Wow!

Det var inte mitt eget exemplar. Men det var första gången jag höll och bläddrade i min bok. Otrolig känsla.





Den är här. Wow.

Följ min blogg med bloglovin

Nästa produkt kallar vi Ojdå

Jag påstår inte att jag kan något överhuvudtaget om skönhetsprodukter. Men det ligger en hel del i ett namn. Min sambo har en sån här:

Det är kanske jag som är lite småsint och inte förstår men betyder inte osis en jävla oflyt? Och så ett plus på det... Man har ju hört hur bilar och anat fått byta namn i andra länder för att det ursprungliga namnet på det andra språket betytt något opassande. Som Honda Fitta, som i Sverige och andra europeiska länder döptes om till det lite mer accepterade Honda Jazz...

Om det nu betyder otur att ha osis i ansiktet vet jag inte. Förmodligen inte. Det är bara en utvecklare eller designer som just hade lite osis när han eller hon valde namnet. Eller någon på den svenska delen av företaget som bara uttalat ordet på engelska. "Här är nya Ohsiss plass. Shitbra..." Det kanske är en bra produkt. Vad vet jag?


Jag får tillägga att min sambo nu läst mitt inlägg och jag känner mig tvungen att redigera mitt inlägg när hon utbrister: "Men man har inte det i ansiktet Kent. Man har det i håret!" Som sagt. Jag kan inte ett skit om skönhetsprodukter...


Följ min blogg med bloglovin

Ett program utan slut sökes

När jag och Leona går och lägger oss tar vi ofta och lyssnar på en podcast. Något intressant att lyssna på sådär i slutet på dagen. Det finns ett problem med detta. Man somnar alltid innan slutet. Och någonstans i mitten av podcasten börjar det bli mer eller mindre osammanhängande. Ni vet där man liksom somnar och vaknar och slumrar till utan att vara riktigt medveten om det.

Helt plötsligt kan det ha gått ett par minuter och det någon pratar om kan ha ändrats ett flertal gånger. Halvt vaken undrar man vad i helvete de snackar om...

Man missar slutet och tänker att man ska lyssna klart på programmet i vaket tillstånd. Men det blir aldrig av. Början på programmet har man ju hört så då lyssnar man bara halvhjärtat. Helt plötsligt är man inne på okänt territorium och anade det inte. Man blir förvirrad.

Inte heller passar det att somna till en ljudbok. Var i boken somnade jag? Hur långt kom jag? Hände det där verkligen eller drömde jag om boken inatt?

Jag efterlyser ljudböcker eller podcasts specifikt designade att somna till men som fortfarande är intressanta. Eller i alla fall inte meningslösa. Visst... Det finns avslappningsövningar men de är inte så roliga och intressanta. Efter en veckas instruktioner om att jag ska spänna mina tår för att sedan slappna av i dem tröttnar jag nog. Jag vill ha ett intressant program med ett helt och hållet meningslöst slut som det inte gör något att missa. Är det för mycket begärt?


Följ min blogg med bloglovin

Låst läge

Jag har aldrig blivit inlåst i en lägenhet innan idag. Vårt lås började bli trögt igår och idag när Leona kom hem gick det helt i stå. Vi kunde inte låsa upp dörren inifrån. Securitas fastighetsjour kom men han fick inte rätt på det så han fick ringa en låssmed. Han kom strax innan åtta och fixade allt på tio minuter.

Men den timmen ens enda möjlighet att komma ut var att hoppa från balkongen kändes väldigt märklig. Att tala med människor genom brevinkast ännu märkligare. Nu är det löst. I stället för låst då...

Livet ner i lådor

Om tre månader flyttar vi som jag tidigare nämnt. Nästa tisdag ska jag till tippen med en massa onödiga saker som vi aldrig använder och som inte får plats i den nya lägenheten. Bäddsoffan jag köpte på blocket som inte är bekväm och som katterna klöst armstödet på... Slängas. Elgrillen jag fick av mormor och morfar när jag flyttade till min första lägenhet 2001 och som jag använt två gånger... Slängas. En gammal stereobänk vi inte använder för att den är sliten och vi inte har en stereo... Slängas. Det finns mycket mer. Det ska bli skönt att bli av med det. Det ligger också lådor med böcker på vinden. De ska inte slängas. De skänker jag bort.

