Du har en sån jävla fräckhet när du
säger att du är min vän.
När jag var nere i skiten så stod du
bara där och hånlog.
Och du har en jävla fräckhet när du
säger att du har en hjälpande hand för mig,
när du egentligen bara vill vara på
den sidan som verkar vinna.
Och du sade att jag svek dig, men du
vet mycket väl att det inte är på det viset.
Och om du nu är så jävla sårad,
varför visar du det inte då?
Du sade till mig att du förlorade din
tro. Men det är inte sant.
Du hade ingen tro att förlora från
första början, och det vet du om...
Jag förstår varför du snackar skit
om mig bakom min rygg.
Jag brukade hänga i de cirklarna i
vilka du rör dig.
Och tar du mig för en sån jävla
idiot, att du tror att jag kommer ta upp kontakten igen,
med nån som försöker dölja något
han ändå inte vet ett jävla skit om?
Du ser mig då och då på stan och du
låtsas alltid vara förvånad.
Du säger, ”Hur mår du?”,och
”Lycka till.” Men det syns att du inte menar det.
Du vet lika väl som jag att du helst
skulle vilja se mig paralyserad.
Varför kommer du inte bara för en
gångs skull fram till mig och skriker det i mitt ansikte?
Nej, jag njuter inte när jag ser de
stora sorgerna du omfamnar.
Och om jag hade varit en mästertjuv så
kanske jag hade kunnat stjäla dem.
Och nu vet jag att du är missnöjd med
din ståndpunkt och din plats.
Men du måste väl fatta att det inte
är mitt problem?
Jag önskar att du för en gångs skull
kunde gå en mil i mina skor.
Och kanske just då så kanske jag
skulle kunna vara du...
Ja, jag önskar att du kunde få gå en
mil i mina skor,
för då skulle du förstå hur jävla
trist det är att se dig.
***
Fri översättning av Positively 4th street av Bob Dylan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar