Jag och Frida.

När jag sitter framför datorn eller sitter framför tvn så har jag alltid sällskap. En liten mysig värmedyna som först ska bädda min mage för att sedan krypa upp och lägga sig tillrätta. Vår katt Frida är så oerhört hängiven mig. När hon somnar om kvällen på stolen bredvid mig och jag går iväg till sängs utan att väcka henne så jamar hon ängsligt när hon upptäcker att jag är borta och det är mörkt.

Jag kanske tillskriver henne för mycket mänsklig karakteristik, men det är det enda sättet någon kan relatera till ett djur. (som inte är beteendeexpert på djur) En vanlig husse och matte ser kärlek och hängivenhet där beteendeexperten ser flockbeteende och "håll dig väl med den hand som göder dig". Vilket vill man se? Man säger ju att kattmänniskor och hundmänniskor är på det ena sättet eller det andra sättet, och det är ju klart... Man formas ju lite efter sin omgivning och har man husdjur i sin omgivning så påverkar det en. Precis som djuren påverkas av att ständigt ha människor omkring sig.

Det här är kärlek...

Det här är Frida.
Jag erkänner... Jag är lite av en crazy cat-person...

Följ min blogg med bloglovin