Sen har vi en massa plats över för den mängd kartonger som vi kommer packa ner vårt bohag i. Våren kommer gå åt till packande, packande och mer packande. Man har ju alltid mer saker än vad man tror. Men är man ute i god tid så hoppas man att det inte kommer bli så farligt när flytten kommer. Men man glömmer alltid något. Det finns alltid saker som aldrig hamnar i en kartong av olika anledningar. Det ska skrivas på lådorna i vilket rum de hör hemma i hopp om att det ska bli lättare att packa upp, men mot slutet av packningen blir det alltid svårare att sortera. När man har småplock från alla möjliga rum i lådorna.

Packning av ens liv ner i lådor är aldrig lätt. Ytterligare en gång gäller det att vara så lite sentimental man bara kan. Ytterligare en gång måste man ställa sig frågor som: Kommer vi någonsin att använda detta? och Behöver vi verkligen den här? Vad det nu än må vara man står och funderar över...

Jag ser fram emot flytten men det är alltid mycket krångel som medföljer. Det ser jag inte fram emot.


Följ min blogg med bloglovin

Ett återseende.

För mpnga år sedan hade jag en vän. En god vän som jag på något sätt mentalt synkade med när det kom till skrivande och klurigheter. Vi kunde sitta och spåna på saker i timtal eller dricka obscena mängder kaffe och låta inspirationen spridas i våra kroppar med koffeinet.

Men det gick som det gick. det blev knas på mer än ett sätt och det skar sig rejält.

Tills nu... På senare tid har jag insett att jag faktiskt saknat den vänskapen vi hade när den var som bäst. Även om jag har gott om andra vänner så just det där inspirerande, konstruktiv kritik-givande och ibland bara tramsiga har jag inte funnit.

Tills nu... Igår träffades vi efter flera års uppehåll på en fika. Han hade mustasch nu. Vi talade om det som varit och beslutade att lägga saker bakom oss och, kanske inte plocka upp där vi släppte, för det hade varit dumt. Men, bara träffas och ta en fika då och då. Se vart det leder liksom. Men det kändes bra dä vi gick genom Helsingborg. Förvånansvärt bra faktiskt.

Jag tror att vi båda behövde de där åren. Av olika anledningar. Men att vi nu båda funnit hem på något sätt. det är ett bra ställe att börja, hemma.


Följ min blogg med bloglovin

Snålt, flytt och väntan

Jag har betalt räkningar idag och det ser inte ut som om det blir en särskilt kul månad. Eller så ska jag inte säga. Det blir en månad när allt som är kul inte får lov kosta pengar. Så kan jag säga.

Det ligger vår i luften även om vinden fortfarande biter kallt och utsikten från balkongen känns lite grann som om den ska ta slut. Det är för att om tre månader så flyttar vi till Helsingborg. Vi har funnit en lägenhet  på Högaborg. Det är alltså ett återvändande för mig till en stad jag lämnade för nästan fyra år sedan. Jag tror det är fyra år. Det förflutna har tendenser att inte låta sig minnas i kronologisk ordning. Allt blir ett mishmash så fort det har skett.

Det finns en massa anledningar att flytta. Det finns anledningar att stanna också men gungbrädan gungar över och då är det liksom som gravitation i verket. Det går bara åt ett håll. Jag ser fram emot flytten. Det kommer bli skönt med lite annan miljö. Det kommer bli skönt att rensa ut i förråd och bland möbler.

Annars sitter jag mest och väntar på mina böcker. Jag blir otåligare och otåligare för varje minut. Jag försökte spåra paketet men jag fann fyra paket med amma fraktnummer. Ett fanns i Jokkmokk och de andra har jag ingen aning om var de finns, bara att de inte var till mig. Jag ska ringa imorgon och höra mig för.




Följ min blogg med bloglovin

Det är bara så bra...

Idag har jag efter mina ärenden helt och hållet ägnat mig åt att bara luta mig tillbaka och njuta av min ledighet. Som sällskap har jag haft katter och musik. Idag har jag bara lyssnat på Christian Kjellvander. Han är förmodligen min personliga favorit just nu. Jag delar med mig:

Följ min blogg med bloglovin

Makten av en idé

Allt, precis allt börjar med en idé. Den där gnistan av inspiration eller ett 'tänk ifall' eller ett 'om jag skulle'.
En idé är skapelse och fröet till det gudomliga.

Bibeln börjar med första mosebok och att Gud skapar vår jord. Men först måste han eller hon ju fått idén till det hela. Liksom: "Jag har all den här skaparglädjen. Jag tror jag ska hitta på något. Jag har en idé om nåt som skulle funka." Och så gick det som det gick...

Allting vi har. Allting vi ser... Relationer, ideologier, berättelser och byggnader. Allt började med en idé.

Jag tror det var Pratchett som skrev att en idé är något av det farligaste som finns. För en idé hos fel person, som har fel personer runt om sig som lyssnar, kan sätta en värld i gungning. Men en bra idé kan också vagga en storm till sömns.

Det räcker givetvis inte med idéer för att skapa. Det krävs det vilja till. Och ork för den delen. Och kanske kapital, kontakter och knowhow. Men en idé är fröet. Den är gnistan.

Du vet hur du blir när du får en bra idé... Man blir glad och upprymd och kanske full av inspiration. Det är tankeprocessen efteråt som avgör om idén är värd att kultivera eller om den bör lämnas att glömmas.




Följ min blogg med bloglovin

Vad helger har blivit

En av effekterna med min skiftesgång är att det här med helgsysslor rycks upp och blir om intet. Att jobba måndag till fredag och ha lördag och söndag ledigt gör att man planerar därefter och man vet att resten av samhället också gör det. Fredag kväll är det fredagsmys eller början på en kroghelg eller vad som helst däremellan. Lördag är den lediga dagen där man har en hel dag till förfogande att göra vad man vill.

Själv jobbar jag sjudagarsveckor. Sju dagar, ledig tre. Sju dagar, ledig fyra. Sju dagar, ledig sju. Detta resulterar i att på fem veckor är jag ledig två helger. Jag är däremot ledig en hel vecka också. Men det är inte lätt att hålla lördag på en måndag, för hur du än frågar så vill folk oftast inte med ut och ta en öl på en måndagkväll.

Att vara ledig när alla andra jobbar leder till att de lediga dagarna spenderas med att antingen göra sysslor eller spela datorspel eller skriva. Friveckorna är dock guld värda. På måndag morgon klockan sex går jag av nattskiftet och har en hel oförstörd vecka framför mig. Det hade varit kul om det blev vår innan dess.



Följ min blogg med bloglovin

To coke or not to coke.

Jag minns inte när jag senast drack en coca cola.

Nu är det inte så att jag går och suktar efter en coca cola, för då hade jag druckit en. Men jag tycker det är lustigt att jag överhuvudtaget inte kan dra mig till minnes senast jag inmundigade denna dryck. Jag menar... Det är vid sidan om de gyllene bågarna ett av vår tids mest kända varumärken. Nog borde jag minnas senast jag höll en burk eller flaska med de snirkliga vita bokstäverna på röd botten i min hand. Eller?

Sätter jag för stor press på mitt minne att minnas en av de mest vardagliga sakerna vi företar oss bara för att jag inte gör det längre. Ickerökare minns oftast deras sista cigarett. Jag förmodar att före detta knarkare och alkoholister minns deras sista injektion eller fylla... Men att sluta med det är ju oftast ett aktivt val och inte bara något som bara inte blir av. Ingenting som rinner ut i sanden.

Jag jobbar natt och sådana här tankar dyker lätt upp när man är lite övertrött. Jag sliter i minnet och försöker hitta pusselbiten med en cocacolaburk på och kolla datumstämplingen. Men jag hittar inget. Kan det vara så att ingen av de coca cola jag druckit i mitt liv har varit minnesvärda överhuvudtaget? Att jag aldrig i mitt liv har jag varit så sugen på coca cola att när jag pyst upp hålet i burken och tagit den första klunken sagt till mig själv att minnas det ögonblicket i resten av mitt liv?

Förmodligen.

Jag minns min senaste hallonsoda.

Följ min blogg med bloglovin

Inom en nära framtid

Hela livet består av ögonblick. Vissa bättre än andra. Vissa ögonblick är oförglömliga. Somliga är ledsamma eller hoppfulla eller direkt förargliga. Alternativen är oändliga och staplade på varandra räcker de universum runt. Och tänk då på hur högt ett ord är...

