Att bo i lägenhet innebär ofta att man har ärenden ner i källaren då och då. Vissa är lite rädda för hyreshuskällare. Även om jag inte är det så kan jag ändå förstå. Vi människor är dagvarelser. (Jag vet vissa nattaramlare som inte instämmer.) Men faktum kvarstår. Homo Sapiens utvecklade aldrig mörkerseende.
Du vet hur det är... Du öppnar den tunga dörren och i kolmörker ser du korridoren endast genom de små brandgula lysande knapparna som sitter med jämna mellanrum. Så fort du har tryckt på en och de nakna glödlamporna med svaga plinkande ljud och flimmer börjat lysa, så har nedräkningen börjat. Och tar man för lång tid på sig så kan man vara långt borta från en knapp när lamporna släcks. Och även om källaren varit öde förutom dig hela tiden... Så fort mörkret omsluter oss så börjar vi tvivla på detta faktum.
Vi känner oss fruktansvärt ömtåliga och ensamma i totalt mörker. Tänk så mycket en enda liten glödlampa kan göra för vår trygghetskänsla.
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar