Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


söndag 31 juli 2011

Att man aldrig lär sig.

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till stadsfestivaler. Å ena sidan kan jag gilla musiken och kanske ett jippo eller två. Å andra sidan så hatar, verkligen hatar jag folksamlingar.

Stadsfestivaler är inte ett myller av olika intryck. Vi gick från söder till norra hamnen och såg samma skinnväskor, samma tröjor, samma smycken, samma langosvagnar och samma panflöjtsindianer med jämna mellanrum hela vägen. Hade det inte varit bättre om festivalarrangörerna hade fått sortera lite i vilka som satte upp sina erbjudande och kanske sprida ut allt över stan. Så att vart man än gick så var det en ny uppleelse och inte samma skit överallt? Bara en tanke...

Jag åt också min första langos. Det var en äkta langos. Så stod det i alla fall på vagnen där de såldes. Till skillnad från originallangos som det stod på en annan vagn. Jag åt inte upp den. Det var som en dålig micropizza som parat sig med ett wienerbröd och badat i flott. Ingenting jag kommer göra om.



Vi beslutade oss för att fly staden och besöka Ängelholm istället. Det var väldigt kul tills vi skulle av tåget.
En hord av skrikande och pressande människor skulle in i tåget innan någon hunnit komma av. Det var som att pressa sig igenom en vägg av kött. Folk i myllret hade panik. Man såg folk slitas ifrån varandra. Kvinnor klarade sig fast i väggarna för att inte trampas ner. Folk drog i väskor och kläder för att rycka sig framåt och för att se till att kläder och väskor följde samma väg som ägarna genom kaoset.

Festivalarrangörerna kanske skulle satt upp några räcken eller något som konsertarrangörer använder för att undvika att folk pressas till döds. Det hade behövts vid perrongerna sent om natten vid stadsfestivalen. Strax ovanför trapporna stod det ett gäng poliser. Leona bad en av dem att gå ner och kolla till kaoset. Vem vet om någon blivit nertrampad eller om någon inte kunnat komma av tåget och mot sin vilja fortsatt mot Malmö...

Snart är det Malmöfestivalen. Ska jag dit? Jag som hatar folksamlingar och utvattnad öl... Kanske. Som sagt. Om det visar sig att ett riktigt bra band spelar en dag, artister jag jättegärna vill se så kan jag tänka mig att avlägga en snabb visit. Annars... Nej.

Helsingborgsfestivalen är över. Jag var nere på den sammanlagt en och en halv timme och jag fick mer än nog.


Följ min blogg med bloglovin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar