You scumbag you maggot you cheap lousy faggot.

Julmusik strömmar ur högtalarna. Ljusslingan hänger på balkongen och stjärnan i fönstret. Lussebullarna jag och Leona håller på att baka ligger just nu på jäsning och luktar gott. Katterna har fått glitter på klätterställningen och Buddha har fått glitter i sitt hår. Det är Julstämning på vaktgatan.

Ombyte förnöjer.

Nu har det varit kallt och blått för länge i bloggen. Det var dags att byta om. Till varmare färger som kan behövas i vinterkylan. Innehållet förblir dock väldigt Kentiskt.

Episka sagor

Det kommer nästa år släppas ett nytt seriemagasin. Jag hörde om det på radion. Ett seriemagasin fullt till bredden med episka och storslagna serier fulla med färg, fart och fara. Fantasy, sci fi, manga och gud vet vad.

Det låter intressant. Skaparna på kolik förlag har sett en trend bland serieskapare. Att de börjar bli trötta på de verklighetstrogna, närmast dokumentära serierna som fins just nu. Även om de också är bra. Jag gillar serier som Rocky och Elvis. Och det finns en hel del jag inte läst.

Jag prenumererar på tidningen Pondus. Något som jag funderar på att sluta med. Själva huvudserin har bara ett fåtal ljuspunkter och min favoritserie har bara ett fåtal sidor till sitt förfogande. När serien "M" får en egen tidning så prenumererar jag på den.

"M" är också till viss del självbiografisk men tecknaren Mads är så galen. Hela serien är full med talande gummikycklingar, ninjor, Boba Fett, ghostbusters, telefonförsäljare, norska försvaret och så vidare. Här är ett exempel på vad jag talar om. Han har blivit hemsökt av sin flickväns guldfisk och fått tag på några som kanske kan hälpa till.

http://www.start.no/m/?m=20050201

Givetvis bifogar jag en länk till kolik förlag också.

http://www.kolikforlag.se/utopi

En arg insändare.

Den har anlänt. Besudlat oss den värsta av all nederbörd. Kall och blöt ligger den som ett täcke av misär över gator och torg. Slaskig, påträngande och eländig. Snö. Snööööööööö.... Jag hoppades att molnen kunde vänta med att fälla sin fula mjäll tills i alla fall julen är kommen.

Snö kan vara vackert om det är där det hör hemma. Ett fjäll. Långt borta på en bergstopp, så vykortskorrekt. Och jag erkänner miraklet av nyfallen och orörd snö över en glänta i skogen en gryning där det ligger kvar på trädgrenarna och morgonljuset får det att bli orange-lila och magiskt. Allt detta förutsett att jag inte är någonstans i närheten av det.

För snö drabbar vår vardag där vi befinner oss som mest. Vi slaskar runt i det när vi går på stan. Något som får våra byxben att bli blöta och våra fötter kalla. Det lirkar sig in innanför halsdukar och vantar mest för att jävlas. Det faller på våra glasögon så vi får svårt att se. Det faller på parkeringsplatser och gator och ökar risken för olyckor. Och snö inne i stan blir snabbt grå brun med de sporadiska hundurinfärgade högarna.

Det finns människor som tittar ut genom fönstret på kvällen och ser ett snöfall som får något magiskt i ögonen när de ser miljoner snöflingor falla i mörkret. OCh säger saker i stil med: "Åh så fint." och "Snö! Vad kul! Pulka pulka pulka! Snöbollskrig! Weeee!" Själv tänker jag mest på hur jobbigt det ska bli sig att ta sig till jobb dagen efter.

Jag kanske är lite bitter men jag anser mig ha rätten. Nu väntar månader av snorig näsa, glasögon som immar igen så fort man kommer in nånstans. Snöklegg som dras med in i lägenheter. Kalla fingrar. Halkande och allmän svårframkomlighet.

Vinter. Du har påmint oss om din existens. Tack nu har vi sett det. Det var inte kul. Nu kan det bli vår.

Jag känner en närvaro.

Ikväll ska jag på seans med Terry Evans. Jag har ingen aning om vad som väntar mig. Jag har aldrig varit på något sådant här förut. Leona däremot har varit på ett par stycken och finner det högst intressant. Jag gillar att kolla på Det Okända på tv4+ och alla storys om spöken och andar och meddelande från andra sidan fascinerar mig otroligt.

Om jag skulle få ett budskap... Undrar vem det skulle vara ifrån?

Årets coolaste film hittills.

Scott Pilgrim vs. The World måste vara årets mest underhållande film. En jävligt cool actionrulle med hur mycket smart humor som helst. Filmen är både film, datorspel och serietidning och så otroligt snygg. Jag ska hålla tyst nu och låta trailern tala för sig själv.

Jag är galen.

Något som gör mig lite nöjd och får mig att känna mig sådär rebelliskt självständig på ett fullkomligt idiotiskt sätt (och jag är medveten om att det inte är vettigt nånstans) är att sätta upp slumpmässiga betingelser för mig själv och sen skita i dem.

Som att till exempel singla en slant eller rulla en tärning med olika villkor för varje sida. Och sedan göra en tredje sak istället trots kronan eller klavens order. Eller göra en sjunde sak vilken sida tärningen än hamnade på.

Eller att lägga en patians. Går den upp så får jag äta en glass... Så går den inte upp och så äter jag en glass ändå. På så vis är jag i kontroll över mina egna beslut. Jag trotsar slumpen. Jag lurar ödet. I alla fall på en mikroskopisk skala.

När man sätter upp alternativ. Antingen ett eller två, och singlar slant. Om du när resultatet visar sig på din handrygg tänker "Äh. Jag kör två utav tre." Då har du bestämt dig. Du behöver då bara något att skylla på. Myntet sade ju... Trots att du till sist körde sexton utav trettio.

Brett domino är en hjälte

Då och då hittar man de mest besynnerliga saker eller personer på nätet som man bara måste älska. När jag köpte mig en stylophone stötte jag på Brett Domino. en brittisk kuf, en ärkenörd som var en jävel på stylophone rent utsagt. Nu när jag köpte en kaossilator så dök han upp igen och han är nog den nördigast hjälte jag har. han är briljant. Jag bifogar bevis. Det är bra musik och det är humor och det är tekniknördarnas lekstuga.

På gång i mer än ett avseende.

Tänkte gå ut på en promenad i hösten. En timme för att rensa tankarna och klura lite på hur boken skulle fortsätta. Jag skrev tolv sidor och slutade med en liten cliffhanger. På vägen laddade jag ner till min telefon en träningsapp som mäter hur långt du gått, var du gick och hur lång tid det tog. Detta sporrade mig rejält. Speciellt när den började berätta för mig min genomsnittliga hastighet. Jag märkte hur tempot ökat avsevärt från början av min promenad som helt plötsligt blev en powerwalk. Jag skulle möta Leona efter en timme på stationen. Jag kom dit alldeles för tidigt. Nu sitter jag och andas ut lite grann. Sen blir det middag med Basse och så vet jag hur boken fortsätter också. Det finns en förrädare. Moahahaha.

När rätt musik spelas

Det är så härligt när man plockar en gammal skiva i hyllan och sätter igång den och den passar som en smäck på humöret och tiden och vädret.

Jag plockade med mig en gammal skiva med Loosegoats ner i bilen och att köra under grå moln med värme i bilen och varm musik gjorde i sin tur hela mig varm. Jag vet att Loosegoats är bra, det var därför jag köpte skivorna. Men ibland spelar man rätt låtar vid rätt tillfällen och då känns det som om man hade ett soundtrack till ens liv på något sätt. Det kan kännas rätt så stort.

Här är Loosegoats.

Vilken dag var det nu igen?

När man jobbar som jag jobbar är inte veckodagarna det självklaraste alltid. Man börjar ibland jobba på en torsdag och man håller fredag på en söndag. Detta resulterar i att det här med butikers öppettider också lätt glöms bort. Alltså står jag på elgigantens parkering, på en söndag, en hel timme för tidigt. Så tråkigt.

Testing testing

Detta är ett test för att se om saker fungerar som jag hoppas de gör. Inslaget är en liten snutt inspelad när jag leker med min kaossilator och ett munspel.

Redigering: Mitt i natten.

Att lägga upp en m4a-fil som video kanske inte var så bra idé. Det fungerade helt enkelt inte och varför skulle det? Det jag istället fick göra var att ladda ner ett litet behändigt program som konverterar om ljudfilen till en mp3fil som jag sedan fick köra genom windows moviemaker för att göra en film utav det. Inte alls bökigt. Men att bara lägga upp ljudfiler är tydligen inget som blogger pysslar med längre.

För att det inte bara ska vara svart i filmen lade jag in bilder från min steampunkmapp med persongalleri.

Nu säger jag inte att jag på långa vägar är bra på att skapa musik än och det är bara en minut värt av lek. Samt att slutet är tokigt. Men det är sånt som händer när man spelar in med hjälp av ett röstmemoverktyg.

Frustration.

Ett spel utan nämnvärt avancerad grafik fick min dator att krascha. Såsom alla andra spel. Dells spel-laptop my ass. Jag förstår varför en laptop kanske inte klarar av den värsta supergrafiken utan att bli varm. Men att bli överhettad för ett strategispel från 2007 är väl att ta i?

Jag är trött på detta nu. Jag kommer istället påbörja projekt: Sälja av skit och bra saker jag inte använder. Allt för att kunna få ihop til´l en ny mac så fort som möjligt. Jag har sparat en del och fattas ca femtusen kronor. Jag har satt upp mig på ännu en söndagnatts övertid och funderar på om jag inte kan ringa chefen och höra om jag inte kan ta några timmar inatt också. Allt för stålar. Allt för att få en ny dator så fort som möjligt. Nu kommer jag sätta mig och spendera resten av förmiddagen med att lägga ut annonser på blocket och tradera.

Jag kan ju ändå inte spela mitt spel.

Ett nödvändigt inlägg

När jag bäddade in youtubeklipp i det förra inlägget så stack de ut över kanten och dolde min sidomeny. Det går ju inte för sig. Oordning och kaos är oacceptabelt.

Jag beslutade mig för att ändra detta och började titta på koderna för det inbäddade inslaget och insåg kvickt att jag inte begrep något alls om hur man skulle ändra storlek.


Så istället blev det här inlägget till som skickar ner de stora filmklippen under min meny och där kan de ta all plats de vill.

Häpp.

Nu kan dagen fortsätta på ett okomplicerat sätt. Hoppas jag. Jag har ett nytt gammalt datorspel som jag vill spela och min dator har lite strul med Windows installer. Hoppas inte det resulterar i vredesutbrott hos teknikinepta lilla jag.

Reklammusik igen

Åter igen så har en låt från en reklamfilm blivit en favorit i Kent Johnsens huvud. Det hjälper lite att låten blivit lite av en hit i övrigt och spelas lite då och då på p3. Reklamen är den där lindexreklamen med laserugglan och en tjej som går en massa. "I am not a robot" med Marina and the Diamonds är så jädra bra. Här är den.



Det var ett tag sedan en reklamfilmslåt blev så uppskattad av mig. Senast var det en kamerareklam och då fick jag söka med ljus och lykta för att hitta en av de bästa låtar jag hört. Här är den.



Musik som förgyller vardagen. Prova att ta welcome home i hörlurarna när du tidigt om morgonen ska ut med hunden eller köpa frukostbullar eller vad du än ska göra i gryningen. Sätt igång låten direkt när du stiger ut i morgonen. Oslagbart. Jag lovar.

De strippande trädens tid.

De sista gula löven hänger kvar på sina grenar för att slitas ner vilken dag som helst. Hösten har kommit med råge. Det är något märkligt hur snabbt man anpassar sin acceptans för en ny årstid egentligen. Jag var ute och gick i förmiddags i regnet och liksom sådär småtrivdes med livet.

Nu är det också sådär extra skönt att komma hem. Även om det kan vara mysigt under mössan och bakom halsduken när man är på väg hem. Och även om stan blir lite lustigt förvanskad när den ses genom regndropparna på glasögonen, så är det ändå tekopparnas och filtarnas årstid.

Det är matinéfilmernas och mysets och lyssnande på regn mot rutornas årstid. Och än så länge trivs jag. Tills vintern kommer.

Klipp och klister

Idag har jag och min syster pysslat. Fint blev det.








En pärm till mitt Steampunkäventyr.

Nattaktivitet

Jag hade fullkomligt glömt bort just hur otroligt enerverande en kattunge kan vara. Katter lär sig så småningom att anpassa sig efter vår dygnsrytm även om de ibland är uppe en kollerunda på natten. En kattunge är i högsta grad en nattaktiv varelse.

Inatt har jag blivit hoppad på, biten i örat, slickad på ögat, ansad i skägget, sprungen på halsen, inspekterad i näsan och allmänt pussad och väckt vad som känns som tusentals gånger. I trött desperation har man tagit tag om nackskinnet och skickat ner det lilla orosmomentet på golvet. Något som sporrat den lille krabaten att bli om än mer målmedveten. Som om den tänker: "Ånej... Inte golvet inte... Jag har inte smakat på din armhåla än." Och så hoppar han upp och provar just det.

Men sen... När man vaknar av väckarklockan och ser den lille tussen tryggt ligga och sova mellan husse och mattes huvudkuddar glömmer man snabbt nattens prövningar och blir sånt där snuttig som man bara kan bli när man gosar med en kattunge.

Ombord på Nautilus

Jag har sett filmen "En världsomsegling under havet" från 1951 med Kirk Douglas och James Mason. Det var en underhållande matiné med för femtiotalets filmer självklara sånginslag. Som tur var bara två stycken.

Filmen är baserad på Jules Vernes bok med samma namn. Det ryktas om ett monster som sänker skepp utanför USA. En professor och hans medhjälpare hoppar ombord på ett skepp som ska undersöka saken och givetvis sjunker båten. Professorn, hans medhjälpare och en käck och framfusig matros med gitarr är de enda som överlever. De upptäcker att det inte är ett monster utan en stor undervattensfarkost styrd av den misantropiske kapten Nemo.

Jag som för tillfället letar inspiration till ett Steampunkäventyr gillade det jag såg. Nautilus är full av rör och urverk och elegans. Det var äventyr och bravader och ordentliga käftsmällar emellanåt. Även om filmen är från 1951 så är effekterna helt okej och det är en riktigt bra film.

Hemkomst

Guiness har nu äntligen kommit hem till oss. Än så länge är han inte så populär hos sina "systrar" men det kommer nog bli bra om några dagar. Frida låter som Gollum så fort hon kommer i närheten av honom men han är mest chill och bara slappar.

Kaossilator

Jag kunde inte vänta till jul. Jag har beställt en ny leksak att snöa in på. Det kommer bli hur kul som helst och man kan ju bara hoppas att man blir lika duktig som den här killen.