Att man aldrig lär sig.

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till stadsfestivaler. Å ena sidan kan jag gilla musiken och kanske ett jippo eller två. Å andra sidan så hatar, verkligen hatar jag folksamlingar.

Stadsfestivaler är inte ett myller av olika intryck. Vi gick från söder till norra hamnen och såg samma skinnväskor, samma tröjor, samma smycken, samma langosvagnar och samma panflöjtsindianer med jämna mellanrum hela vägen. Hade det inte varit bättre om festivalarrangörerna hade fått sortera lite i vilka som satte upp sina erbjudande och kanske sprida ut allt över stan. Så att vart man än gick så var det en ny uppleelse och inte samma skit överallt? Bara en tanke...

Jag åt också min första langos. Det var en äkta langos. Så stod det i alla fall på vagnen där de såldes. Till skillnad från originallangos som det stod på en annan vagn. Jag åt inte upp den. Det var som en dålig micropizza som parat sig med ett wienerbröd och badat i flott. Ingenting jag kommer göra om.

Vi beslutade oss för att fly staden och besöka Ängelholm istället. Det var väldigt kul tills vi skulle av tåget.
En hord av skrikande och pressande människor skulle in i tåget innan någon hunnit komma av. Det var som att pressa sig igenom en vägg av kött. Folk i myllret hade panik. Man såg folk slitas ifrån varandra. Kvinnor klarade sig fast i väggarna för att inte trampas ner. Folk drog i väskor och kläder för att rycka sig framåt och för att se till att kläder och väskor följde samma väg som ägarna genom kaoset.

Festivalarrangörerna kanske skulle satt upp några räcken eller något som konsertarrangörer använder för att undvika att folk pressas till döds. Det hade behövts vid perrongerna sent om natten vid stadsfestivalen. Strax ovanför trapporna stod det ett gäng poliser. Leona bad en av dem att gå ner och kolla till kaoset. Vem vet om någon blivit nertrampad eller om någon inte kunnat komma av tåget och mot sin vilja fortsatt mot Malmö...

Snart är det Malmöfestivalen. Ska jag dit? Jag som hatar folksamlingar och utvattnad öl... Kanske. Som sagt. Om det visar sig att ett riktigt bra band spelar en dag, artister jag jättegärna vill se så kan jag tänka mig att avlägga en snabb visit. Annars... Nej.

Helsingborgsfestivalen är över. Jag var nere på den sammanlagt en och en halv timme och jag fick mer än nog.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 30: Valfri bild.

Sista bilden i en trettiodagars utmaning som jag med rak rygg kan säga att jag fullföljde. Det kändes rätt så naturligt att ta ett foto av min pysselhörna eftersom jag spenderar en hel del av min tid där just nu.

Jag håller på att måla mina mordheimgubbar. Tyvärr så går det inte så bra just nu, men det är bara att ta nya tag och prova på andra sätt. Jag bygger också små byggnader som staden ska bestå av. Pappremsan nere till höger i bild ska bli grunden till en väderkvarn är det tänkt.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 29: Senaste bilden på mig.

När det är sent om natten och man är lite sådär fjantig som man lätt blir sent om natten, så kan man roa sig med effekter i photo booth. Jag gillar denna bilden på mig. Jag ser ut som en skurk i en serietidning. Och har inte vi alla önskat vara just det nån gång?

Följ min blogg med bloglovin

Dag 28: Väder.

Jag hade ju beställt bra väder till min semester. Det började ju så bra med några dagar solsken. Vad hände? Helgen närmar sig, Helsingborgsfestivalen börjar komma igång och de grådassiga molnen rullar in med vinden... I och för sig har jag en hel del inomhusaktiviteter jag kan pyssla med och då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte utnyttjar solskenet.

Är det tråkigt väder kommer jag ju inte spendera min semester på uteserveringar. Då spar man lite pengar. Jag hoppas bara det är fint väder på tisdag. Då bär det av till Köpenhamn.

Följ min blogg med bloglovin

Smidigt lånesläp.

Vi köpte säng igår. Dock så bor vi mitt i Helsingborg och har inga möjligheter att ha ett släp stående. Eller råd till ett för den delen. Och med tanke på hur sällan vi har användning för ett släp så hade det varit en dum investering.

Vanligtvis så brukar jag låna min fars släp om inte han ska använda det. Men ringer man ett par dar innan så brukar det gå. Men nu är mina föräldrar på semester. Ikea har släp till låns men de får oftast bokas flera dagar i förväg och man får hålla på med depositionsavgifter och annat.

En vän tipsade mig om att man kunde låna släp av hyresgästföreningen. Gratis. Jag ringde och frågade och en trevlig dam upplyste mig om att javisst så gick det bra. Jag hade lite tur att det fanns ett kvar med tanke på att jag ringde samma dag jag behövde det, men om man hör av sig en eller ett par dagar innan så finns det oftast ett ledigt.

Jag begav mig till hyresgästföreningen och hämtade en väska med en nyckel, kabel och en karta till var släpet stod och väntade på mig. Det var smidigt att hämta, och lika smidigt att lämna. Och idag innan halv nio var jag och lämnade väskan. Häpp. Snabbt och lätt. Jag tror definitivt att när jag behöver släp i framtiden så kommer jag låna där. Det är betydligt smidigare än att behöva köra till Höganäs för att låna ett släp.

Jag kollade upp lite grann på hyresgästföreningens hemsida och där finns fler erbjudande och bra tjänster. Billiga biobiljetter bland annat. Jag känner mig lite dum som inte kollat upp detta förut. Men nu ska jag kolla upp och se om det är något där som man kan utnyttja. Jag betalar ju ändå för det. Jag är medlem.

Följ min blogg med bloglovin

Två år idag.

Idag är det två år sedan jag och Leona bestämde oss för att vi ville kalla varandra för pojkvän och flickvän. Det har hänt mycket på de två åren. Vi har bott i fyra lägenheter, vi har bytt hemstad, vi skaffade en katt till, vi förlovade oss, vi semestrade på Bornholm. Det har varit bröllop och dop och fest. Det har varit vardagar i mysbyxor i soffan. Det har varit livet.

Om exakt ett år och i skrivande stund sju och en halv timme så kommer jag och Leona att gifta oss. Det också på Bornholm. Det är något att se fram emot.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 27: Tema två.

När man är två behöver man ofta saker som är gjorda för två. Som gungbrädor till exempel... Eller sängar.
När jag och Leona träffades hade jag en väldigt begagnad 120-säng. Det är mysigt för ett tag. Men är man två behöver man plats och lyx. Därför köpte vi en ny säng. Det är en ordentlig kloss kan ni tro. Och skön också.


Följ min blogg med bloglovin

Mordheimsommar

Det har varit pysseldag hos goda vänner idag. Det har målats modellhus till Mordheim. Det blev riktigt bra. Här är fotobevis:

Vi spelade givetvis också. Jag förlorade. Nu när jag kom hem så läste jag på lite grann om taktik för det warband jag har valt att spela och insett att jag valt åt helsike fel. Typiskt. Men jag har gott om tid och speltillfällen på mig att rätta till det misstaget. Jag hoppas det kommer bli en hel del spelande och byggande och målande och riktigt riktigt skoj framöver.

Imorgon förmiddag ska jag sätta mig och måla mina gubbar. Nu ska jag se om jag kan komma på bra färger att måla dem med.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt.

Det måste vara skadeglädjen eller något annat djupt rotat i min hjärna som får mig att först skrocka och sen kikna av skratt när jag tittar på Gråben och Hjulben. (Eller Roadrunner för er internationella.) Det är extremvåld där det inte finns några konsekvenser. Gråbens eviga misslyckanden (Utom i sista filmen! Ha! Spoiler!) och skador. Om det så är att falla från klippor och landa i ett litet svampmoln eller bli sprängd av en av sina otaliga uppfinningar, så är det alltid kul.

Man vet vad som kommer hända, men det är hysteriskt underhållande ändå. Gråben och hjulben spöar Daffy, Snurre sprätt i underhållning. Och de spöar definitivt Sylvester och Pip och absolut dfinitivt den där stammande grisen som säger "Ebediebediebedi..."

That´s all Folks!

Följ min blogg med bloglovin

Dag 25: I all hast.

Snabbt som attan så stod den i vår hall. Diskobendix. Barskåpet som en gång varit en orgel. Det fattas ett handtag och en spegel, den är lite sliten och fläckig men det ger den karaktär. Den passar bra in i vår lägenhet.

Jag fick den av en god vän som håller på att flytta. Jag hade ingen tanke alls på en sådan möbel, men efter han frågade och jag gjorde en snabb check med Leona så hämtades diskobendix snabbt. Tjoff så var den hemma. Det är faktiskt mycket snyggare att inte ha alla flaskorna stående på display hela tiden.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 24 - Detta gör mig glad. (favorit i repris)

Behövs det en förklaring? Öl är en dryck som passar till alla tillfällen. Och man blir glad av det.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 23: En sommarbild.

Idag strålade solen när jag var och hjälpte vänner att flytta. Det var en behaglig värme i luften. När sista släpet var fullt och bilen drog iväg från den gamla lägenheten så öppnade himlen sig och en ordentlig störtskur föll över oss som ännu inte hunnit in i våra bilar. Vi packade inte upp släpet vid huset när vi kom fram. Vi åt pizza istället.

Lika plötsligt som regnet kom, kom solen tillbaka igen på en kortvisit. Molnen skingade sig i fem minuter och lyste ner på växtligheten i trädgården utanför. Så är den svenska sommaren. Sol och regn om vartannat. Man kan aldrig vara riktigt förberedd.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 22: Mitt beroende.

I många många år har jag varit en kronisk nagelbitare. Jag vet, jag vet... Det är otroligt osmakligt och ohygieniskt och jag har försökt sluta många många gånger. En gång lyckades jag nästan. Mina naglar växte ut och jag klippte dem till och med ett par gånger. Jag har precis börjat sluta igen. Det är svårt. Många gånger är nagelbitande en omedveten handling. Men jag skall lyckas!


Följ min blogg med bloglovin

Dag 21: När jag var liten.

När jag var liten. Så liten faktiskt att jag ännu inte var född, så köpte min morfar till mig, en polisbil. En leksak som jag ännu har kvar. Den står på mitt skrivbord. Jag leker inte med den så mycket. Nästan inte alls, men då och då så rullar den med läppskapat motorljud fram och tillbaka framför tangentbordet. Brrrrrrmmm... Brrrrmmmmm...

Följ min blogg med bloglovin

Dag 20: Tema olika.

Ofta när man ska göra något konstruktivt eller viktigt krävs det att olika personer jobbar ihop, eller att man använder olika verktyg i kombination med varandra eller kombinerar olika ämnen. Om vi enbart hade använt eller dragits till det som är likadant så hade vi med all sannolikhet inte varit där vi är idag.

Gaffel och kniv. Visst, verktyg båda två men ändå väldigt olika. Den ena något man både kan skopa och sticka i saker med, samt att den kan hålla fast saker så att det andra verktyget kan skära saker. Så som det var designat för. Kniv och gaffel. Som yin och yang för en som ska äta något som inte är soppa.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 19: Här bor jag.

Fönstret där uppe är vårt sovrumsfönster. Vi har en mysig lägenhet som kommer bli ännu mysigare när vi väl blir klara med den. Sakta men säkert så finner ytterligare en sak sin plats. I veckan kanske jag fixar en längre sladd till kökslampan så att den kan komma upp och hänga ovanför köksbordet. Lite lådor ska bäras ner till förrådet. Men i sovrummet fattas det två madrasser som får införskaffas snart. Jag har semester om sex dagar. Så det kan ju vara ett litet projekt för lediga dagar. Montera ihop vår nya säng och sova gott på en vettig höjd ovanför golvet. Om man har en kass rygg bör man inte sova på en madrass på golvet.

Följ min blogg med bloglovin

Norwegian Wood

Haruki Murakami har på de senaste två åren blivit en av mina absoluta favoritförfattare. Jag har idag läst klart boken Norwegian wood. Och oj så bra den är. Murakami har en förmåga att vandra i gränslandet mellan dröm och verklighet men den här boken håller sig i verkligheten. Detta gör den inte sämre på något sätt.

Det är en oerhört gripande historia om Toru Watanabe. Året är 1969 och han springer på en flicka från barndomen, Naoko och ett förhållande spirar. Ej utan komplikationer. Det är en historia om livet och döden. Musik och mat, vänner och sex. Naoko hamnar på ett behandlingshem och Toru vill vänta på henne. Och han skriver brev. Men han har studiekamrater som drar med honom ut på äventyr och en flicka, Midori, visar intresse. Toru slits mellan alltihop.

På baksidan står det: Norwegian Wood är en kärlekshistoria som är intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull, lika självklar och komplicerad som kärleken själv. Så sant som det var sagt.
Läs den. Jag säger det en gång till... Läs den.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 18: Känslor

Förr hade jag ofta en känsla som jag kallade för Solitaire. Den där känslan av ensamhet och isolering. Den där saknaden efter någon, vem som helst, men samtidigt känslan av att inte duga för någon eller något. Solitaire var en slags själslig isolering. En stor saknad.

Jag har inte känt så på länge. Men vissa kvällar eller dagar nu när Leona är borta i Kristianstad hela veckor så kan jag sakna henne otroligt mycket. Som en spillra av Solitaire. Jag ser på vår ytterdörr och vet att hon inte kommer komma igenom den ikväll heller. Jävla ytterdörr kan jag tänka. Men det är ju inte dens fel att hon är på andra sidan inte bara dörren utan hela Skåne.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 16 och 17.

På grund av min systers bröllop blev det ingen bild igår. Jag hade telefonen med mig men ute i de öde trakter där hon och hennes man bor så är signalstyrkan sällan stark. Här kommer bilderna:

Dag 16: Självporträtt i svartvitt.
Det här är taget i Bergtorp, utanför min syster och min svågers dörr. Jag och brudgummen är på väg till kyrkan klädda i våra finaste svider. Här ser jag fortfarande relativt tuff ut. Jag kunde dock inte hålla tårarna tillbaka hela dagen.

Dag 17: Ett ögonblick.
När min syster gick ner mot altaret i sin brudklänning klarade jag mig precis från att gråta. När jag sjöng för brudparet i kyrkan och mötte min systers blick var det nära att jag grät men jag sjöng bara lite fel istället. Men det var där, där under brudparets dans som tårarna till slut kom.

Grattis Susse och Jonas till giftermålet och hoppas att ni får ett långt och lyckligt liv ihop.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 15: Kärlek

Leona är min stora kärlek. Ord är överflödiga.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 14: En vinterbild.

Jag är ingen fan av vinter. Jag blir bitter i kontakt med snö. Men mer gnäll om det i vinter... En sak vintern är bra med är att man känner sig lite mer tillåten att krypa upp i soffan och läsa böcker. Det får jag i och för sig nu i sommar också, men även om det är underbart att läsa en bok under ett träd i solen, eller på stranden, så känns vintern mer som bokläsarnas tid. Jag har inte riktigt tänkt på vad jag ska läsa i vinter, men just nu i skrivande stund pratar Johanna Koljonen i radion om Ayn Rand... Vi får se vad det blir.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 13: Tema Ljus.

Att bo i lägenhet innebär ofta att man har ärenden ner i källaren då och då. Vissa är lite rädda för hyreshuskällare. Även om jag inte är det så kan jag ändå förstå. Vi människor är dagvarelser. (Jag vet vissa nattaramlare som inte instämmer.) Men faktum kvarstår. Homo Sapiens utvecklade aldrig mörkerseende.

Du vet hur det är... Du öppnar den tunga dörren och i kolmörker ser du korridoren endast genom de små brandgula lysande knapparna som sitter med jämna mellanrum. Så fort du har tryckt på en och de nakna glödlamporna med svaga plinkande ljud och flimmer börjat lysa, så har nedräkningen börjat. Och tar man för lång tid på sig så kan man vara långt borta från en knapp när lamporna släcks. Och även om källaren varit öde förutom dig hela tiden... Så fort mörkret omsluter oss så börjar vi tvivla på detta faktum.

Vi känner oss fruktansvärt ömtåliga och ensamma i totalt mörker. Tänk så mycket en enda liten glödlampa kan göra för vår trygghetskänsla.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 12: Min vardag.

Detta är grindarna in till området där fabriken jag jobbar i fungerar. Jag har aldrig skrivit så mycket om mitt jobb i bloggen så här kör vi... Jag tänker dock inte gå in på detaljer så kontentan av det hela är att jag får järnpulver i säckar, som jag tömmer. Pulvret häller jag i en blandare. Jag tillsätter sen olika tillsatser efter recept och därefter blandar jag en eller flera gånger. När blandningen är klar så packar jag ut pulvret i likadana säckar med andra nummer på och kör ut dessa till lagret. Häpp!

