Det var marknad och jag var där.

Igår var vi på Ryds marknad i Höganäs. Där brukar jag köpa pennor och strumpor och sånt, men igår kom jag därifrån med bara ett seriealbum av Nina Hemmingson. Och det är ju inte så pjåkigt. Vet ni inte vem det är kan jag berätta att det är en högst underhållande och tänkvärd serietecknare. Kolla upp!

Efter marknaden begav i oss hem till mor och far. Där är det mysigt. Syster och svåger var också där så det blev en helkväll med lax, vin, dessert och premiären av Så Mycket Bättre.

Följ min blogg med bloglovin

Och efter konserten...

Efter Movits lyckats med att vara fullkomligt värdelösa så bestämde vi oss för att gå vidare. Mer öl och skratt i goda vänners lag. Och en sak slog mig på vägen hem sen.

Vi pratade hela kvällen om film, musik, böcker och musik i film och film baserade på böcker. Vi avbröt varann. Vi kompletterade och hjälpte varann när man glömt ett namn eller hade fel eller rätt om nåt. Och inte en enda gång. Inte ens en, så var det nån som plockade fram sin smartphone för att snabbt googla svaret eller kolla det på Imdb. Det var så skönt.


Följ min blogg med bloglovin

Katzenjammer är fantastiska!

Igår kväll var vi på the Tivoli och konsert. Vi såg ett norskt bad som heter Katzenjammer, och jag säger bara: Eufori!

Nej jag ska säga lite till... Dessa otroligt talangfulla norska kvinnor byter instrument med varandra som om det inte vore nåt. Spelar munspel, xylofon och dragspel samtidigt. Mandolin och trummor hur nu det går ihop. Men det gör det. Experimentell och ändå så okomlext utförd musik som inte håller sig till väggarna av en genre. Det var sjömansvals. Det var Country. Det var... Något det inte riktigt finns ord för. Det är bäst att bifoga lite liveklipp från hederliga gamla youtube.

Åh, ja just det... Efter så spelade Movits. Ljudkillarna hade nog somnat på mixerbordet, för det som var klockrent när katzenjammer spelade blev någon slags hemsk orgie i mummel och bas. Det var så kasst, så vi gick. Vi hade redan fått valuta för våra pengar. Katzenjammer och ett lyckorus.

Följ min blogg med bloglovin

Allmosor till de väldiga

Regeringen har beslutat sig för att ge en massa stålar till Facebook för att bygga serverhallar i Luleå. Hundra miljoner svenska riksdaler. Såg det idag i DN. Facebook säger att de hade byggt sina hus i Luleå ändå, så man kan ju undra hur regeringen nu kan tycka det här är en bra idé. Det känns lite grann som att ge bidrag till Joakim von Anka.

Eller som en unge som bjuder på godis för att den populära ungen ska vara kompis med den. Fast att den populära ungen ändå hade lekt, utan godis.

Det kommer skapa en massa jobb, säger näringsministern. Javisst. Byggjobb. 300 stycken. Det är bra för Luleå. När man sen byggt de tre serverhallarna är det säkerligen de 300 som får jobba kvar som servertekniker. Eller inte.

Fridolin har lite synpunkter på bidraget. Ge pengar till järnvägen istället. Efter hur tågen brukar gå på vintern så kan jag hålla med honom. Man minns ju hur det var i vintras när det helt plötsligt skulle fixas och repareras och åtgärdas med hela järnvägssystemet efter att folk och främst riksdagsmän suttit fast i ett kallt tåg i flera timmar och missat möten och allt. Men sen hörde man inte så mycket mer när våren kom. Man får ju lite på att de gjort sitt jobb. Det skrivs ju inte så mycket när folk gör det de ska. Men ändå. Det finns plats för förbättring. Både i järnvägen och andra ställen i Sverige. Ställen där hundra miljoner kronor (100 000 000) kan göra mer nytta än att ge dem till ett av de rikaste företagen i världen.

Facebook är värt omkring 630 miljarder kronor. (630 000 000 000) Man kan ju i sin enfald tycka att om man har ett företag som är värt så mycket så kan man ju faktiskt själv betala för sitt husbygge.

Det var inte många dagar sen det var hysteri om nån som sökte bidrag trots hög inkomst. Jag undrar om Facebook kommer lynchas och tvingas be om ursäkt för att de sökte bidrag de med.

Följ min blogg med bloglovin

The Wise Man´s Fear

Jag har läst klart boken "The Wise Man´s Fear" av Patrick Rothfuss. Det är andra delen i en trilogi om den mytomspunne magikern Kvothes Liv. Jag skrev om första delen i min gamla blogg.