Vissa saker är helt enkelt oslagbara. Vissa känslor som man direkt kan bekräfta med varje fiber i kroppen att: Nej... Det kan omöjligen bli bättre än det här.

Jag har precis släppt min första bok och även om det var en obeskrivligt häftig känsla den dagen då jag insåg att jag skrivit slutet och även om känslan av att se den tillgänglig till försäljning på nätet gav mig en känsla av stolthet jag inte känt många gånger så är det en sak till jag ser fram emot som jag tror kommer vara oslagbart.

De är på väg. Någonstans i Sverige i ett paket ligger de första exemplaren på väg hem till mig. Det ögonblicket när jag sliter av pappen och plockar upp det första verkliga exemplaret av min bok. Då, när jag kan lukta den där ny-bok-lukten när jag sätter näsan till. Då när det på riktigt med sin tyngd vilar i min hand... Det kommer vara oslagbart.

Följ min blogg med bloglovin

Den är kommen.

Nu går boken att beställa!

Än så länge endast från detta stället: BoD, men det är ju klart. Det är genom dem jag har gett ut boken.

Vill ni av någon anledning inte beställa därifrån får ni er er till tåls i nån vecka till då den kommer att gå att beställa genom ställen som Bokus och AdLibris eller genom att gå in på Akademibokhandeln eller Bokia.

Nu får jag börja med marknadsföring. Det har jag aldrig gjort förr.


Följ min blogg med bloglovin

De ler inte men ändå...

Jag vet inte vad det är men av någon anledning drivs jag till att konstant fotografera våra katter.

Det är något över katter som gör dem photogenique. Det blir ofta hur bra som helst och har man en rolig fotoapp eller kamera eller är vass på photoshop så kan det göra ännu bättre resultat.

Är det deras självständiga själar som gör avtryck på linsen? Är det det att de skiter i vilket? Är det glansen i pälsen och de långsmala pupillerna? Jag vet inte. Men bra blir det. Det kan ju också vara så att jag är färgad av det faktum att jag fotograferar katter jag älskar.

Snipp snipp

Vår lilla katt Guiness börjar bli könsmogen. Vi är just nu lite tidiga till veterinären som ska klippa hans cohones. Förhoppningsvis blir han inte lika påflugen på våra två tjejer efteråt.





Han är inte så munter just nu men Matte sitter med honom i baksätet och myser.

Jag är pyntad

Jag har fyra tatueringar. Jag vill ha fler. Men den längtan efter nytt bläck jag har känt i några år börjar lägga sig till ro. Mer utsmyckning kommer bär det kommer liksom. Jag vet att jag inte har råd just nu. Pengar behövs till annat. Och köer blir längre och priserna stiger. Jag hoppas lite grann att det rör sig om en tatueringsbubbla som kommer spricka om ett tag.

Det är en utställning om tatueringar och människorna som är smyckade utav dem på Dunckers kulturhus just nu och jag är sugen på att gå nästa vecka. Man kanske får inspiration. I mitt tycke så är tatueringar något som, hur mainstream det än blir ändå har kvar lite av sin magi.








Två av de fyra...

Tempus fugit

Jag läste nyss i en bok att ett människoliv vaar i genomsnitt 30000 dygn. Trettio tusen bara... Om man ska sätta det i ett perspektiv så kan jag säga att om du räknade en siffra i sekunden skulle du komma upp i trettiotusen på lite mer än åtta timmar. Om det perspektivet sen är relevant eller inte kan jag inte svara på.

Boken handlar om tid och hur vi ser på den, använder den och lever med den. Till exempel: Hur många stunder går det på en kvart och hur lång är en kvart egentligen?

det bestämdes år 1967 att en sekund definieras som varaktigheten av 9192631770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan två hyperfinnivåer i grundtillståndet hos atomen cesium 133. Eh va? Vem bryr sig? Det sägs också att en sekund är ungefär mellanrummet mellan två hjärtslag. Jag gillar det bättre. Tiden blir lite mer mänklig på det viset.

Jag kan ibland stycka upp tid. Det finns 52 måndagar på ett år. Det är inte många. jag kan titta på klockan på jobb och räkna med bråk i huvudet och säga saker som: "Nu har vi jobbat tre sextondelar av skiftet."
Men till vilken nytta egentligen för vi vet alla att tiden flyger när vi inte bryr oss om den. Och är det genom att ignorera tidens gång och bara leva som den blir längre?

Tiden (I den form av sekunder och minuter vi använder oss av) sattes i bruk av samma anledning som man uppfann resesätt och telefoner. Människor har att göra med andra människor. Är du eremit kan du ju i stort sett skita i allt vad tid heter. Det är först när vi har tider att passa som vi får en anledning att kika ner på visarna eller de lysande siffrorna på vårt digitalur.

Nu har jag inte tid att skriva mer.

Följ min blogg med bloglovin

Efter flera dagars frånvaro

Jag har arbetat intensivt de senaste dagarna på att fixa med Sommarkattsyndikatet och valde att ge ut den med Books on Demand. När jag skrev den och var klar så var boken på cirka 190 sidor.

Efter jag var klar med typografi, korrekturläsning, revidering och boken hade fått de mått den ska ha i tryck landade jag på överraskande 356 sidor. Jag har kollat i böcker i min bokhylla som är så tjocka och jag måste säga att jag är imponerad över mig själv.

När boken kommer så tänkte jag först ha ett litet jippo men eftersom jag inte får en massa gratisex att sälja som jag behagar och jag inte har en massa ihopsparat att lägga ut får jag helt enkelt bara hålla en liten fest istället.

Jag har redan i huvudet börjat på nästa bok. Än så länge är det bara virrvarr även om vissa saker börjar framträda tydligare. Jag tänkte att den här gången ska jag prova det där med research. Jag tänkte mig gå ner mer på djupet direkt i mina karaktärer. Skriva om dem ingående. Deras stjärntecken och favoritskådespelare. Intervjua dem.

Jag behöver intervjua pensionärer och ett gift lesbiskt par. Jag kommer behöva hjälp av en eller fler cineaster och musikälskare. Jag tänker fotografera. Jag tänker skissa. Klippa i tidningar med mera.

Jag hittade en sajt igår ( berättarskolan ) som nog kan hjälpa mig väldigt mycket. Så det inte tar nästan fyra år för nästa bok att bli klar.

Jag tänkte också eventuellt köpa ett program som heter scrivener som är gjort för författare. Det kanske kan hjälpa mig hålla skrivbordet i ordning.

Men idag ska jag inte sätta igång. Idag tänker jag gå på en lång promenad innan jobb. Men det är klart...
Det kanske räknas som jobb det med...


Följ min blogg med bloglovin

Att ge ut en bok

Jag har ikväll läst på en del om bokutgivning, manus, förlag och chansen att lyckas.

Jag ansåg länge att jag ville få Sommarkattsyndikatet utgiven på ett "riktigt" förlag för att annars var det liksom fusk. Det kändes inte som beviset på att man lyckats om man gav ut boken själv. Jag tyckte att en redaktör någonstans plockade upp mitt manus och blev så gripen att han eller hon beslutade sig för att ge ut den som det enda alternativet. Annars fick det vara.

Jag har nu kollat upp några "riktiga" förlag och insett att chansen att min bok blir utgiven på förlag är ungefär lika stor som att vinna på en trisslott. Rättelse... Vinna mer än en hundring på en trisslott. Förlaget som riktar sig åt det genrehållet som jag har skrivit i tar emot manus antingen i maj eller oktober. Skickar man någon annan månad får manuset ligga och vänta. Av alla de manus de får in så ger förlaget ut cirka fyra böcker om året. Man blir också informerad om att man med största sannolikhet inte får någon som helst respons från förlaget. Om de ens läser mer än följebrevet.

Jag började bli mer och mer besviken på hela förlagsvärlden. De kan ju i alla fall höra av sig... Men man vet ju hur det är. Det är en gigantisk maskin och de kan inte ta aspirerande författares egon i behåll när pengar de ska tjänas.

Och förlagen satsar på säkra kort har jag lärt mig. Smala genrer är en risk. Deckare ska det vara. Det har störst chans att bli utgivet för det är ju det "alla" köper...

Jag har blivit mer sugen på att ge ut boken själv. Och att inte se det som om jag behöver bekräftelse från en typ bakom ett skrivbord på ett bokförlag för att bli erkänd författare. Jag tänkte att se till att boken går att beställa via bokhandlare IRL och online samt möjliga för bibliotek att beställa in. Det finns två sätt att göra detta. Dels genom att trycka en liten upplaga på säg 100 böcker eller fler utan att pröjsa ett öre. Men kruxet är att jag blir skyldig att betala alla böcker jag inte sålt efter tre månader.

Det andra är att jag lägger ut en tusenlapp och får lite provision på varje såld bok så länge den säljer. Så kallat print-on-demand. Och det är det som verkar mest lockande. Det är bättre att betala för en tjänst och se om jag tjänar in mer i längden än vad jag gav ut än att ständigt ha ett Damokles svärd hängandes över min plånbok i några månader.

Jag är så nära att vara klar med boken att min otålighet också är en faktor i det hela. Jag har läst om författare som haft sitt manus ute hos många förlag i flera år innan någon nappat. Och sedan fått sina drömmar grusade för att någon chef vill lägga locket på för att det är lite dålig tajming med just den boken eller branchen är riskabel eller nån liknande ursäkt och får börja om igen. Jag vill inte vänta längre.

Jag vill att boken blir läst och uppskattad av läsare.

Följ min blogg med bloglovin

Namnbyte

Idag har jag varit ensam hemma hela dagen och hade tänkt lägga all min tid till revidering. Det blev tji med det. Jag har lagt mycket tid till det och börjar närma mig upplösningen med de omskrivningar jag vet om ligger framför mig. Jag vet att det blir en hel del att göra. Jag har också ägnat dagen åt att spela Colonization. Det är ett kul tidsfördriv. Men nu är det tillbaka till boken innan det är dags för det sista nattskiftet innan helg. Jag får helt enkelt strunta i Vem vet mest och halv åtta hos mig ikväll och fokusera på det som är viktigt.

Jag vill bli klar så fort som möjligt. Jag vill skriva ut det färdiga manuset och skicka det till förlag. När jag har gjort det så är det bara väntan... Eller så lägger jag väntetiden på research till nästa bok.

En av de största förändringarna jag gjort idag är att byta namn på min ena huvudperson för tredje gången. Från början hette hon Fia konvalj. Detta var i skissen. När jag skrev på datorn bytte hon namn till Karin Roos. Det kändes också fel så när halva boken var klar fick hon heta Lilja i efternamn istället. Och det var bra. Tills jag som inte är så kunnig i blommor fick reda på att liljor är lökväxter.

Antagonisten heter Laban Lökhjärta. Utanför hans tillhåll växer, tulpaner, amaryllis och andra lökväxter. Det går ju inte att ha en hjältinna med lökväxtnamn då ju... Hennes nya namn tackar jag min vän Mia för.
Hjältinnan heter nu och framöver Karin Åkervädd.

Det kändes rätt när jag tog lätet av det i min mun. Nu har jag slösat tillräckligt med tid här. Åter till pennan.

Följ min blogg med bloglovin

Lägga till och dra ifrån och ändra om.

Jag satt igår eftermiddags och började så smått på revideringen av min bok. Tre kapitel hann jag med. Det är ett väldigt intressant arbete. Nu när det gått några veckor sedan jag läste det så känns texten lite mer lättövergriplig på något sätt.

Det har blivit en del rättstavningar, faktafixande, rättstavningar, omskrivningar och tillägg. Men det är bara kul att gå loss i ett manus med sin vassa penna och göra det bättre. (Förhoppningsvis.)

Jag kommer fortsätta med detta imorgon. Ikväll blir det rollspel.

Följ min blogg med bloglovin

Fastan är över.

Jag klarade det. Jag hade mina tvivel i början men jag pallade trycket och detoxade i fem dygn.
Givetvis fick man i sig näring i form av diverse juicer och buljonger och det enda som tuggats var de snudd på mikroskopiska morotsbitarna i soppan.

Dag ett var inte så farlig. Man var nyfiken på hur det skulle gå och man hade så mycket kvar i kroppen. Tills Glaubersaltet satte igång magapparaturen och för att inte bli för detaljerad kan jag säga att jag gick ner fyra kilo första dagen enbart med avfallshantering... ehm...

