Ännu en dag har blivit drabbad av ett syfte. Vi har redan internationella kvinnodagen, kanelbullens dag, internationella dagen för modersmål och dagen mot känsstympning och gud vet hur många fler.
Många av dessa är visserligen bra. Det säger jag inget om. De hjälper till att belysa problem i världen som kanske inte får så mycket mediatid och tidningar och radio tar gärna upp dessa ämnen på dessa dagar för att göra fler uppmärksamma på vad som händer. Kanske inte just kanelbullar men det får sin beskärda del av kvällstidningssidor den med.
Imorgon är det internationella musarmsdagen. Musarmsdagen... Kom igen! Börjar vi inte få lite brist på vettiga ämnen att ta upp och designera en hel dag till nu? Vad är nästa grej? Internationella nackspärrsdagen? Internationella dagen för de som lider av hicka? Internationella jag-hittar-inget-i-garderoben-att-ha-på-mig-dagen?
Ska vi istället för att ha namnsdagar ersätta systemet med att varje dag har ett syfte och en mening istället? Det hade väl varit något. I så fall vill jag som den som kom på det föreslå att fjärde september blir internationella livsnjutardagen. Om inte den finns redan...
Följ min blogg med bloglovin
söndag 27 februari 2011
lördag 26 februari 2011
Många har gjort detta före mig
Jag sitter efter ett eftermiddagspass och har inte mycket för mig. Visst hade jag kunnat sätta mig i soffan och öppna en av mina nya böcker men jag känner inte för att läsa just nu. Istället sitter jag med en öl framför datorn och slösurfar bort min kväll. Och då tänkte jag på något jag kan fördriva tiden med. Bloggfrågor. Det verkar som om de flesta som bloggar har fyllt i ett sånt här formulär någon gång. Nu tänker jag också göra det. Jag sätter igång...
1: Hur gammal är du om fem år?
Det enkla svaret är: Äldre! Efter lite snabb huvudräkning kommer jag fram till siffran 36.
2: Vem tillbringade du minst två timmar ihop med idag?
Min fästmö Leona är mitt första svar. Men jag vet inte. Hon sprang så mycket på träning och på stan i förmiddags så jag vet ärligt talat inte om det blev två timmar. Jag svarar Totte. Min kollega.
3: Hur lång är du?
Jag är etthundraåttiosju centimeter lång om jag inte krympt sedan jag sist fick nytt pass.
4: Vilken är den senaste filmen du sett?
Black Swan. Den var väldigt bra.
5: Vem ringde du senast?
Jag ringde min kompis Tessling. Jag skulle se om hon svarade. Det gjorde hon inte...
6: Vem ringde dig senast?
Leona ringde och sa att de var oroliga för Tessling. Hon var sen och hon svarade inte i sin telefon och jag frågade om jag också skulle försöka få tag på henne.
7: Hur löd det senaste sms:et du fick?
Tessling är återfunnen. Puss.
8: Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Det beror helt på situationen. För något som kräver tid och följdfrågor: Samtal. Om jag ska kolla en snabb sak med någon: sms.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Mina föräldrar är lyckligt gifta.
10. När såg du senast din mamma?
Jag såg min mor senast igår kväll när jag var där på besök efter jobb.
11. Vilken ögonfärg har du?
Mina ögon är blå med lite grått eller grönt eller grågrönt i sig.
12. När vaknade du idag?
Alldeles för tidigt. Vid halv nio ungefär. Jag hade stannat uppe till två för att försöka vända lite på dygnet innan oscarsgalan. Det resulterade bara i att jag var tröttare än vanligt på jobb.
13. Vilken är din favoritjulsång?
Jusånger är svårt. Det finns inte så många som är favoritmaterial men jag väljer Fairytale of New York.
14. Vilken är din favoritplats?
Jag kan inte säga nåt på rak arm. Men i somras när jag och Leona var på Bornholm så satt vi en kväll på stranden på en parkbänk någon hade dragit ner där. Vi drack vin och åt billiga kex och ost. En hängbjörk eller nåt liknande gav oss lite ly. Annars så var det bara vi, himlen och vågorna som rullade in. Då och då gick det förbi folk och det fanns sjöfåglar som skränade längre bort men det var ändå en minnesvärd plats som jag blir lite varm av när jag minns tillbaka.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Alla platser som lockar till sig stora folksamlingar och jag måste igenom är direkt avskyvärda platser.
16. Var tror du du befinner dig om tio år?
Om tio år är jag fyrtioett. Då hoppas jag att jag och Leona och våra framtida barn bor i ett mysigt hus någonstans i Skåne. Jag har förhoppningsvis ett bättre jobb och kanske gett ut, låt oss slå till med fyra böcker så tar jag inte i för mycket.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Jag minns inte faktiskt. Jag minns en mardröm jag hade när jag var liten. Det var runt påsk jag drömde att jag blev jagad runt vårt matsalsbord av spöken och häxor på kvast.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Leona vaknade mitt i en dröm häromnatten och kastade en drömd mobiltelefon på mig och fräste: "Ta den här skiten! Det ringer och pilen fastnar inte. Jag orkar inte mer!"
19. Hur stor är din säng?
Det är Leonas säng från början. Den är 160 bred och två meter lång.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Jag har en stationär mac, en stationär pc och en bärbar pc. Det är dock bara en av dem som funkar som den ska.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Det varierar. Jag går inte in på mer.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Det ligger fyra kuddar i vår säng. Jag sover bäst om jag har två kuddar.
23. Hur många landskap har du bott i?
Det beror på hur man räknar. Jag har i Sverige bara bott i Skåne. Men jag bodde i Danmark ett år när jag var femton.
24. Vilka städer har du bott i?
Jag bodde först i Höganäs, sen Helsingborg, sen Ängelholm.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Jag är ingen fan av att vara barfota. Jag har helst strumpor i skor, även inneskor.
26. Är du social?
Jag är en social varelse. Även om jag kan tycka om att stanna hemma också. Men jag tycker om att umgås med folk.
27. Vilken är din favoritglass?
Jag är inte så knusslig. Jag kan inte säga på rak arm någon speciell favorit. Det beror ju helt och hållet på vad man är sugen på.
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Efter ärtsoppa, alltid pannkakor med grädde och sylt. Annars gillar jag marängsviss eller bara glass.
29. Tycker du om kinamat?
Det beror också på. Jag brukar satsa på säkra kort och beställa något friterat med sötsur sås. Det är gott.
30. Tycker du om kaffe?
Jag älskar kaffe. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan. Förmodligen bra men varför skulle jag sluta? Det är så gott. Jag kan stolt säga att jag är en jävel på att göra riktigt gott kaffe.
31. Vad dricker du till frukost?
Kaffe. Ibland juice eller mjölk.
32. Sover du på någon särskild sida?
Den högra sidan av sängen är min. Hur jag sover vet jag inte riktigt. Jag brukar vara vänd åt lite olika håll när jag vaknar på morgonen. Dock har jag alltid huvudet upp och fötterna ner.
33. Kan du spela poker?
Jag kan grunderna hjälpligt. Jag är definitivt ingen korthaj. Jag föredrar skitgubbe.
34. Tycker du om att mysa och kela?
Ja.
35. Är du en beroendemänniska?
Jag tror jag har lite av det i mig. Jag kan lätt snöa in på saker och lägga allt möjligt åt sidan bara för att tillgodose mitt behov. Tvserier, tidningar, internet. Jag är kronisk nagelbitare och kaffedrickare.
36. Känner du någon med samma födelsedag som dig?
Ja. När jag började på mitt jobb 1999 så lärdes jag upp av en man som jag snabbt började förakta och nästan hata innerligt. Faktiskt den enda människan som lyckats göra mig så förbannad att jag kastade en hammare efter honom. Nu har vi båda lugnat ner oss och jag behöver inte jobba med honom längre. Han fyller år på samma dag som jag. När jag fick reda på det dog den sista tron jag hade på horoskop.
37. Vill du ha barn?
Ja det vill jag. Två stycken hade varit lagom. Leona kan tänka sig tre... Vi får se.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Jag talar engelska och danska flytande. Jag kan göra mig förstådd och ha ett hjälpligt samtal på tyska.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej tack och lov har jag sluppit det hittills.
40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Jag föredrar att simma och bada i en bassäng.
41. Vad spenderar du mest pengar på?
Jag misstänker att det är tidningar. Men mest troligt är det de där småinköpen som man lätt glömmer att man gjort.
42. Äger du dyrbara smycken?
Nej det gör jag inte. De smycken jag har är min förlovningsring och mitt örhänge och de få andra jag har på då och då är sånt jag köpt billigt eller fått av vänner.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Det jag ser oftast är Vem vet mest. Det gillar jag. Annars är min favoritserie How I met your Mother.
44. Kan du rulla med tungan?
Ja det kan jag. Jag kan vyssla med tungan också.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Det vet jag inte. Jag har många roliga vänner som jag skrattar ihop med.
46. Sover du med gosedjur?
Om katten som kommer upp och lägger sig mellan mig och Leona och spinner så man somnar leende räknas, så ja. Annars, nej.
47. Vad har du för ringsignal?
Jag har Morricones "The man with the harmonica" från en gammal spaghettiwestern.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Nej. De har nog blivit nedärvda genom familjen genom tiden. Jag är äldst av alla kusiner i den närmsta släkten.
49. Vad har du närmst dig som är rött?
Det borde vara en av Leonas böcker i bokhyllan här inne på kontoret.
50. Flirtar du mycket.
Haha... Nej det gör jag inte. Jag flirtar med Leona. Den där klassiska överdrivna blinken med ena ögat man ser i gamla filmer.
51. Kan du byta olja på bilen?
Jag har aldrig gjort det men jag tänker inte låta det hindra mig om jag skulle behöva göra det.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Ja. Tre gånger. Två gånger av fartkameror. Jag fick hemskickat inte så smickrande foton och en svidande böteslapp. Tredje gången stod polisen och mätte. Jag tyckte inte det gällde men de sa att det gjorde det visst. Jag bråkade inte.
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Se mitt föregående inlägg. Jag orkar faktiskt inte gå in på den igen.
54. Läser du dagstidningen?
Jag skummar HD, DN och SvD nästan varje dag på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej det gör jag inte. Jag vet inga veckotidningar som skulle passa mig. Jag prenumererar på språktidningen och Pondus men det tänker jag sluta med. Jag har andra utgifter och jag njuter inte lika mycket av de tidningarna som jag en gång gjorde.
56. Dansar du i bilen?
Är det tillräckligt bra musik så kan inget hindra mig. Om inte det är mycket trafik eller mitt inne i stan såklart. En öppen väg och en kick ass sång... Då sittdansas det.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
P3. Fortfarande den bästa radiokanalen i mitt tycke.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Det var ett lotnummer på jobb.
59. När var du i kyrkan senast?
Jag och Leona besökte en av rundkyrkorna på Bornholm. Det får räknas. Gör det inte det så är det när våra vänner Danne och Mia gifte sig i oktober 2009.
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Han hette Bengt Mitsell. (Och heter det fortfarande) Han var vår klassföreståndare och lärare i OÄ. Han var den bästa läraren jag haft över huvudtaget.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Det kan röra sig om fyra, fem nätter på festival. Jag är ingen tältmänniska. Jag föredrar en varm säng och en dörr man kan stänga bakom sig som håller ohyra ute.
62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Mitt minne är kasst. Jag kan inte minnas något som på det senaste har varit sådär riktigt speciellt som gjort mig rörd eller hänförd eller bara riktigt glad. Det jag minns är när Leona smugit in den sista delen av Preacherserien i bokhyllan. Ett seriealbum som jag velat ha länge. Det var fint.
Följ min blogg med bloglovin
1: Hur gammal är du om fem år?
Det enkla svaret är: Äldre! Efter lite snabb huvudräkning kommer jag fram till siffran 36.
2: Vem tillbringade du minst två timmar ihop med idag?
Min fästmö Leona är mitt första svar. Men jag vet inte. Hon sprang så mycket på träning och på stan i förmiddags så jag vet ärligt talat inte om det blev två timmar. Jag svarar Totte. Min kollega.
3: Hur lång är du?
Jag är etthundraåttiosju centimeter lång om jag inte krympt sedan jag sist fick nytt pass.
4: Vilken är den senaste filmen du sett?
Black Swan. Den var väldigt bra.
5: Vem ringde du senast?
Jag ringde min kompis Tessling. Jag skulle se om hon svarade. Det gjorde hon inte...
6: Vem ringde dig senast?
Leona ringde och sa att de var oroliga för Tessling. Hon var sen och hon svarade inte i sin telefon och jag frågade om jag också skulle försöka få tag på henne.
7: Hur löd det senaste sms:et du fick?
Tessling är återfunnen. Puss.
8: Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Det beror helt på situationen. För något som kräver tid och följdfrågor: Samtal. Om jag ska kolla en snabb sak med någon: sms.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Mina föräldrar är lyckligt gifta.
10. När såg du senast din mamma?
Jag såg min mor senast igår kväll när jag var där på besök efter jobb.
11. Vilken ögonfärg har du?
Mina ögon är blå med lite grått eller grönt eller grågrönt i sig.
12. När vaknade du idag?
Alldeles för tidigt. Vid halv nio ungefär. Jag hade stannat uppe till två för att försöka vända lite på dygnet innan oscarsgalan. Det resulterade bara i att jag var tröttare än vanligt på jobb.
13. Vilken är din favoritjulsång?
Jusånger är svårt. Det finns inte så många som är favoritmaterial men jag väljer Fairytale of New York.
14. Vilken är din favoritplats?
Jag kan inte säga nåt på rak arm. Men i somras när jag och Leona var på Bornholm så satt vi en kväll på stranden på en parkbänk någon hade dragit ner där. Vi drack vin och åt billiga kex och ost. En hängbjörk eller nåt liknande gav oss lite ly. Annars så var det bara vi, himlen och vågorna som rullade in. Då och då gick det förbi folk och det fanns sjöfåglar som skränade längre bort men det var ändå en minnesvärd plats som jag blir lite varm av när jag minns tillbaka.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Alla platser som lockar till sig stora folksamlingar och jag måste igenom är direkt avskyvärda platser.
16. Var tror du du befinner dig om tio år?
Om tio år är jag fyrtioett. Då hoppas jag att jag och Leona och våra framtida barn bor i ett mysigt hus någonstans i Skåne. Jag har förhoppningsvis ett bättre jobb och kanske gett ut, låt oss slå till med fyra böcker så tar jag inte i för mycket.
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Jag minns inte faktiskt. Jag minns en mardröm jag hade när jag var liten. Det var runt påsk jag drömde att jag blev jagad runt vårt matsalsbord av spöken och häxor på kvast.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Leona vaknade mitt i en dröm häromnatten och kastade en drömd mobiltelefon på mig och fräste: "Ta den här skiten! Det ringer och pilen fastnar inte. Jag orkar inte mer!"
19. Hur stor är din säng?
Det är Leonas säng från början. Den är 160 bred och två meter lång.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Jag har en stationär mac, en stationär pc och en bärbar pc. Det är dock bara en av dem som funkar som den ska.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Det varierar. Jag går inte in på mer.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Det ligger fyra kuddar i vår säng. Jag sover bäst om jag har två kuddar.
23. Hur många landskap har du bott i?
Det beror på hur man räknar. Jag har i Sverige bara bott i Skåne. Men jag bodde i Danmark ett år när jag var femton.
24. Vilka städer har du bott i?
Jag bodde först i Höganäs, sen Helsingborg, sen Ängelholm.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Jag är ingen fan av att vara barfota. Jag har helst strumpor i skor, även inneskor.
26. Är du social?
Jag är en social varelse. Även om jag kan tycka om att stanna hemma också. Men jag tycker om att umgås med folk.
27. Vilken är din favoritglass?
Jag är inte så knusslig. Jag kan inte säga på rak arm någon speciell favorit. Det beror ju helt och hållet på vad man är sugen på.
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Efter ärtsoppa, alltid pannkakor med grädde och sylt. Annars gillar jag marängsviss eller bara glass.
29. Tycker du om kinamat?
Det beror också på. Jag brukar satsa på säkra kort och beställa något friterat med sötsur sås. Det är gott.
30. Tycker du om kaffe?
Jag älskar kaffe. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan. Förmodligen bra men varför skulle jag sluta? Det är så gott. Jag kan stolt säga att jag är en jävel på att göra riktigt gott kaffe.
31. Vad dricker du till frukost?
Kaffe. Ibland juice eller mjölk.
32. Sover du på någon särskild sida?
Den högra sidan av sängen är min. Hur jag sover vet jag inte riktigt. Jag brukar vara vänd åt lite olika håll när jag vaknar på morgonen. Dock har jag alltid huvudet upp och fötterna ner.
33. Kan du spela poker?
Jag kan grunderna hjälpligt. Jag är definitivt ingen korthaj. Jag föredrar skitgubbe.
34. Tycker du om att mysa och kela?
Ja.
35. Är du en beroendemänniska?
Jag tror jag har lite av det i mig. Jag kan lätt snöa in på saker och lägga allt möjligt åt sidan bara för att tillgodose mitt behov. Tvserier, tidningar, internet. Jag är kronisk nagelbitare och kaffedrickare.
36. Känner du någon med samma födelsedag som dig?
Ja. När jag började på mitt jobb 1999 så lärdes jag upp av en man som jag snabbt började förakta och nästan hata innerligt. Faktiskt den enda människan som lyckats göra mig så förbannad att jag kastade en hammare efter honom. Nu har vi båda lugnat ner oss och jag behöver inte jobba med honom längre. Han fyller år på samma dag som jag. När jag fick reda på det dog den sista tron jag hade på horoskop.
37. Vill du ha barn?
Ja det vill jag. Två stycken hade varit lagom. Leona kan tänka sig tre... Vi får se.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Jag talar engelska och danska flytande. Jag kan göra mig förstådd och ha ett hjälpligt samtal på tyska.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej tack och lov har jag sluppit det hittills.
40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Jag föredrar att simma och bada i en bassäng.
41. Vad spenderar du mest pengar på?
Jag misstänker att det är tidningar. Men mest troligt är det de där småinköpen som man lätt glömmer att man gjort.
42. Äger du dyrbara smycken?
Nej det gör jag inte. De smycken jag har är min förlovningsring och mitt örhänge och de få andra jag har på då och då är sånt jag köpt billigt eller fått av vänner.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Det jag ser oftast är Vem vet mest. Det gillar jag. Annars är min favoritserie How I met your Mother.
44. Kan du rulla med tungan?
Ja det kan jag. Jag kan vyssla med tungan också.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Det vet jag inte. Jag har många roliga vänner som jag skrattar ihop med.
46. Sover du med gosedjur?
Om katten som kommer upp och lägger sig mellan mig och Leona och spinner så man somnar leende räknas, så ja. Annars, nej.
47. Vad har du för ringsignal?
Jag har Morricones "The man with the harmonica" från en gammal spaghettiwestern.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Nej. De har nog blivit nedärvda genom familjen genom tiden. Jag är äldst av alla kusiner i den närmsta släkten.
49. Vad har du närmst dig som är rött?
Det borde vara en av Leonas böcker i bokhyllan här inne på kontoret.
50. Flirtar du mycket.
Haha... Nej det gör jag inte. Jag flirtar med Leona. Den där klassiska överdrivna blinken med ena ögat man ser i gamla filmer.
51. Kan du byta olja på bilen?
Jag har aldrig gjort det men jag tänker inte låta det hindra mig om jag skulle behöva göra det.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Ja. Tre gånger. Två gånger av fartkameror. Jag fick hemskickat inte så smickrande foton och en svidande böteslapp. Tredje gången stod polisen och mätte. Jag tyckte inte det gällde men de sa att det gjorde det visst. Jag bråkade inte.
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Se mitt föregående inlägg. Jag orkar faktiskt inte gå in på den igen.
54. Läser du dagstidningen?
Jag skummar HD, DN och SvD nästan varje dag på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej det gör jag inte. Jag vet inga veckotidningar som skulle passa mig. Jag prenumererar på språktidningen och Pondus men det tänker jag sluta med. Jag har andra utgifter och jag njuter inte lika mycket av de tidningarna som jag en gång gjorde.
56. Dansar du i bilen?
Är det tillräckligt bra musik så kan inget hindra mig. Om inte det är mycket trafik eller mitt inne i stan såklart. En öppen väg och en kick ass sång... Då sittdansas det.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
P3. Fortfarande den bästa radiokanalen i mitt tycke.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Det var ett lotnummer på jobb.
59. När var du i kyrkan senast?
Jag och Leona besökte en av rundkyrkorna på Bornholm. Det får räknas. Gör det inte det så är det när våra vänner Danne och Mia gifte sig i oktober 2009.
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Han hette Bengt Mitsell. (Och heter det fortfarande) Han var vår klassföreståndare och lärare i OÄ. Han var den bästa läraren jag haft över huvudtaget.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Det kan röra sig om fyra, fem nätter på festival. Jag är ingen tältmänniska. Jag föredrar en varm säng och en dörr man kan stänga bakom sig som håller ohyra ute.
62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Mitt minne är kasst. Jag kan inte minnas något som på det senaste har varit sådär riktigt speciellt som gjort mig rörd eller hänförd eller bara riktigt glad. Det jag minns är när Leona smugit in den sista delen av Preacherserien i bokhyllan. Ett seriealbum som jag velat ha länge. Det var fint.
Följ min blogg med bloglovin
fredag 25 februari 2011
Böcker, böcker och böcker
Jag har precis läst ut "Schismatrix" av Bruce Sterling. En science fiction-odysée som handlar om en man som heter Abelard Lindsay. Boken handlar om hur mänskligheten flytt jorden och nu lever på olika rymdstationer runt om i solsystemet. Det pågår en ständig maktkamp mellan de som kallas formare och de som kallas mekanister. Formarna tror på utveckling genom biologi och genmanipulationer, medan då mekanisterna tror på mekaniska och cybernetiska implantat. Boken börjar med att Lindsay skickas i exil på en straffkoloni för att sona för sina brott. Där börjar hans resa. Genom boken blir han bland annat utrikesminister för ett gäng pirater, konstnär, professor, kapten, profet, överättare, industrispion med mera.
Visst, den var bra men jag greps aldrig med. Jag kände aldrig för någon av karaktärerna och det kändes lite grann som att Sterling hade allt solklart i sitt huvud när han skrev och därför inte behövde förklara saker tydligare. Men Schismatrix är tydligen stor i sci-fi-kretsar och har varit så sedan 1985 då den först släpptes.
Jag har lite svårt för scifi i bokformat. Förmodligen handlar det om att jag inte har hittat rätt böcker än. Däremot har jag idag införskaffat mig tre böcker. Två styck av Douglas Coupland, en av mina absoluta favoritförfattare. De är "Generation A" som ska vara någon slags fortsättning på "Generation X", samt "Player One" som handlar om fyra för varandra okända människor som upplever sin sista stund ihop i en i övrigt tom flygplatsbar innan katastrofen sker. Det låter spännande.
Den tredje boken jag köpte var "Johannes Cabal, the detective" av Jonathan L. Howard. Jag har för ett tag sedan läst föregångaren, "Johannes Cabal, the Necromancer" och den recensionen går att läsa här.
Så jag har en hel del att se fram emot den här månaden. Det är underbart när man har hur många sidor Coupland som helst framför sig.
Följ min blogg med bloglovin
Visst, den var bra men jag greps aldrig med. Jag kände aldrig för någon av karaktärerna och det kändes lite grann som att Sterling hade allt solklart i sitt huvud när han skrev och därför inte behövde förklara saker tydligare. Men Schismatrix är tydligen stor i sci-fi-kretsar och har varit så sedan 1985 då den först släpptes.
Jag har lite svårt för scifi i bokformat. Förmodligen handlar det om att jag inte har hittat rätt böcker än. Däremot har jag idag införskaffat mig tre böcker. Två styck av Douglas Coupland, en av mina absoluta favoritförfattare. De är "Generation A" som ska vara någon slags fortsättning på "Generation X", samt "Player One" som handlar om fyra för varandra okända människor som upplever sin sista stund ihop i en i övrigt tom flygplatsbar innan katastrofen sker. Det låter spännande.
Den tredje boken jag köpte var "Johannes Cabal, the detective" av Jonathan L. Howard. Jag har för ett tag sedan läst föregångaren, "Johannes Cabal, the Necromancer" och den recensionen går att läsa här.
Så jag har en hel del att se fram emot den här månaden. Det är underbart när man har hur många sidor Coupland som helst framför sig.
Följ min blogg med bloglovin
torsdag 24 februari 2011
Det går inte uppåt.
Det finns folk i min närhet som har avancerat på sina arbetsplatser eller har möjlighet till det. De har efter ett tag på sina arbetsplatser stigit i graderna till chefer och liknande, eller har möjligheter eller chanser till befordran framför dem.
För länge sedan på mitt jobb cirkulerade det svaga rykten om att den avdelning jag jobbar på skulle expandera, rustas upp och få lite fler folk. Jag såg en möjlighet att jag i detta också kunde växa i min roll och påverka och kanske till och med bli någon sots chef en dag. Men så kom krisen och allt lades på is och när det värsta var över sade ryktena att man skrotat idén och körde vidare på mer säkra kort istället.
Jag pratade om detta med min chef och när jag sade att jag inte såg någon som helst möjlighet för mig att växa eller utvecklas eller stiga i graderna på min arbetsplats så svarade han att så tyvärr var fallet. Och det kan man ju tycka är lite trist.
Det är ingen hemlighet att jag håller ögonen öppna efter annat jobb. Men så illa är det inte att jag hoppar på chansen till vad som helst bara det är något annat. Jag har det ändå när det kommer till kritan rätt så bra. Även om jag gnäller en del... Men någon befordran lär det aldrig bli. Inte där.
Nu tänker jag dessutom på om det är det jag vill ha. Egentligen... Mer ansvar, mer lön, fler timmar, mer att tänka på... Eftersom jag skriver och det börjar bubbla upp en ny bok i mitt huvud så känns det som om ett jobb som jag kan sköta i nästan automatik och som lämnar hjärnkapacitet till så mycket annat borde vara eftersträvansvärt. Jag kan med lätthet sköta mitt jobb och tänka på vad som helst samtidigt.
Det är kanske bättre än en befordran... Jag får kanske intala mig själv det.
Följ min blogg med bloglovin
För länge sedan på mitt jobb cirkulerade det svaga rykten om att den avdelning jag jobbar på skulle expandera, rustas upp och få lite fler folk. Jag såg en möjlighet att jag i detta också kunde växa i min roll och påverka och kanske till och med bli någon sots chef en dag. Men så kom krisen och allt lades på is och när det värsta var över sade ryktena att man skrotat idén och körde vidare på mer säkra kort istället.
Jag pratade om detta med min chef och när jag sade att jag inte såg någon som helst möjlighet för mig att växa eller utvecklas eller stiga i graderna på min arbetsplats så svarade han att så tyvärr var fallet. Och det kan man ju tycka är lite trist.
Det är ingen hemlighet att jag håller ögonen öppna efter annat jobb. Men så illa är det inte att jag hoppar på chansen till vad som helst bara det är något annat. Jag har det ändå när det kommer till kritan rätt så bra. Även om jag gnäller en del... Men någon befordran lär det aldrig bli. Inte där.
Nu tänker jag dessutom på om det är det jag vill ha. Egentligen... Mer ansvar, mer lön, fler timmar, mer att tänka på... Eftersom jag skriver och det börjar bubbla upp en ny bok i mitt huvud så känns det som om ett jobb som jag kan sköta i nästan automatik och som lämnar hjärnkapacitet till så mycket annat borde vara eftersträvansvärt. Jag kan med lätthet sköta mitt jobb och tänka på vad som helst samtidigt.
Det är kanske bättre än en befordran... Jag får kanske intala mig själv det.
Följ min blogg med bloglovin
Radio, someone still loves You.
Mina radiovanor har sen ett tag börjat sprida sig brett över SRs kanaler. Jag pallar inte lyssna på Rix eller Mix megapol någon längre stund. Antingen irriterar jag mig på musiken eller de skitnödigt käcka programledarna. (Det finns undantag) Jag har alltid varit en trogen P3-lyssnare. Men P3 är ungdomskanalen och även om jag fortfarande älskar Morgonpasset och Mammas nya kille, och Tankesmedjan är ett underbart exempel på bra satir så är det fler och fler program som jag bara inte orkar med.
I trucken på jobb är det bristfällig mottagning. P3 får jag in men bara om jag står parkerad på vissa ställen. På lagret är det omöjligt. Den enda radiokanalen som har täckning överallt är P2. Detta leder till att jag ofta har klassisk musik i trucken vilket jag älskar. Det är så underbart att i detta oväsen och alla dessa stålbalkar och all smuts så sitter jag i min lilla konsertsal i trucken.
Häromveckan när jag körde till jobbet upptäckte jag att det finns ett countryprogram på P4. Ibland har man också slått över till P4 när man har kört längre sträckor men jag brukar inte stanna där. Jag har inte nått den punkten än. Förmodligen handlar det om en generationsfråga innan man möts på mitten. P4 kan inte följa med våra föräldrars generation till graven. Någon gång måste de möta oss som växte upp med Spice Girls och Metallica när vi blir äldre.
P1 har jag börjat lyssna på på min iphone. Jag laddar ner podsändningar av gamla program och lyssnar när jag är ute och går eller när vi lägger oss till att sova eller när jag spelar Eve och ingen annan är online. Program jag fastnat för och som jag kan rekommendera är "Livet och döden", "Lyssnarens guide till galaxen", och så givetvis "Sommar" men även "Vinter".
Radio är ett underbart medium.
Följ min blogg med bloglovin
I trucken på jobb är det bristfällig mottagning. P3 får jag in men bara om jag står parkerad på vissa ställen. På lagret är det omöjligt. Den enda radiokanalen som har täckning överallt är P2. Detta leder till att jag ofta har klassisk musik i trucken vilket jag älskar. Det är så underbart att i detta oväsen och alla dessa stålbalkar och all smuts så sitter jag i min lilla konsertsal i trucken.
Häromveckan när jag körde till jobbet upptäckte jag att det finns ett countryprogram på P4. Ibland har man också slått över till P4 när man har kört längre sträckor men jag brukar inte stanna där. Jag har inte nått den punkten än. Förmodligen handlar det om en generationsfråga innan man möts på mitten. P4 kan inte följa med våra föräldrars generation till graven. Någon gång måste de möta oss som växte upp med Spice Girls och Metallica när vi blir äldre.
P1 har jag börjat lyssna på på min iphone. Jag laddar ner podsändningar av gamla program och lyssnar när jag är ute och går eller när vi lägger oss till att sova eller när jag spelar Eve och ingen annan är online. Program jag fastnat för och som jag kan rekommendera är "Livet och döden", "Lyssnarens guide till galaxen", och så givetvis "Sommar" men även "Vinter".
Radio är ett underbart medium.
Följ min blogg med bloglovin
onsdag 23 februari 2011
Att spegla sig själv och bli godkänd
Man kan diskutera om vi människor är individer, enastående varelser som samexisterar, eller om vi mer kan ses som divider, att alla är en liten del i en större organism kallad mänsklighet. Hur man än ställer sig i den frågan så har varje människa ett bekräftelsebehov, ett ego som inte kan förnekas. Och alla har en inneboende önskan om att bli godkänd i olika grad.
Vi vill bli godkända som passande partner för den vi håller kär. Vi vill bli godkända på prov i skolan. Vi vill bli godkända som en del av en umgängeskrets av personer vi själva godkänner. Detta är olika starkt hos olika människor och uttrycker sig på lika olika sätt som varje människa är unik.
Speciellt i tonåren är det här en jobbig sak. För mig var det så i alla fall. Jag var så desperat efter att passa in, att bli godkänd av personer jag av någon anledning ville umgås med att jag blev en social kameleont. Jag skiftade musiksmak, klädstil och även åsikter efter vilka jag umgicks med. Visst var jag en del av umgängeskretsen men som det alltid är med kameleonter så lägger man knappt märke till dem. Jag kände mig som en del av periferin och jag kanske var det också. Till slut klurade jag ut hur jag ville bli uppfattad och vågade stå för det jag tyckte i större skala och vänner som var vänner stannade. Andra försvann.
Egentligen kan vi intala oss själva att vi är på det ena eller det andra sättet. Men det finns en svårighet i att definiera oss själva utan andra att spegla oss i. Jag kan säga att jag är en rätt så rolig man. Men endast för att mina vänner då och då skrattar när jag skämtar. Mina vänner skulle inte veta att jag tyckte om dem om jag inte då och då både med kramar, vänskapliga klappar eller ord berättade det för dem.
Det är genom våra vänner och familjs blickar på oss som vi definierar oss själva. I deras ögon speglar vi oss och gillar förhoppningsvis det vi ser. Däri finner vi också alla våra identiteter. Vi anpassar oss efter umgänget hur starka vi än är i oss själva. Jag vet väldigt få personer som är samma person i kompisgänget på krogen som de är när de besöker sina föräldrar eller sitter ensamma i soffan med sin älskling.
Definiera dig själv... Vem är du? Det finns inget kort svar. Om det finns ett svar överhuvudtaget. Är du någon utan andra att reflektera och bekräfta din person åt dig? Hur beter du dig när du är helt ensam och talar du med dig själv då?
Människan är ett flockdjur. Alla kräver interaktion med andra på ett eller annat sätt och i större eller mindre skala. Men alla vill bli godkända att passa in i någon annans liv. Som kopplingar i ett enda stort nätverk. Sociala interaktioner som synapser i ett enda medvetande.
Följ min blogg med bloglovin
Vi vill bli godkända som passande partner för den vi håller kär. Vi vill bli godkända på prov i skolan. Vi vill bli godkända som en del av en umgängeskrets av personer vi själva godkänner. Detta är olika starkt hos olika människor och uttrycker sig på lika olika sätt som varje människa är unik.
Speciellt i tonåren är det här en jobbig sak. För mig var det så i alla fall. Jag var så desperat efter att passa in, att bli godkänd av personer jag av någon anledning ville umgås med att jag blev en social kameleont. Jag skiftade musiksmak, klädstil och även åsikter efter vilka jag umgicks med. Visst var jag en del av umgängeskretsen men som det alltid är med kameleonter så lägger man knappt märke till dem. Jag kände mig som en del av periferin och jag kanske var det också. Till slut klurade jag ut hur jag ville bli uppfattad och vågade stå för det jag tyckte i större skala och vänner som var vänner stannade. Andra försvann.
Egentligen kan vi intala oss själva att vi är på det ena eller det andra sättet. Men det finns en svårighet i att definiera oss själva utan andra att spegla oss i. Jag kan säga att jag är en rätt så rolig man. Men endast för att mina vänner då och då skrattar när jag skämtar. Mina vänner skulle inte veta att jag tyckte om dem om jag inte då och då både med kramar, vänskapliga klappar eller ord berättade det för dem.
Det är genom våra vänner och familjs blickar på oss som vi definierar oss själva. I deras ögon speglar vi oss och gillar förhoppningsvis det vi ser. Däri finner vi också alla våra identiteter. Vi anpassar oss efter umgänget hur starka vi än är i oss själva. Jag vet väldigt få personer som är samma person i kompisgänget på krogen som de är när de besöker sina föräldrar eller sitter ensamma i soffan med sin älskling.
Definiera dig själv... Vem är du? Det finns inget kort svar. Om det finns ett svar överhuvudtaget. Är du någon utan andra att reflektera och bekräfta din person åt dig? Hur beter du dig när du är helt ensam och talar du med dig själv då?
Människan är ett flockdjur. Alla kräver interaktion med andra på ett eller annat sätt och i större eller mindre skala. Men alla vill bli godkända att passa in i någon annans liv. Som kopplingar i ett enda stort nätverk. Sociala interaktioner som synapser i ett enda medvetande.
Följ min blogg med bloglovin
tisdag 22 februari 2011
Två filmer, ett inlägg
Igår såg jag den norske filmen "Trolljegeren". Den handlar om en grupp studenter från en folkhögskola som ska göra en film om några mystiska björnskjutningar. De märker rätt snabbt att allt inte stämmer helt överens. Mannen de misstänker är tjuvskytt visar sig efter ett tag vara en trolljägare. De tror honom först inte och när han erbjuder dem att följa med honom så tror de att de kanske kan göra en film om en tok istället. Det visar sig dock att troll är mycket mycket verkliga i de mörka norska skogarna. Fast nu är det något som skrämt dem ur sina revir.
Det är filmat med skakig handkamera hela filmen igenom. Men det är inte så skakigt så man blir yr eller illamående. Så man kan dra paralleller till både Blair Witch Project och Cloverfield. Dock blir det inte lika gripande. Visst... Trollen ser hur äkta ut som helst och visst blir det riktigt spännande då och då men det känns ändå som om det är en ingrediens eller krydda i blandningen som saknas. Det där lilla extra...
Idag såg jag och Leona "Black Swan" med Natalie Portman. Wow. Vilken dramathriller... Nervös mammig och otroligt skicklig ballerina under extrem press börjar få vanföreställningar. Säger man det så så låter det inget vidare kanske men den här filmen är så otroligt välgjord. Små grejer som man knappt lägger märke till som spökar med sinnena, speglar överallt som inte riktigt synkar med verkligheten och så en underbar Natalie Portman som gör prestationen av sitt liv hittills. Får hon inte en Oscar på söndag gör jag en Von Pluring och äter min egen hatt. Filmen är starkt rekommenderad och har hamnat på min Se-sida med detsamma. Jag kan inte säga mer utan håller mig till att ge en order... Se den.
Följ min blogg med bloglovin
Det är filmat med skakig handkamera hela filmen igenom. Men det är inte så skakigt så man blir yr eller illamående. Så man kan dra paralleller till både Blair Witch Project och Cloverfield. Dock blir det inte lika gripande. Visst... Trollen ser hur äkta ut som helst och visst blir det riktigt spännande då och då men det känns ändå som om det är en ingrediens eller krydda i blandningen som saknas. Det där lilla extra...
Idag såg jag och Leona "Black Swan" med Natalie Portman. Wow. Vilken dramathriller... Nervös mammig och otroligt skicklig ballerina under extrem press börjar få vanföreställningar. Säger man det så så låter det inget vidare kanske men den här filmen är så otroligt välgjord. Små grejer som man knappt lägger märke till som spökar med sinnena, speglar överallt som inte riktigt synkar med verkligheten och så en underbar Natalie Portman som gör prestationen av sitt liv hittills. Får hon inte en Oscar på söndag gör jag en Von Pluring och äter min egen hatt. Filmen är starkt rekommenderad och har hamnat på min Se-sida med detsamma. Jag kan inte säga mer utan håller mig till att ge en order... Se den.
Följ min blogg med bloglovin
måndag 21 februari 2011
Suprajs
I lördags var det överraskningsfest för Basse och hans kompis Pidde som båda fyller trettio. Jag och Leona var lekledare för kvällen. Jag kan säga direkt att det var omöjligt att anordna lekar för de nästan hundra personer som var där. Vi fixade snapsvisor. Vi lämnade hemliga uppdrag åt gästerna under deras tallrikar men det roligaste var när vi lät Basse och Pidde tävla mot varandra och de resterande nittiofem gästerna hejade på.
Det blev bildspel och tal. Det blev musik och dans. Och ja... Det blev en väldigt lyckad kväll.
Festen har planerats sen november så att så många människor har hållit det hemligt så länge är ett mirakel.
Jag och Basse spelade en del under kvällen. Idag blir det rep. Det hoppas jag i alla fall. Jag kom på igår att jag glömde mina munspel och mikrofoner på festen så jag hoppas att en ärlig människa har tagit hand om dem.
Följ min blogg med bloglovin
Det blev bildspel och tal. Det blev musik och dans. Och ja... Det blev en väldigt lyckad kväll.
Festen har planerats sen november så att så många människor har hållit det hemligt så länge är ett mirakel.
Jag och Basse spelade en del under kvällen. Idag blir det rep. Det hoppas jag i alla fall. Jag kom på igår att jag glömde mina munspel och mikrofoner på festen så jag hoppas att en ärlig människa har tagit hand om dem.
Följ min blogg med bloglovin
lördag 19 februari 2011
Att avstå.
Jag fortsätter att ta ämne från Skrivpuff, som idag passar väldigt bra, för just nu handlar det väldigt mycket om att avstå från saker.
På två veckor har jag gått ner sex kilo endast genom att avstå från frestelser och de där extra kalorierna. Visst jag har rört på mig en del men den stora hjälten i filmen är nog de där små kromtabletterna vi tar till maten som får sötsuget att krypa in i en vrå och gömma sig.
Man skulle kunna tro att man drog gränsen där, någonstans mellan semlor och korv, men jag och Leona nöjer oss inte. Efter ikväll kommer vi inleda en vit månad. Inte för att vår alkoholkonsumtion är onormal men om ett par veckor ska vi ta en fastekur och det känns som en bra sak att göra. Efter denna månadens tomma plånböcker så har vi börjat prata om att ha ett köpstopp nästa månad. Att avstå från allt det som inte är nödvändigt. Jag vet inte riktigt reglerna för detta men jag är lite sugen att gå på bio och det kommer jag inte ha råd med förrän efter lön.
Att avstå från kaloririk mat, onödiga inköp och alkohol kanske låter otroligt trist men jag väljer att se det som en utmaning. Det rör sig om en månad och jag vill nå ner till 90 kg. Och jag vill ha mer pengar på sparkontot och jag vill ha lite bättre kondis. Och det händer inte av sig självt. Inte om man avstår från ett sundare leverne med motion.
Följ min blogg med bloglovin
På två veckor har jag gått ner sex kilo endast genom att avstå från frestelser och de där extra kalorierna. Visst jag har rört på mig en del men den stora hjälten i filmen är nog de där små kromtabletterna vi tar till maten som får sötsuget att krypa in i en vrå och gömma sig.
Man skulle kunna tro att man drog gränsen där, någonstans mellan semlor och korv, men jag och Leona nöjer oss inte. Efter ikväll kommer vi inleda en vit månad. Inte för att vår alkoholkonsumtion är onormal men om ett par veckor ska vi ta en fastekur och det känns som en bra sak att göra. Efter denna månadens tomma plånböcker så har vi börjat prata om att ha ett köpstopp nästa månad. Att avstå från allt det som inte är nödvändigt. Jag vet inte riktigt reglerna för detta men jag är lite sugen att gå på bio och det kommer jag inte ha råd med förrän efter lön.
Att avstå från kaloririk mat, onödiga inköp och alkohol kanske låter otroligt trist men jag väljer att se det som en utmaning. Det rör sig om en månad och jag vill nå ner till 90 kg. Och jag vill ha mer pengar på sparkontot och jag vill ha lite bättre kondis. Och det händer inte av sig självt. Inte om man avstår från ett sundare leverne med motion.
Följ min blogg med bloglovin
fredag 18 februari 2011
Verktyg för inspiration och om att sakta ner
Jag har funnit en blogg av författarcoachen Ann Ljungberg som heter "Skrivpuff". Det är ett enkelt koncept. Varje dag ett ämne att skriva om. Som utmaning eller inspiration. Jag tänkte att det är ett ställe som man kan kika in på då och då för att få fart på det där smattret av tangenterna. Jag har länkat dit, både i inlägget och i mina länkar. Dagens ämne är att skriva om att sakta ner.
Det är redan fredag och jag vet inte vart min frivecka tog vägen. Lediga dagar susar förbi och det känns som om jag inte hinner med. Är det för att jag är så långsam och tiden så snabb eller är det för att jag bara susar med jag med och inte lägger en tanke på vad jag egentligen företar mig?
Leona läser lite då och då om mindfulness. Jag kanske borde kolla upp det lite grann även om jag ställer mig skeptisk till hysterin kring det för det känns som om man inte får något gjort om man ska lyssna till vad jag tror böckerna predikar. (Här är jag med förutfattade meningar igen.) Allt jag vet är exemplet att man ska tänka på disken när man diskar. Vara ett i ögonblicket. Men när jag diskar galloperar det oftast countrymusik ur högtalarna. Eller så tänker jag på rollspelsäventyr eller vad min nästa bok ska handla om.
I en startrekfilm, jag minns inte vilken, så lär sig Jean Luc Picard av en kvinna att kunna få ett ögonblick att vara hur länge som helst. Det hade varit något. För det verkar som att alla ögonblick man vill minnas eller upplever är så flyktiga. Man önskar att allt bara kunde sakta ner lite grann så att man kunde ta tid på sig att uppskatta ett enda ögonblick, lägga det på minnet. Lukterna och ljuden och allt omkring.
Men allt rör på sig. Allting flyttar sig och ingenting saktar ner.
Följ min blogg med bloglovin
Det är redan fredag och jag vet inte vart min frivecka tog vägen. Lediga dagar susar förbi och det känns som om jag inte hinner med. Är det för att jag är så långsam och tiden så snabb eller är det för att jag bara susar med jag med och inte lägger en tanke på vad jag egentligen företar mig?
Leona läser lite då och då om mindfulness. Jag kanske borde kolla upp det lite grann även om jag ställer mig skeptisk till hysterin kring det för det känns som om man inte får något gjort om man ska lyssna till vad jag tror böckerna predikar. (Här är jag med förutfattade meningar igen.) Allt jag vet är exemplet att man ska tänka på disken när man diskar. Vara ett i ögonblicket. Men när jag diskar galloperar det oftast countrymusik ur högtalarna. Eller så tänker jag på rollspelsäventyr eller vad min nästa bok ska handla om.
I en startrekfilm, jag minns inte vilken, så lär sig Jean Luc Picard av en kvinna att kunna få ett ögonblick att vara hur länge som helst. Det hade varit något. För det verkar som att alla ögonblick man vill minnas eller upplever är så flyktiga. Man önskar att allt bara kunde sakta ner lite grann så att man kunde ta tid på sig att uppskatta ett enda ögonblick, lägga det på minnet. Lukterna och ljuden och allt omkring.
Men allt rör på sig. Allting flyttar sig och ingenting saktar ner.
Följ min blogg med bloglovin
torsdag 17 februari 2011
rollspelstorsdag.
Ikväll är det dags för andra spelkvällen med mitt steampunkspel. Det kommer bli kul. Jag har i ärlighetens namn inte förberett så mycket och det lär inte bli så långt spel ikväll. De var nära slutet när vi bröt förra gången och jag vill inte inleda ett nytt kapitel ikväll.
Istället går jakten vidare på vampyren i London ikväll. Sedan få vi boka ett nytt tillfälle för att ta itu med mysterierna i New York.
Följ min blogg med bloglovin
Istället går jakten vidare på vampyren i London ikväll. Sedan få vi boka ett nytt tillfälle för att ta itu med mysterierna i New York.
Följ min blogg med bloglovin
tisdag 15 februari 2011
Spider-Man har blivit Amazing
Så det ska komma en fjärde film om spindelmannen. Jag läste nyss att det blir en nystart för hela konceptet. Därför har de också döpt filmen till The Amazing Spider-Man istället för bara Spider-Man - nånting nånting...
Det är en ny grabb som spelar Peter Parker. Andrew Garfield. Han spelade bland annat den unge mannen som var kär i Dr Parnassus dotter för de som minns den filmen. Skurken i denna filmen spelas av Rhys Ifans, som ska spela Dr Connors eller Lizard. En av mina favoritskurkar i spindelmannentidningarna. Jag tvivlar bara lite på Rhys Ifans som den seriösa enarmade forskaren men jag har blivit positivt överraskad förr.
En annan sak som jag gillar är att spindelmannen i denna filmen ska ha sina nätskjutare. Inte längre omskrivningar med nät som skjuts ut ur kladdiga hål i handlederna. Mer vet jag inte. Den kommer i alla fall ha premiär nästa år.
Och det ryktas om att Philip Seymor Hoffman kanske ska spela Venom.
Här är en länk till IMDB
Följ min blogg med bloglovin
Det är en ny grabb som spelar Peter Parker. Andrew Garfield. Han spelade bland annat den unge mannen som var kär i Dr Parnassus dotter för de som minns den filmen. Skurken i denna filmen spelas av Rhys Ifans, som ska spela Dr Connors eller Lizard. En av mina favoritskurkar i spindelmannentidningarna. Jag tvivlar bara lite på Rhys Ifans som den seriösa enarmade forskaren men jag har blivit positivt överraskad förr.
En annan sak som jag gillar är att spindelmannen i denna filmen ska ha sina nätskjutare. Inte längre omskrivningar med nät som skjuts ut ur kladdiga hål i handlederna. Mer vet jag inte. Den kommer i alla fall ha premiär nästa år.
Och det ryktas om att Philip Seymor Hoffman kanske ska spela Venom.
Här är en länk till IMDB
Följ min blogg med bloglovin
Gamla vänner visar hur gammal man är.
Just nu befinner jag mig hemma hos Tomas. När vi båda två är lediga, vilket inte händer så ofta i vår skiftescykel så tänkte vi att vi kunde passa på att träffas och spela Eve Online ihop. Inte bara ihop på var sin sida om ett headset.
Om man skulle säga att Tomas är min äldsta eller längsta vän så skulle det vara fel då han inte är mycket äldre än mig och inte lång alls. Däremot är han den vän som jag har känt längst. Vi träffades en skoldag när jag gick i tvåan, sju eller åtta år gammal. Jag fick stryk i sandlådan och Tomas kom och jagade bort mina klass"kamrater".
Sedan dess har vi varit vänner. Tomas introducerade mig för Marvel, Transformers och framför allt Rollspel. Visst har det varit perioder under våra liv vi inte umgåtts men det har också funnits perioder då vi både arbetat ihop och umgåtts privat. Men det är ju genom att se på de man umgicks med som barn nu som man lägger märke till hur gammal man själv har blivit. Hur positivt det är har med andra aspekter att göra.
Det är på något sätt en lite betryggande känsla att ha kvar en vänskap som har varat i 23 år och fortfarande håller.
Följ min blogg med bloglovin
Om man skulle säga att Tomas är min äldsta eller längsta vän så skulle det vara fel då han inte är mycket äldre än mig och inte lång alls. Däremot är han den vän som jag har känt längst. Vi träffades en skoldag när jag gick i tvåan, sju eller åtta år gammal. Jag fick stryk i sandlådan och Tomas kom och jagade bort mina klass"kamrater".
Sedan dess har vi varit vänner. Tomas introducerade mig för Marvel, Transformers och framför allt Rollspel. Visst har det varit perioder under våra liv vi inte umgåtts men det har också funnits perioder då vi både arbetat ihop och umgåtts privat. Men det är ju genom att se på de man umgicks med som barn nu som man lägger märke till hur gammal man själv har blivit. Hur positivt det är har med andra aspekter att göra.
Det är på något sätt en lite betryggande känsla att ha kvar en vänskap som har varat i 23 år och fortfarande håller.
Följ min blogg med bloglovin
måndag 14 februari 2011
Hur är det med alla hjärtans dag egentligen?
Alla hjärtans dag. Många säger att de inte firar den för att det blott är ett kommersiellt påfund och choklad- och blomförsäljarnas chans att göra sig en hacka.
Jag hörde en göteborgare ringa in till radion inatt och förklara att alla hjärtans dag är den late mannens sätt att komma undan ett år till. I stället för att uppvakta sin älskade då och då genom hela året så kan man vara hur oromantisk som helst och förvänta sig att en stor romantisk gest (som att köpa tio rosor ) på alla hjärtans, kommer att göra allting bra. Och det kanske stämmer...
Jag håller mig rätt så ambivalent till alla hjärtans dag. För jag är den som uppvaktar min partner året runt och inte behöver en speciell dag där konventionen säger åt mig att köpa blommor och ett hjärtformat glittrigt kort. Å andra sidan så är det ju alltid trevligt med en dag att fira kärleken även om man gör det annars också. Det är ju faktiskt rätt så märkligt att folk blir så avigt inställda när det är dags att fira det finaste som finns.
För tvärt om vad många tror så är inte alla hjärtas dag ett kommersiellt påfund. Precis som med julen är det en kristen högtid som kommersialiserats. Om den lilla skillnaden spelar någon roll vet jag dock inte.