Kvothe har gått i gömma och är numera den passive värdshusvärden Kote, gömd i en by på landet. En Krönikör har lyckats söka upp honom och får honom att nedteckna sin livs historia, såsom den verkligen var, bakom alla myter. I första boken på 660 sidor följer vi Kvothe från barnsben och hans första år på Universitetet. I denna boken följer vi honom i bara ett par år, trots att boken är på tjocka 990 sidor. Men han har också kommit upp i sextonårsåldern.

Kvothe lämnar Universitetet för ett år för att tjäna hos en hög adelsman som heter Alvedon Maer. Där händer en hel del saker som får den stöddige och allt för självsäkre ynglingen att lära sig lite ödmjukhet, men också gott om möjligheter att spä på myten om sig själv. Han räddar liv, hälper adeln i kärlek, jagar banditer, kallar ner blixten från skyn, far till norr för att lära sig seder hos det tystlåtna adem-folket. Och mycket mycket mer.

Det är en bra fortsättning på första boken. Jag hade återigen svårt all lägga boken ifrån mig. Persongalleriet är levande och även om det handlar om magi och äventyr så blir det ändå trovärdigt på något sätt genom Rothfuss skrivande.

Boken rör även relationsproblem och våldsamheter, kärlek och vänskap på ett sätt som jag aldrig någonsin upplevt i fantasygenren. Det gör att jag med stor längtan väntar på nästa och sista boken om Kvothe.

För övrigt kan jag säga att om man inte orkar läsa på engelska så har nu i alla fall första boken (I Vindens Namn) kommit ut på svenska i två delar. Och första delen av The Wise Man´s Fear är också översatt men jag kan inte säga på rak arm om den kommit ut än.

Följ min blogg med bloglovin

En sättekasse

När jag var liten hade vi i hallen, hängandes på väggen, en sådan här:




Vi har alltid kallat det för sättekasse. Det heter med största sannolikhet något annat då det är det danska namnet för den vi använt.

Leona och jag var ute på en promenad då jag såg denna i en second handbutik. Mitt huvud fylldes av nostalgi och nya idéer och den fick följa med oss hem. Den ska upp på väggen och fyllas med pryttlar, pinaler och andra roliga små saker man kan tänka sig. Vilket fynd.

Följ min blogg med bloglovin

Ett måste för alla cineaster

När alla filmer som går på tv har visats hundratals gånger redan. Och när videobutikens nyheter bara består av dravel eller mög, då kanske det är dags att se bakåt istället.

I en gammal datortidning på jobb fann jag ett sajttips som jag nu delar med mig av. Classic Cinema Online. En sajt dedikerad att gratis och lagligt visa urgamla filmer som copyrighten gått ut på för länge sedan. Dock inte nöjet i att se dem. Här hittar man gamla westerns, sci fi och monsterfilmer som man visade på femtio- och sextiotalets drive-in-biografer. Gamla stumfilmer med mera.

Här vilar en filmskatt av gamla B-rullar och spaghettiwesterns som kom som ett brev på posten nu när det börjar bli konstant dåligt väder.

Följ min blogg med bloglovin

tidsfredsställelse

Det här är mitt favoritklockslag. Men inte om man väntar ut det... När man råkar kolla på klockan och den är 12:34, då... Då myser jag lite grann. Om klockan visar sekunder och det är 56 sekunder med... Då är det ännu mer tillfredsställande. Jag kan inte förklara varför. Det bara är så. 

Klockan 12:34:56 den nionde augusti 2007 gled obemärkt förbi. 12:34:56 070809... Det hade vart nåt det...

Följ min blogg med bloglovin

Landet brunsås

Vi brukar kolla på SVTs program Landet Brunsås. Som tur är finns det play på nätet annars hade jag missat det helt. Jag har ingen aning om vilken dag eller tid det "egentligen" går.

Landet brunsås är ett bra program på ett flertal sätt. Programledarna, Lotta Lundgren, Eric Haag och Henrik Schyffert, tar upp både på ett informativt och kul sätt vi svenskars matvanor och vårt förhållande till dem. Vår matindustri och vår matkultur. Det är ett väldigt kul, informativt och aha-känsle-program.

Visst, det kan bli lite långrandigt när Schyffert ska ha sin lite för långa ensam-i-rutan-monolog i mitten av programmet. Men det är väl en smaksak...