Dag två var värst. Gud vad hungrig jag var. Och frusen. Det var den kvällen när jag låg på soffan under filt med huvudvärk och mat verkade finnas överallt som jag hade störst tvivel på min förmåga att slutföra.

Dag tre var inte lika illa. Jag var fortfarande konstant hungrig men inte lika smärtsamt knipande hungrig. Lite småfrusen och matt hela dagen men på kvällen var inte ångesten lika stor.

"Det stora lyftet" skulle komma dag fyra. jag vet inte om det var ett stort lyft men man kände sig normal. Vilket i och för sig är ett lyft från at ligga frusen och sur på soffan. Man hade liksom kommit in i vanan av att förtära enbart flytande. Jag kände mig inte orkeslös alls. Men nu började också fantasierna om mat bli mer detaljerade. Innan hade de mest varit: "Åhh Hamburgare!" "Åhh... Salami..." o.s.v. Nu var det mer: "Vad sägs om tomat och äppelsoppa med koriandersalsa? Det låter väl gott?"

Dag fem var sista dagen. Samma sak som dag fyra. Man hade kommit in i rutinerna med att dricka varannan timme och dagen kändes som en vanlig dag. Man hade inte längre det där suget i magen om man inte väntade allt för länge mellan dryckerna. Nu var det inte frågan om man skulle orka längre. Jag och Leona stack och handlade på eftermiddagen allt vi kommer behöva för veckan framöver. På kvällen låg clementinerna och frestade mig med sin brandgula rundhet i fruktskålen.

Idag har jag ätit fast föda. jag har precis nästan orkat sätta i mig en halv banan och ett par mosade fikon. Men det ljuvligaste av allt... Jag fick dricka kaffe. underbart. Som jag har saknat det.

Följ min blogg med bloglovin

Att finna sig själv.

Igår lyssnade jag lite grann på en podcast från i julas. Det var Vinter i P1 med Jonas Gardell. En av de saker som var rätt så lustiga som han berättade var att han träffat en man som påstod sig söka sig själv. Gardell frågade då honom vad han skulle göra med sig själv när han funnit sig. Rätt så kul. När man tänker efter lite närmre så är frågan omöjlig att svara på innan man har just funnit sig själv om nu det är möjligt.

Många är de som förvinner i några månader till nåt år eller så till Australien eller Nya Zeeland eller öarna däromkring för att finna sig själv. Det måste finnas många svenskar att hitta där nere. Aldrig har jag hört någon säga att de ska åka till Hudiksvall eller Borås för att finna sig själv.

Och vad är det man letar efter. Vad är man utan en plats att passa in på. Du finner dig själv på en sylta i Sydney, säger vi för exemplets skull. Sedan kommer du hem. Och sen då? Är du fortfarande den du du fann down under nu när du är up over?

En annan tanke som har underhållit mig denna morgonen är vad som skulle hända om du verkligen fann dig själv på något ställe. Ordagrannt. Tänk dig att du gör dig fin för en fredag ute och beger dig till ditt favorithak eller det trevliga fiket eller korvkiosken på hörnet... Och så uppt'äcker du att du redan är där.

Hur hälsar man? Vad har man att säga till varandra/sig själv? Det blir nog lätt en tur ner för minnenas allé för man har ju en hel del historia du och du själv. Det är rätt så märkligt att föreställa sig det där första mötet med dig själv och möjligheten att kunna uppfatta dig som andra uppfattar dig. jag tror man hade blivit chockad.

Jag skulle nog experimentera lite. Ge mig en liten skrivövning. En plats: Skolkök En person: Dvärgen Morgin En händelse: Ett swat-team är utanför dörren och tror att det är ett gisslandrama där inne.

Skulle jag och mig skirva samma scenario? Skulle våra historier vara identiska? Om vi spelade schack, skulle vi vinna varannan gång typ? Skulle diskussioner vara givande? Skulle världen klara av mer än en Kent?
Det är rätt så lustigt att tänka på.

Följ min blogg med bloglovin

På tröskeln till framtiden

I DN idag finns det en artikel om att allt snart är uppkopplat till nätet. Jag finner tanken på det scenariot både skrämmande och intressant.

Det skrivs om pinnar man stoppar i blomkrukor som twittrar när de behöver vattnas. Om parkeringsplatser i San Fransisco som signalerar en uppkopplad bilist om när de är lediga med mera. Och jag förstår att allt sådant kan vara underlättande även om det kan tyckas onödigt och överdrivet.