Vad används då detta pulver till? Det är olika. Det används till bildelar, verktyg, mattillsatser, medicin, magneter osv. Kolla in mitt jobbs hemsida om ni är nyfikna: Höganäs AB

När jag kommer till jobbet så byter jag om till mina blå arbetskläder och slänger hjälmen på huvudet. Jag har sedan en avlösning med skiftet innan mig och sedan, efter en kopp kaffe, sätter jag igång. Efter jobb och fler koppar kaffe så går jag tillbaka till omklädningsrummet. Tar av mig arbetskläderna, duschar och sedan sätter jag mig i bilen och åker hem.

Nu kanske det låter som ett oerhört monotont jobb. Visst, det är mycket av samma samma hela tiden men det händer olika saker då och då. Jag har bra kolleger som gör dagarna uthärdliga och just det faktum att min hjärna går på autopilot i många av arbetsmomenten gör att jag kan tänka på annat. Det är min vardag. Jag har vardag hemma också men det känns ändå som om vardagen hemma går att ändra på. Jag kan göra vad jag vill hemma, mellan städningar, tvättider, flaskpantningar, mathandlingar, kattlådetömningar och annat som dyker upp med jämna mellanrum.

Följ min blogg med bloglovin

Och så ett musiktips.

Jag har börjat kolla på en serie som heter "Justified" som är riktigt bra. Men detta var ett musiktips och inte ett serietips. (Fast ändå... Kolla upp!) I introt till Justified spelas en riktigt bra låt som jag beslutade mig för att kolla upp. Jag har aldrig riktigt fastnat för hiphop men detta gillar jag starkt. Gangstagrass:

Ingen video men en bra låt till en bra serie... Äh jag slänger med ett smakprov till den också:

Följ min blogg med bloglovin

Dag 11: Tokigt

Tokigt är ett uttryck som jag inte använder så ofta. Tokig, tänker jag är sådär lite oallvarligt och smått oärligt på något sätt. För mig... "Nu var du tokig!" kan jag säga om någon gör en grimas. "Det där var tokigt." kan jag säga om någon visade hur de använde en lampskärm som hatt. Tokig är kanske humor för barn...

Jag använder andra ord. Dum, korkad, löjligt, knäppt, galet. Det är sällan jag använder tokigt. Eller knasigt.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 10: Detta gör mig glad.

Våra katter är en ständig källa till glädje. Man kan skratta både åt dem och med dem. Jag kommer förmodligen alltid ha en katt i hemmet.

Även om det är en hel del förtret också. Som att bli väckt tidigt på morgonen för att det är då matskålen ska fyllas. (Även om det fortfarande finns mat kvar.) Eller när krukor och pryttlar välter och krossas i deras lekar. Men när man ser dem som man ser Guiness på bilden så är nästan allt snabbt förlåtet. Man vill bara göra honom sällskap och klia honom på magen så han spinner och jag ler.

Följ min blogg med bloglovin

Va e frekvensen Kent?

Okej. En dålig REM-referens senare så ska jag berätta om min gårdag. Jag var ju inbjuden som gästsidekick i programmet Hallå Skåne i P4 Kristianstad. Som också tidigare nämnt så sträcker sig mina tidigare radioerfarenheter till eftermiddagssändningar på söndagar i lokalradio. Och oj vilket annat tempo det är. Jag borde inte vara förvånad men det var en hel del att hålla koll på. Alltså inte för mig. jag skulle bara sitta där och vara mitt vanliga charmiga jag. (Min kollega har hängt upp sig på att jag tydligen sade att jag är som en romersk kejsare. Det kanske inte är så charmigt.)

För er som inte lyssnade så missade ni snack och inlägg om Stadsfestivaler, tågbanor i Hässleholm, sjöräddningen, Quidditch, Hanne Boel och Jacob Karlzon som skulle uppträda på Jazzfestival.

Tre timmar går väldigt snabbt när man har kul och umgås med trevliga människor. Här är en bild på mig och Malin Nilsson som är programledare för programmet. Jag har inte en telefon av senaste modell så det där med sikte och självporträtt är mer gissning och tur än skicklighet.