En sak som slår mig varje gång jag ser ett program är det utmärkta musikläggningen. Soundtracket, om man får kalla det det, är fantastiskt. Jag tog mig friheten att från programmets sajt, där musiken listas, ställa samman en liten spotifyspellista. Den är inte komplett och inte helt korrekt. Vissa artister envisas ju med att inte finnas på spotify, därför blev det The Silver Beetles istället för The Beatles till exempel. Vissa låtar fattas helt. Men i alla fall så är det en riktigt bra musiklista. Från ett riktigt bra tvprogram.

Spotifylistan: Landet Brunsås

Om ni bara ska se ett program, se det första...

Följ min blogg med bloglovin

Beslutsamt på fjärde gatan

Du har en sån jävla fräckhet när du säger att du är min vän.

När jag var nere i skiten så stod du bara där och hånlog.

Och du har en jävla fräckhet när du säger att du har en hjälpande hand för mig,

när du egentligen bara vill vara på den sidan som verkar vinna.

Och du sade att jag svek dig, men du vet mycket väl att det inte är på det viset.

Och om du nu är så jävla sårad, varför visar du det inte då?

Du sade till mig att du förlorade din tro. Men det är inte sant.

Du hade ingen tro att förlora från första början, och det vet du om...

Jag förstår varför du snackar skit om mig bakom min rygg.

Jag brukade hänga i de cirklarna i vilka du rör dig.

Och tar du mig för en sån jävla idiot, att du tror att jag kommer ta upp kontakten igen,

med nån som försöker dölja något han ändå inte vet ett jävla skit om?

Du ser mig då och då på stan och du låtsas alltid vara förvånad.

Du säger, ”Hur mår du?”,och ”Lycka till.” Men det syns att du inte menar det.

Du vet lika väl som jag att du helst skulle vilja se mig paralyserad.

Varför kommer du inte bara för en gångs skull fram till mig och skriker det i mitt ansikte?

Nej, jag njuter inte när jag ser de stora sorgerna du omfamnar.

Och om jag hade varit en mästertjuv så kanske jag hade kunnat stjäla dem.

Och nu vet jag att du är missnöjd med din ståndpunkt och din plats.

Men du måste väl fatta att det inte är mitt problem?

Jag önskar att du för en gångs skull kunde gå en mil i mina skor.

Och kanske just då så kanske jag skulle kunna vara du...

Ja, jag önskar att du kunde få gå en mil i mina skor,

för då skulle du förstå hur jävla trist det är att se dig.

***

Fri översättning av Positively 4th street av Bob Dylan

Följ min blogg med bloglovin

Hör upp, Brunrockar!

Jag är vanligtvis ingen stor fan av hip hop. Det finns dock undantag. Jag skrev om ett sådant i ett inlägg om tvserien Justified. Här är ett annat. För ett par inlägg sedan skrev jag om världens bäst scifi-serie Firefly. Häromdagen tipsade Nathan Fillion (Skådespelaren som spelar Malcolm Reynolds, kapten på skeppet) på twitter om den här musiken.

Så kallad nerdcore. Jag som inte lyssnar så mycket på den här genren vet inte om det står sig mot annan musik i genren men jag kan säga att jag gillar det. Om det sedan är främst för musiken eller främst för temat på det kan jag inte säga. Förmodligen det senare...

Adam Warrock är en föredetta advokat som växlat bana. Han har gjort mer nerdcore om bland annat superhjältar och datorspel. Det står mer om honom i en artikel i Escapist magazine. Där finns också en länk där alla Fireflyfans kan ladda hem The Browncoats Mixtape gratis.

Browncoats kallas de fans av Firefly som kämpar för seriens återkomst efter att Fox var kompletta idioter och lade ner serien.

Följ min blogg med bloglovin

Jag och Frida.

När jag sitter framför datorn eller sitter framför tvn så har jag alltid sällskap. En liten mysig värmedyna som först ska bädda min mage för att sedan krypa upp och lägga sig tillrätta. Vår katt Frida är så oerhört hängiven mig. När hon somnar om kvällen på stolen bredvid mig och jag går iväg till sängs utan att väcka henne så jamar hon ängsligt när hon upptäcker att jag är borta och det är mörkt.

Jag kanske tillskriver henne för mycket mänsklig karakteristik, men det är det enda sättet någon kan relatera till ett djur. (som inte är beteendeexpert på djur) En vanlig husse och matte ser kärlek och hängivenhet där beteendeexperten ser flockbeteende och "håll dig väl med den hand som göder dig". Vilket vill man se? Man säger ju att kattmänniskor och hundmänniskor är på det ena sättet eller det andra sättet, och det är ju klart... Man formas ju lite efter sin omgivning och har man husdjur i sin omgivning så påverkar det en. Precis som djuren påverkas av att ständigt ha människor omkring sig.

