju helg.

Mitt i nyllet!

Det har skapats nya skyltregler i Ängelholm. HD har skrivit om det. Jag som privatperson är ju inte tillräckligt insatt i de finare frågorna om huruvida konkurrerande affärer bör tvingas till lika stora skyltar för att det ska vara lika för alla. Ingen ska bli orättvist behandlad.

För stora, färgglada och felplacerade skyltar tycker kommunen kan liknas vid visuellt buller. Jag vet inte jag. Rätt stora färgklick på rätt ställe blir en fröjd för ögat. Men ska man hålla sig till ett regelverk istället för att tillsätta en kommité eller ett utskott som ska bedöma skyltarnas vara eller icke vara, så är det väl rätt så bra att dra reglerna rätt så strikt.

Skylten som HD har fotograferat till artikeln anser jag vara visuellt buller dock. Den sitter vid en rondell och så pass lågt placerad med ett så skarpt ljus att när man kör till jobb tidigt på morgonen så sticks det i ögonen. Det är lite närkontakt av tredje graden-varning... Jag kanske är gnällig men vem fan är inte det kvart över fem på morgonen innan kaffe och i en kall bil.

Jag gillar också att det finns en punkt i checklistan om att skylten inte ska vara farlig. Den får inte trilla ner på folk. Jag vet jag vet... När man skriver regelverk måste man verkligen gå ner på idiotnivå även om man inte skriver för idioter. Men det är så underhållande med instruktioner som går ner på en otroligt låg nivå.
Som instruktioner på godis som förklarar att man måste öppna påsen för att kunna goffa munnen full.

det lär väl inte bli några enorma förändringar men jag hoppas att jag slipper få ett skarpt vitt ljus i nyllet när jag kör till jobb på morgonen i framtiden.

Pizzor i tiden

Grabbarna på skiftet har käkat pizza. När jag steg in i matsalen fanns det rester i kylskåpet. När de ringde ut och frågade om jag också skulle ha började jag tänka. Jag minns inte när jag senast åt pizza från pizzeria. Det måste varit när Leona jobbade i Kristianstad. Då runt jul och nyår. Det är rätt så länge sen nu känns det som fast det bara är strax över tre veckor.

Jag är i alla fall riktigt sugen på pizza nu. Men jag väntar och gör hemmapizza på tisdag eller nåt istället. Ofta kan saker man längtar efter och är sugen på vara lite av en besvikelse. Härom kvällen köpte jag hem lite choklad. Jag hade inte ätit godis på över två veckor och var väldigt sugen på just choklad. Men efter första tuggan försvann tjusningen och man tuggade sen på av ren rutin. Hädanefter när jag ska synda ska jag göra det med stil. Om jag väl ska äta godis nån gång så kan jag likaväl unna mig det godaste som finns och inte bara en dussinkaka från en hylla på Statoil. Eller hur.

Stolen

På jobbet så har jag och min kollega ett eget litet kontrollrum som när det byggdes egentligen aldrig avsågs att vara ett rum där människor ska vistas i längre tid. Vi har ett fönster med två meters utsikt mot en maskin och dålig luft. Möblerna vi har här i vårt lilla rum är möbler vi får när andra rum får nya. Visst. Det är ju bra med second hand ibland men att få möbler som är lite söndersuttna är ingen högpoängare. Men i denna klagolåt finns det en liten ljuspunkt. Stolen. Visst. den är söndersutten och man kan egentligen bara ha den i totalt nedsänkt läge och ryggen bakåtlutad. Stoppningen i nackstödet har börjat trilla ut och armstöden är fast i olika vinklar. Men det är "min" stol. I den sitter jag när jag övervakar monitorn eller när jag skriver in saker i exceldokument eller när vi tar en paus. Förmodligen är den till viss del ansvarig för en del av mina ryggproblem de senaste åren men den är väldigt skön att luta sig tillbaka i. Att köpa en ny sådan här stol kostar en massa annars hade jag inte tvekat att köpa en att ha hemma. Men de kanske inte är lika sköna när de är nya.

Där är den. Stolen. Om man skulle lägga ihop all tid som min rumpa har varit i den genom åren så vet jag inte på hur många veckor vi hamnar...

En makeover som behövdes.

För ett tag sedan när Leona var i Kristianstad över Jul och nyår började jag spela Eve Online igen. det var länge sedan, ca två år sedan jag spelade sist. Efter Leona kommit hem har jag fortsatt. Kanske inte i lika stor utsträckning men lite grann om dan.

Utvecklarna har nyligen uppdaterat spelet och framför allt karaktärsskaparen. Men spelar ju en karaktär och den karaktären ska ha ett utseende. Såklart. Förr har det varit rätt enkelt och lite klassisk "tecknad" stil på karaktärerna. Min karaktär, Trish Misfit såg ut såhär:

Med den nya karaktärsskaparen där man kan leka med kroppens anatomiska uppbyggnad på alla möjliga sätt (inom rimlighetens gränser) och ljussättning och grafik avsevärt förbättrats blev alla spelare tvungna att ge sin karaktär en makeover. Numera ser Trish ut såhär:

Jag har spenderat lite mer tid med att göra gubbar som jag inte sparar bara för att det är kul att leka.

Kors i jösse namn

När det kommer till hjärngympa är jag inte så förtjust i de mängder av olika iq-test som finns tillhanda. Nej, jag är lite mer old-fashioned och sätter mig gärna och plitar i ett hederligt korsord. Jag som ordnörd fröjdas med olika dubbelmeningar och ledtrådar. Och när får man annars användning av fina ord som oår och kuttersmycke?



Många tycker det är lite tantigt med korsord. Kanske det... Jag fick mitt intresse från morsans och mormors gamla damtidningar. Det var ju bara vitsarna och korsorden som var roliga.

Det får inte vara för svårt. Det är inte kul. Inte heller för lätt. Det ska vara så pass klurigt att när man sätter i sista bokstaven så ska man få en känsla av tillfredsställelse. Ett: Ha! Jag klarade det! Förtjäna en liten klapp på egen axel.

Nya sidor

Jag har lagt till några sidor till min blogg.

De är tomma för tillfället men kommer att uppdateras så småningom.De hittas till vänster i den där stapeln under bloggarkivet. Sidorna heter Lyssna, Se och Läs. De kommer fyllas med enkla musiktips, filmtips och boktips som man kan kolla upp om man inte vet vilken film man ska se en fredagskväll till exempel.

Till er tjänst.

jävla självcensur

Igår kväll gjorde jag något fult. Jag censurerade mig själv.

Jag hörde en sak på radion som var intressant, aktuellt och bra satir och som jag hittade ett sätt att spinna vidare på. Men jag tvekade. Är det här jag att uttrycka mig så? Vill jag blanda in politik och liknande i min blogg som hittills mest handlat om jag och mig och mina funderingar? Skulle jag stöta mig med någon?

Så jag lät bli. Löjligt! Vad fan är jag rädd för? Detta är ju mitt forum! Mitt sätt att skriva av mig och få ord på mina tankar. Vem ska hindra mig? Nästa gång tvekar jag inte. Och angående det jag hindrade mig själv från att skriva igår så är det lite sent nu att komma dagen efter. Det skulle varit då... Jaja...

vad katter gör

Jag har gjort en liten menlös men för mig underhållande film.

Nu! Ett Lejon!

Oj! Tydligen så rör jorden på sig. Och tydligen så är stjärnorna inte på samma ställe nu som de var för många tusen år sedan. Nu har en amerikansk forskare kommit fram till att våra stjärntecken egentligen inte alls behöver vara det stjärntecken vi trott vi haft. Jag har växt upp och trott att jag var Jungfru. Det var lite pinsamt när man var liten. Jag var nämligen den enda jungfrun i klassen. Gissa om man fick höra det... Speciellt eftersom alla redan var vana att hacka på en...

Nu, tjugotvå år senare får jag som trettioettårig man reda på min sanna identitet. Vad min själ längtat att vara. Inte konstigt att mitt horoskop aldrig stämt. Jag har ju läst fel i tron att det var rätt! Jag är ju egentligen ett Lejon!



"Den typiska Jungfrun har en tjänande läggning och tycker om ordnade rutiner. Jungfrun är noggrann och flitig och har sinne för detaljer. Stark integritet hör till bilden, det gör att Jungfrun kan upplevas som reserverad och försynt. Jungfrun är en plikttrogen arbetsmyra som får mycket uträttat i det tysta. Den som är präglad av detta strävsamma tecken har en tendens att ta på sig mer arbetsuppgifter än nödvändigt. En väl inbokad agenda och en fulltecknad vardag hör till bilden. Jungfrun är tålmodig och gör inte så stort väsen av sin person. En jordnära, sparsam och något försiktig läggning hör till bilden samt en strävan efter perfektion. Självkritik och analytisk förmåga är kännetecknande." står det på horoskop.nu. Stämmer det egentligen om mig? Har det någonsin gjort det? Är jag reserverad och försynt? Vi tar en titt på Lejonet!