Jag tror fullt och fast på att vi bara är några år från att förfina det elektroniska pappret så bra att vi kommer ha tapeter hemma som byter färg när vi vill. Att ha alla sina elektiska grejer i telefonen hade också varit bra. Aldrig mer behöver man noja om man har stängt av kaffekokaren eller spisplattan. Och har man förberett innan så är kaffet klart när man kommer hem från jobbet tack vare en knapptryckning.

Det snackas redan om det intelligenta kylskåpet. Att scanna alla varor man lägger in så att man har ett inventarie som hela tiden är uppdaterat. Vårt hem kommer i framtiden hålla koll på oss lika mycket som vi får hålla koll på det. Det låter spännande i mina öron. Men också lite skrämmande.

Som det nämns i artikeln så ligger farorna i den ökade energiförbrukningen som följer med ett hem där i stort sett allt är uppkopplat. Och att vi sätter för stor tilltro i saker som kommer göra oss blinda och döva för omvärlden om strömmen försvinner. Vi är ju nästan där. Förr var resultatet att det blev mörkt och man fick beställa hem mat. Tidningen kunde man läsa i skenet av en ficklampa. Går strömmen nu känner man sig väldigt isolerad.

Men om den snara framtiden ligger i den totala uppkopplingen och skapandet av iHemmet, när går vi över gränsen och utvecklar oss själva? När kommer människan känna sig trygg med elektroniska implantat i kroppen för att underlätta livet? Betala i affären med en handscanning. Kom genom ytterdörren med en retinascan. Lyssna på musik utan hörlurar. Låt lampor tändas när du stiger in i ett rum och släckas automatiskt när du går ut. Att ständigt veta var du är. Och där börjar det bli skrämmande. Kommer ditt sinne kunna bli hackat? Vad händer om dina implantat får virus?

Det låter som science fiction men jag misstänker att vi snart helt och hållet har passerat gränsen in i det vi föreställde oss framtiden att vara.  Allt blir lättare. Men det kommer nog bli så otroligt svårt att lära sig hålla koll på alla kortkommando, lösenord och finesser.


Följ min blogg med bloglovin

Jag har försökt så många gånger.

Det har blivit dag tre på fastan. I fem dagar ska jag och Leona endast äta flytande föda efter ett speciellt program. För mig går det sådär. Jag har visserligen inte ätit något jag inte skulle men jag är så hungrig så det gör ont. Jag har börjat få sug efter saker jag vanligtvis inte tycker om. Igår kväll dreglade jag över en spenat och fetaostpaj på tv. Jag avskyr spenat och fetaost. Men det såg så gott ut.

Jag försöker att inte tänka på det så mycket men minnen av dofter och smaker spelar trick på mina sinnen. Man skulle kunna tro att det bara var onyttig mat jag suktar efter men så är icke fallet. Det är sund mat också.  Men det lustiga finner jag att det är just mat, ordentlig rekorderlig mat jag längtar efter. Choklad, godis och läsk är inget som lockar.

Jag har på lite mindre än en månad gått ner tio kilo. Jag vet att jag förmodligen kommer gå upp några kilo efter fastan men det är okej. Jag har många gånger förr försökt leva en sundare livsstil men fällorna är för många och för lockande. Jag har levt lite grann efter principen: Är det rätt är det lätt. Denna princip är lätt att förvilla med: Är det lätt är det rätt. Skillnaden i uttrycket är subtil men innebörden otroligt stor.

Det är lätt att hämta mat som någon annan lagat. Det är lätt att laga lättlagad mat och det är lätt att sitta i soffan. Efter fastan ska vi inleda en sundare livsstil. Jag tror att binda sig till en kosthållning är för jobbigt och leder lätt till återfall. LCHF och GI, metoder som innebär en massa knusssel och pluggande för att förstå. Och hur gör man när man blir bortbjuden? Ska man verkligen behöva fråga värden om det är mjöl i såsen. Hur gör man på restaurang?

Istälet kör vi på den klassiska metoden. Ät lite mindre, ät lite nyttigare, rör på dig mer. Check. Nästa vecka ska jag köpa mig ett gymkort.

Följ min blogg med bloglovin