Det här är kärlek...

Det här är Frida.
Jag erkänner... Jag är lite av en crazy cat-person...

Följ min blogg med bloglovin

Det blev en hemmakväll

Igår kväll hade jag lite planerande inför dagens rollspel att göra och så tänkte jag att man kanske skulle söka lite inspiration. Jag tittade först runt på nätet efter scifi-konst och olika konceptskisser på rymdskepp. Men så slog det mig att jag kanske skulle kolla på Firefly för att få lite bilder i huvet inför spelet idag. Och för att det är den bästa tvserien nånsin.

Så jag köpte mig en sexpack mellanöl, beställde en god pizza och satte mig i soffan med en hel kvälls gott framför mig. Jag hade även lite rollspelsböcker och anteckningsblock med mig i bekvämligheten.

Så fick jag nåt gjort? Nja... Lite grann. Men när Firefly kommer igång så är det mycket lite annat man vill göra.

Nu blev jag ju sugen på att se ett avsnitt till innan jag gör nåt annat.

Följ min blogg med bloglovin

Det blev en hemmadag

Egentligen hade jag tänkt bege mig till Malmö idag. Ett besök på SciFi-bokhandlen var det tänkt. Jag vill köpa en bok. Wise mans fear av Patrick Rothfuss. Det är andra delen i böckerna om Kvothe Kingkiller.

Men lathunden i mig började dra. Jag kollade in sfbokhandelns hemsida och såg att de ändå inte hade boken i lager. En resa till Malmö hade inneburit en lunch och eventuellt andra böcker och rollspel eller warhammerprylar som hade följt med mig hem trots att jag egentligen inte har råd. Jag beställde boken istället, så kommer den så småningom. Jag spar pengar... Eller låter bli att göra av med dem snarare...

Jag stannar hemma idag och förbereder lite grann inför rollspelet imorgon. Tar det lugnt och kanske kollar på en film.

Följ min blogg med bloglovin

Vad blir det till middag?

För länge har jag varit lite lat när det kommer till matlagning. Det är inte så att jag inte gillar det men det har varit brist på inspiration och fantasi. Och ork... Leona var i början av vårt boende i Helsingborg veckopendlande till Kristianstad och då åt jag middag på jobb eller enklare rätter.

När Leona började bo hemma igen så har hon tagit huvudbördan i köket. Eller, fått ta den, rättare sagt. Jag har antingen inte tänkt på att det ska lagas mat förrän jag är hungrig och vill ha något omedelbart eller så har Leona planerat något jag inte vet hur det ska göras och... Jag slutar här innan de dåliga ursäkternas kavalkad sätter igång på allvar. Jag borde laga mer mat.

Jag vill gå en matlagningskurs. Mest för att lära mig vad som händer om jag gör si och så och varför. Men det är lite brist på såna kurser. Det är mest: Lär dig laga de här tre indiska rätterna. Eller: Lär dig laga den här thailändska måltiden. Det är inte det jag är ute efter. Det får helt enkelt bli trial and error som får fungera.

Idag jobbar Leona eftermiddag och jag är ledig. Hon kommer hem vid åtta och då kommer jag redan ha ätit. Men kvar kommer det finnas Quorn- och kikärtspanna med äpple och valnötter. Det låter gott. Hoppas det blir det också. Nu ska jag ut i köket.

Följ min blogg med bloglovin

43LR-Z1

Jag ska spelleda ett litet gäng i Star Wars-rollspel på lördag. Det hela baseras på en gammal blogg jag och en kompis hade som hette 40+ i rymden. Ett sci-fi scenario om vad gubbar gjorde när de istället för hästsvans och hoj, skaffade ett begagnat rymdskepp för att känna sig unga igen.

Som en liten bonus har jag ett tag pillat lite smått med att bygga en modell av skeppet de kommer ha i spelet. Det är alltid skoj med det där lilla extra, även om det är en rostig och lappad ursäkt till skorv. Vad kan man förvänta sig? Nytt ex av senaste modellen av lyxkryssare. Don't think so. Ett kasserat gammalt lastskepp från Gud vet var är svaret på frågan. Givetvis följer bilder på åbäket.

Jag är rätt nöjd med rosteffekterna.

Som vanligt är det AdLibris-kartong, lim, spackel och färg. Denna gången användes också tandpetare, grillspett och korkar från varierande petflaskor.