"Lejonet är handlingskraftig och bestämd, trivs med uppmärksamhet och värdesätter kvalitet. I relationer är Lejonet varm och lojal. Att få ta emot eller ge andra uppskattning är viktigt för denna stolta och generösa karaktär. En smula fåfänga hör till bilden, likaså smak och stilkänsla. Lejonet föredrar traditionell uppvaktning och förväntar sig respekt. Lejonet trivs i glada och festliga sammanhang, gärna pompa och ståt. En kreativ natur som satsar till 100 procent när något ska presteras eller genomföras. Lejonet ogillar amatörmässighet och gör inga halvhjärtade insatser. Men samtidigt har denna kraftfulla ledarnatur, utrustad med viljestyrka och pondus, inga problem med att koppla av och njuta när tillfälle ges. Lejonet trivs lika bra i hängmattan som på toppen av karriärstegen. Lyx och glamour, komfort och njutningar tilltalar denna livsnjutare. Men ett Lejon som inte får utlopp för sin kreativitet och sitt behov av uppmärksamhet, kan bli en aning styrande. Lejonet är principfast och viljestark. Trots behov av beröm och social stimulans har Lejonet stark integritet. En som kan ryta till när det behövs."

Förväntar sig inte en Jungfru respekt? Trivs inte jungfrun i glada och festliga sammanhang? Kan inte jungfrun njuta när tillfälle ges? Vilken tur att jag är Lejon nu då. Jag behöver inte fångas av mitt ordningssinne eller mitt behov för rutiner eller vara en arbetsmyra.

Frågan är väl snarare vad jag låter färga mig och min självuppfattning. Har jag låtit det zodiakiska tecknen styra hur jag ser på mig själv och andra förr? Nej, egentligen inte. Så varför börja nu? Men jag kan tänka mig att det har orsakat en hel del rabalder bland de som tror benhårt på horoskop. Vad händer med dem nu? Jag bifogar lite källor bara för att det är generöst.

En länk
En länk till
En tredje länk

En sak i taget tack!

Jag hörde precis på radion att amerikanska forskare nu kommit fram till att det här med multitasking, att göra flera saker samtidigt kan vara farligt. Man kan bli stressad och utbränd och ledsen. Så det har givetvis startats en motrörelse till multitasking som spås bli stora grejen 2011. Unitasking! (Var det det det hette innan man kom på att man kunde göra tre saker samtidigt?) Det går ut på att fokusera på att göra en sak i taget och göra det bra. Hur fan ska det gå till? Alla som blev anställda för att vara "spindeln i nätet" då? Visst. En spindel äter bara en fluga åt gången. Såklart.

Unitasking alltså. Verbform: Jag ska unitaska (juonitääska). Kvinnor över hela världen kommer skratta. När män inte lyckas göra fler saker samtidigt så ger de upp och försöker få till stora grejen av att bara göra en sak i taget. Ett nytt sätt det är dåligt att vara kvinna på alltså.

Allt är gjort för multitasking... Nej... Jag gillar inte det ordet längre. Vad använder jag i stället? Mångsyssling. Såja. Allt är gjort för mångsyssling. Hjärnan i högsta grad. Både män och kvinnors.

Lycka

Igår såg jag Jakten på lyckan med Hanna Hellqvist på SVT.

Jag gillar Hanna. Hon är underhållande i morgonpasset i P3 även om hon ofta häver ur sig klumpiga kommentarer som egentligen inte är undehållande. Hennes sommarprat var inte heller lysande men i hennes tvprogram så är hon charmig.

Gör pengar en lycklig? Gör givande en lycklig. Det var frågorna som togs upp igår och vi fick möta en stormrik polska som byggt upp ett fastighetsimperium med sina egna två händer. Och jag var inte missunsam som jag kan vara lite grann mot folk som får enorma summor som bara faller dem i knäet. Som när unga människor utan hinder lever på pappas pengar och kör lyxbilar och vaskar skumpa i Båstad. Eller när Bertha 98 i tv vinner femtio mijoner. Ja, det är avundsjuka. Men vadå då?

Vi fick också lära oss om anonyma klubben som betalar för folks fika i hemlighet. Och visst hade jag blivit glad om någon betalt för min kaffe men det hade nog inte gjort mig lycklig. Och jag tvivlar på att altruism vinner i längden.