Jag tänkte egentligen göra ett lite flådigare inlägg men länkar och allt men mitt nätverk hemma och strömförsörjningen till min dator är båda helt struliga så jag får skriva från bakom en brandvägg på jobb på min lunch. Därav inga länkar. Men folk vet hur man googlar nuförtiden. Hallå Skåne i P4 Kristianstad. Kolla upp.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 9: Dagens.

Vissa äter en god lunch på en restaurang eller ett fik. Kanske på en uteservering i solen. Kanske tar de en öl till, vad vet jag? Vissa äter rester från gårdagens middag. det är ju iochförsig inte dagens... Det är rent tekniskt gårdagens... På jobb har vi en lunchrestaurang i närheten. Den är dock inte öppen på helgen och jag äter inte där så ofta ändå. Motivet på bilden är min väldigt tragiska lunch. Men choklad-banan-smak är rätt så gott.


Följ min blogg med bloglovin

En dag på Bakken!

Häromdagen (i tisdags) var jag och några kompisar från jobb en tur på Bakken. Bakken är världens äldsta nöjespark och hela stället är gemytligt och mysigt och grönt. Jag är ingen stor karusellfantast men jag hade riktigt roligt ändå. det finns så mycket mer än karuseller. Lite bilder:

Bakkens bokskog man antingen går igenom eller åker häst och vagn igenom för att komma till nöjesfältet.

Jag kom sist i vår femkamp och fick ett tröstpris. Jag vet inte om det riktigt är min stil.

Det är definitivt Malins look.

Vägen hem efter en riktigt rolig dag på Bakken. Jag åkte själv hem då jag skulle jobba dagen efter. Jag får ta igen det en annan gång. Nästa gång stannar jag längre.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 8: En favoritbild.

Jag och Leona klättrade i klipporna utanför Gudhjem på bornholm. Där tog jag detta fotot. Jag blev väldigt nöjd. Det liknar en tavla tycker jag. Det här är en klar favorit av alla bilder jag tagit.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 7: En bild som jag aldrig har lagt upp.

Hemma hos oss är detta en rätt så vanlig syn i soffan. Katten Frida älskar att vara nära husse, gärna så nära som möjligt. Efter middan så hjälper hon mig med matsmältningen genom först en kloförsedd massage och sen genom agerande av värmedyna över min mage. När jag sitter och skriver vill hon alltid vara i knäet. Hon har svårt att ligga still. Hon hittar liksom aldrig rätt ställning. Helst vill hon bli kliad i armhålan samtidigt som ena bakbenet ska sticka rakt upp i luften, min arm längs hennes mage.

Jag älskar den här bilden. Inte för att jag är så fager på den men jag är helt frälst i Fridas blick. Hon ser så välmående nollställd ut. Men så blir hon kliad på magen också...

Följ min blogg med bloglovin

Om förlåtelse.

Jag är rätt så dålig på att förlåta, mest för att jag egentligen inte orkar vara sur. När jag blir kränkt eller sårad av någon så är jag först arg och sen glömmer jag liksom bort hur det kändes det där dåliga. Och så är allt som vanligt igen, för vem orkar gå runt och vara sur hela tiden? Men jag vet att jag borde bli bättre på att förlåta, för genom att göra det så är det jag som bestämmer när jag och den andra är okej igen. Den andra kanske skiter i min förlåtelse i sig men jag vill egentligen inte låta oförätter rinna ut i sanden.

Genom att bara skaka av sig saker efter en tid, hur de än sved en gång, så ger jag ju indirekt folk tillåtelse att bete sig hur som helst mot mig. För Kent han lugnar sig alltid igen efter ett tag och så är allt bra...

Jag vill inte vara långsint. Men jag vill kunna vara en så pass stor människa att jag kan antingen förlåta en oförätt innan jag hinner förminska den till det obetydliga, eller tydliggöra direkt hur icke lugnt något är.

Visst finns det människor som har satt sådana spår i mig att jag har väldigt svårt att ens tänka tanken på att förlåta dem. Men jag låter inte dem förstöra min dag. Jag ger dem inte en tanke. Inte så ofta i alla fall. Förtjänar man någons förlåtelse om man inte är medveten om man har gjort fel? Kommer jag bli lyckligare om jag förlåter människor från förr och som jag inte har någon kontakt med längre? Kanske. Det är kanske något jag får ta itu med nån gång... Men tills dess ska jag säga mina ord. Förlåta dem som förtjänar min förlåtelse vid oförätter.

Nu låter det som om jag lever världens mest konfliktfyllda liv och så är inte fallet. Men det händer oss alla... Vänner och familj, eller bekanta som gör dumma saker ibland. Alla kan inte komma överens. Alla kan inte passa ihop. Alla kan inte gilla alla andra. Men alla kan förlåta... Förr eller senare.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 6: Tema Grönt.

Det är grönt. Grönt är skönt säger de. Utgångar är markerade med en fin grön färg. Hur skön är en utgång? Andra saker som är gröna är förstahjälpenlådor och trafikljus. Ett grönt trafikljus är skönt för att det tillåter oss att avluta ett onaturligt stillastående och första hjälpen är ju också rätt så, skönt är kanske inte rätt ord men jag använder det ändå, skönt att få när man skadat sig. Och tänker man så så är en utgång rätt så skön om man befinner sig i till exempel ett brinnande rum. Så vi har konstaterat att grönt faktiskt i nästan alla lägen är skönt.

Men man kallar ju också nybörjaren grön av någon anledning. Man kan vara grön av avund och det är ju inte skönt. Jag vill föreslå att vi byter till att vara gul av avund eftersom gult är fult. Nybörjaren får vara grön fortfarande om hen är en skön person.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 5: En gammal bild.

Jag letade febrilt efter en gammal bild jag tagit. Istället fann jag en gammal bild på mig som jag tog ett nytt foto av. Det är ju inte jag som fotograferat lille lille Kent men jag tog fotot av fotot så att säga. Det måste ju vara giltigt för utmaningen.

Mitt hår var rödare då. Nu är bara mitt skägg rött. Jag hade inte skägg då så det hade ingen färg på den tiden. Annars gillar jag fortfarande randigt och jag viker allt som oftast upp byxbenen.

Följ min blogg med bloglovin

Murphy 1 - Kent 0

Efter en kvälls borrande och mätande och skruvande så gör sig världens jävlighet påmind igen. Jag och min far skulle montera upp konsolhyllor i vardagsrummet. Dessa moduler man skuvar in i väggarna har hål med jämna mellanrum som man hakar i konsolerna i och sedan lägger hyllplanen ovanpå. Busenkelt.

Nu är det dock så att modulerna man skruvar in i väggen har jag fått av min snälle far. De har några år på nacken men de ser fina ut. Dock upptäckte vi för sent att den universella standarden på dessa moduler har ändrats de senaste femton åren. Konsolerna jag köpt passade inte i modulerna nämligen. För under de senaste åren så har någon smart jävel kommit på att hålen fortfarande ska ha samma storlek som förr, men sitta tre millimeter närmre varann. Tre millimeter. Det är knappt synligt för blotta ögat. Hålen har samma form. Så när jag var på Byggmax och såg modulerna stå där så såg de likadana ut.

Jag hade fått veta att de var standardmått. Jag hade fått gratis moduler. Inte fan går jag och millimetermäter saker då... Så vems fel är det då? Ingens antagligen, förutom kanske mitt eget. Jag är oerhört oerfaren när det kommer till byggting men till och med min far som är gammal i gemet blev överraskad. Byggmax har inget ansvar att sätta upp skyltar där det står att man ska tänka på att det numera är tre millimeter kortare mellan hålen än det var för femton år sedan.

Det är ingen större fara. Jag får ner och köpa moduler. Det trodde jag att jag skulle göra ändå. Det var ju bara tur att farsan hade. Eller... Ja... Den dagen vi flyttar nån gång i framtiden kommer vi ha jävligt mycket att spackla. Men man lär sig ju av sina motgångar, hur jävliga de än är.

Följ min blogg med bloglovin

Jag är en jobbig granne idag.

Jag och farsan kommer snart vara de där riktigt jobbiga grannarna som nyss flyttat in. Han kommer om cirka en timme för att hjälpa mig få upp våra hyllor som jag köpt idag. Detta innebär att vi kommer vara tvungna att borra  tjugofyra hål i betongväggen. Precis lagom till middagstid.

Vi ska också borra ett hål i taket i köket. Vi har ingen krok att hänga vår kökslampa i. Den nuvarande belysningen är en gammal golvlampa som står längst in i köket, bakom köksbordet och kökslampan som ligger väntande på golvet. Precis där man slår tårna i den när man ska in och tända.

Jag har nu kånkat upp femton meter hylla samt varit så tankspridd att jag var tvungen att gå tillbaka till taket på parkeringshuset för att jag glömt grejer i bagaget. Nu dricker jag en cola. Jag har slängt av min skjorta, ersatt den med ett linne och ska ta det riktigt lugnt tills far hör av sig. Då ska det borras och skruvas och sågas.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 4: Min hobby.

Jag sysslar med så mycket men något som jag har sysslat med sedan jag var liten är rollspel. Både att spelleda och spela, läsa på och utöva. Bordsrollspel och lajv. Det är något jag inte ser mig själv sluta med. Jag kanske inte kommer spela frekvent hela livet. Just nu spelar jag alldeles för lite. Mitt jobb tillåter mig inte att delta i regelbundna spelmöten. Men jag spelar. Jag spelar rollspel.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 3: En familjemedlem.

Det här är min far. Bilden är i och för sig nästan tjugotvå år gammal men det är ändå han. Min far Steen.
Även nu i vuxen ålder, så kan jag säga att min far är en av mina största förebilder. Hans sinne för heder och hans händighet. Hans humor och hans råd.

Några av mina bästa stunder med min far är när vi var ute i skogen på vintrarna och högg träd. Inte själva arbetet, som jag med ärlighet ska säga att jag inte var så förtjust i men gjorde ändå, men när man slitit i några timmar och vi där i tysta skogen satte oss i bakluckan och i lugn och ro drack en läsk och åt mackorna vi hade med oss. Lugnet över situationen, tröttheten man hade i kroppen. Naturen. Min far. Sen satte vi igång igen. Han med motorsåg och jag bärandes på ved upp till vårt släp. Allt luktade kåda, näsan rann och vinden kunde bita. Jag kanske tyckte det var jobbigt då. Nu ser jag tillbaka på det med värme i hjärtat.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 2: Favoritpryl

En av mina absouluta favoritprylar är min iPhone. Det beror på dess ablosuta prylighet. Jag är inte världens största tekniknörd. Jag gillar tekniska grejer men jag vill att de ska fungera genom ett knapptryck. Jag vill inte hålla på och fippla med inställningar och sladdar och sånt för att få något att fungera tillfredsställande. Min telefon var det första jag tänkte på men jag slog bort tanken. Mina munspel? Inte prylar direkt. De är musikinstrument. Förlovningsringen? Abslolut i storlek av en pryl men definitivt ingen pryl. Jag återkom till min iPhone gång på gång.

För den telefonen är prylighet i kvadrat. Det är massor av smarta prylar i en pryl. Den får plats i fickan, vilket ger den stor prylfaktor. Och jag hatar egentligen den här klichéen, men som en äkta datorpryl så känns det som om den är större på insidan än på utsidan.

Det är också en pryl som förändrat mitt liv i det lilla och därmed i det stora. Därför är det min favoritpryl.


Följ min blogg med bloglovin

Dag 1: Självporträtt

Kaffe är livsviktigt. Hemma har jag alltid mjölk i kaffet numera, för magens skull inbillar jag mig. Det tog ett tag att lära sig uppskatta kaffe med mjölk i men det har gått till den punkt när det känns konstigt att inte ha det... lattefärgat? Kan man säga så? Det känns lite dumt men okej...

På jobb dricks det svart. Har jag mjölk i där känns det bara fel.

Kaffe är en så stor del av den man är att det känns rätt så självklart att ha med kaffedrickande i ett självporträtt. Visst hade jag kunnat fokusera på något annat om mig för porträttets skull men nu blev det mitt goda kaffe. För jag gör ett gott kaffe. det har jag fått höra många gånger och från olika källor.

Jag dricker Zoegas. När jag träffade Leona så provade jag hennes föredragna märken men det var ingen hit. Nu dricker hon också Zoegas. Kaffe är en sån där grej som man förknippar sig lite med. Som man vänjer sig vid och helt inte vill lämna för att prova nåt annat. Det känns lite grann som man är otrogen om man byter kaffesort.


Följ min blogg med bloglovin