Lyckan är ju flyktig och jag vet inte någon som är lycklig hela tiden. Då och då kan jag också känna mig väldigt lycklig och tacksam men det är tyvärr lite glest mellan de tillfällena. På Jakten på lyckans sajt fanns det ett test skapat av lyckoforskare (hur pålitligt det nu är) där jag fick de föga imponerande 58%. Fast det innebär ju trots allt att jag är lycklig mer än hälften av tiden. Räcker det?

Kanske.

Ugglan

På väg hem från jobb nu på morgonen låg det en hel del snö på vägen. Det mesta hade tinat så det låg liksom klumpar lite här och var.

När jag kom in i Ängelholm låg det mitt på vägen en väldigt stor snöklump. Av någon anledning valde jag att sakta ner och köra vid sidan om i stället för att bara plöja på. Precis när jag passerade såg jag att det var en vit uggla som satt sig i vägen. Bokstavligt talat. Den började flyga och precis när den lättade möttes våra blickar.

Nu vet jag inte om en uggla har mycket att säga men blicken den gav mig sade något i stil med:
Åh vad jobbig du är. Kan man inte få vara ifred?

Jag tyckte att den gott kunde vara lite tacksam. Nån annan kanske hade tänkt att det vore kul att köra på en snöklump.

Powernap

Jag har jobbat sen kvart över fyra och ska vara igång till klockan sex imorgon bitti. Nej. Jag kollade klockan nu... Klockan sex idag ska det vara. Av förståeliga skäl började jag bli lite trött och kom på det gamla tricket med nyckelknippan. En liten powernap som det heter kanske kunde boosta mig lite. Du vet hur det går till...

Luta dig tillbaka i en bekväm stol. Tag fram din nyckelknippa eller an annan mindre manick som skramlar till när det landar på golvet. Håll knippan mellan tumme och pekfinger och luta dig tillbaka och blunda. När du somnar faller knippan till marken och väcker dig och du känner dig pigg och redo att ta dig an nya utmaningar.

Fel! För det första så slappnar du av långt innan du ens närmat dig insomning så att nycklarna skramlar i plastmattan innan du ens tänkt på John Blund. Om du inte konstant fokuserar på att hålla tag om knippan vill säga. Och då går det inte att slappna av ju. "Snart trillar den. Den glider. Måste hålla bättre..." Inte fårräkning direkt... Först tänkte jag att jag kanske höll fel. Så fel man kan hålla med en tumme och ett pekfinger.

Men i stället för att ge mig i kast med mer utstuderade sätt i hur man kan hålla en nyckelknippa eller liknande och slappna av samtidigt gick jag ut i matsalen och tog mig en kopp kaffe istället. Mycket bättre... Kaffe kan man lita på.

Det sunda busiga året.

Det var sagt att detta året, 2011, ska bli det sundare året. Inget överdrivet. Inget: Nu ska det gymmas så inihelsike. Inget: Diet diet diet och viktnergång! (Även om det sista är något jag siktar på.)

Det är små enkla förbättringar. Betydligt mindre godis. Ersätta onyttigheter med mindre onyttiga saker. Popcorn istället för chips. Mindre läsk. Jag säger inte att smaksatt mineralvatten är hälsosamt men förmodligen bättre än coca cola. På söndagar åt jag alltid en massa godis, drack en massa läsk och åt alltid en kebab eller pizza. Det kommer förmodligen hända igen. So what. I söndags hade jag med mig frukt och ramlösa och en måltidsersättningsshake. Visst. jag åt lite Jellybeans.

Men det känns bättre att göra de där små stegen till ett sundare liv. För som det är nu ligger jag på över hundra pannor och har kondition som en soffkudde. Detta ska inte lösas genom ett årskort på friskis. Inte än i alla fall. Jag har inte motivationen för det. I stället har jag sagt åt mig själv att få upp pulsen ca tjugo minuter om dagen.

Idag satt jag större delen av morgonen och spelade datorspel efter att ha ätit havregrynsgröt med müsli till frukost. Kvart i tolv slängde jag igång spotify, drog upp volymen och fultwistade tills posten kom. En kvarts dansande är jobbigt om man inte har nån ork. Men om ett halvår svänger jag runt här i vardagsrummet i en halvtimme.

Är någon annan sugen på att twista runt i sitt vardagsrum kan jag varmt rekommendera Imelda May.

Ny serie

Jag läste piruett där det tipsades om denna serien. Nu tipsar jag om den. Det är bara början som är publicerad än så länge men det verkar riktigt lovande. Det är vackert tecknat och den är som gjord för nätpublicering.

Ni förstår när ni läser.

Wormworld saga