Man började fira sankt Valentinus redan på 400-talet i den katolska kyrkan just på denna dagen. Nu vet man inte riktigt vem denne st Valentinus var för det finns en del martyrer med det namnet. Man vet dock att på 1300-talet i England så var valentin-dagen en dag fylld med fest för ungdomar och förälskade och man lekte parbildningslekar. (ej att förväxlar med parningslek) Och man skrev också små kort med rim och kärleksdikter till sin älskling. På 1800-talet började det säljas färdiga kort man kunde skriva på.
Men.... Vi firade aldrig valentindagen i Sverige förrän den infördes på sextiotalet av kommersiella intressen. Ungefär som halloween. Precis som om ingen i resten av världen firar Lucia (vilket för övrigt är andra traditioner som blivit fökristnade) och Luciafirandet skulle börja firas i Italien för att deras version av NK vill göra sig en hacka innan jul på lussebullar och stalledrängstrutar.
Så visst finns det ett nytt kommersiellt intresse. Och visst finns det kyrkliga anor som sträcker sig tillbaka till fyrahundratalet. Men att vägra ge sig hän åt kärleken idag bara för de anledningarna är ju faktiskt lite dumt. Man ska ge sig hän åt kärleken varje dag.
Följ min blogg med bloglovin
Jag hörde en göteborgare ringa in till radion inatt och förklara att alla hjärtans dag är den late mannens sätt att komma undan ett år till. I stället för att uppvakta sin älskade då och då genom hela året så kan man vara hur oromantisk som helst och förvänta sig att en stor romantisk gest (som att köpa tio rosor ) på alla hjärtans, kommer att göra allting bra. Och det kanske stämmer...
Jag håller mig rätt så ambivalent till alla hjärtans dag. För jag är den som uppvaktar min partner året runt och inte behöver en speciell dag där konventionen säger åt mig att köpa blommor och ett hjärtformat glittrigt kort. Å andra sidan så är det ju alltid trevligt med en dag att fira kärleken även om man gör det annars också. Det är ju faktiskt rätt så märkligt att folk blir så avigt inställda när det är dags att fira det finaste som finns.
För tvärt om vad många tror så är inte alla hjärtas dag ett kommersiellt påfund. Precis som med julen är det en kristen högtid som kommersialiserats. Om den lilla skillnaden spelar någon roll vet jag dock inte.
Man började fira sankt Valentinus redan på 400-talet i den katolska kyrkan just på denna dagen. Nu vet man inte riktigt vem denne st Valentinus var för det finns en del martyrer med det namnet. Man vet dock att på 1300-talet i England så var valentin-dagen en dag fylld med fest för ungdomar och förälskade och man lekte parbildningslekar. (ej att förväxlar med parningslek) Och man skrev också små kort med rim och kärleksdikter till sin älskling. På 1800-talet började det säljas färdiga kort man kunde skriva på.
Men.... Vi firade aldrig valentindagen i Sverige förrän den infördes på sextiotalet av kommersiella intressen. Ungefär som halloween. Precis som om ingen i resten av världen firar Lucia (vilket för övrigt är andra traditioner som blivit fökristnade) och Luciafirandet skulle börja firas i Italien för att deras version av NK vill göra sig en hacka innan jul på lussebullar och stalledrängstrutar.
Så visst finns det ett nytt kommersiellt intresse. Och visst finns det kyrkliga anor som sträcker sig tillbaka till fyrahundratalet. Men att vägra ge sig hän åt kärleken idag bara för de anledningarna är ju faktiskt lite dumt. Man ska ge sig hän åt kärleken varje dag.
Följ min blogg med bloglovin
söndag 13 februari 2011
Ett mysigt sammanträffande.
Det är lite märkligt hur vissa saker bara poppar upp. Och gör det med tätt mellanrum. Det är säkert fler saker än man tror eller lägger märke till men igår hörde jag samma låt tre gånger...
Wow... Tänker ni med övermätt ironi. Han har hittat repeatknappen... Men nej, det är inte så jag menar.
Min syster var här igår för att få ihop musik till sitt bröllop. Lite lugnare musik att ha under middagen och som både är nya låtar och goa klassiker för att det ska passa alla. När vi klickade oss fram genom itunes så dök låten upp. Jag gjorde en kommentar att visst, det är en klassiker men den är väl lite cheezy. Lite för välanvänd kanske.
Andra gången hörde jag den i trucken på nattskiftet. Jag höll på att tömma säckar från järnpulver och när jag satt och lyssnade på Vaken i P3 och P4 så var det någon som önskade den. Ämnet för natten var mysfaktor och etern var fylld till bredden med klichéer. Men jag tänkte att, den är ju inte så tokig ändå...
Tredje gången var efter skiftets slut. Efter duschen och efter skrapandet av framruta. Jag hade precis lämnat Höganäs och satt i min mörka bil med 112an framför mig och då sätts den igång igen. Då var den perfekt. Jag älskade den då i det ögonblicket. Jag vet inte om det är för att alla goda ting är tre eller någon annan mystisk lag, men där med ena handen på ratten och den andra armen på armstödet i mitten. Med bara helljuset och små orangea lampor tända, trött som fan och på väg hem till sängen, så var det en underbar låt.
Följ min blogg med bloglovin
Wow... Tänker ni med övermätt ironi. Han har hittat repeatknappen... Men nej, det är inte så jag menar.
Min syster var här igår för att få ihop musik till sitt bröllop. Lite lugnare musik att ha under middagen och som både är nya låtar och goa klassiker för att det ska passa alla. När vi klickade oss fram genom itunes så dök låten upp. Jag gjorde en kommentar att visst, det är en klassiker men den är väl lite cheezy. Lite för välanvänd kanske.
Andra gången hörde jag den i trucken på nattskiftet. Jag höll på att tömma säckar från järnpulver och när jag satt och lyssnade på Vaken i P3 och P4 så var det någon som önskade den. Ämnet för natten var mysfaktor och etern var fylld till bredden med klichéer. Men jag tänkte att, den är ju inte så tokig ändå...
Tredje gången var efter skiftets slut. Efter duschen och efter skrapandet av framruta. Jag hade precis lämnat Höganäs och satt i min mörka bil med 112an framför mig och då sätts den igång igen. Då var den perfekt. Jag älskade den då i det ögonblicket. Jag vet inte om det är för att alla goda ting är tre eller någon annan mystisk lag, men där med ena handen på ratten och den andra armen på armstödet i mitten. Med bara helljuset och små orangea lampor tända, trött som fan och på väg hem till sängen, så var det en underbar låt.
Följ min blogg med bloglovin
fredag 11 februari 2011
Små grå jobbar på.
Ibland är det svårt att skriva blogg. Inspirationen tryter ibland. Det kan vara så att det inte händer något spännande överhuvudtaget och då behöver man få igång maskineriet i huvudet att sätta igång något som ändå är någorlunda läsvärt.
Man läser tidningen och tänker på vad man har för åsikter om det ena och det andra och sen hur relevant det är för det man vill uttrycka eller förmedla. Eller för den delen lägga sig i... Det är därför jag skriver om till exempel dumma forskningar eller mina katter i stället för protesterna i Egypten.
Jag vill ha min vardag och nöje och lite lagom underhållande verklighet. Och ibland när man känner sig som en uttråkad och gnällig gubbe och man inte vill fylla bloggen med hopplösa inlägg om väder och jobb så blir det stiltje i huvudet i ett par dagar. Och det är liksom okej.
Men ett tips är att använda sig av bloglovin. I stället för de fåtal som besöker min blogg ofta i de stunder av dvala som jag hoppas blir färre, och möter en ouppdaterad blogg så besöker man bloglovin och får genast veta när alla bloggar man läser blir uppdaterade.
Detta kanske är onödigt uppenbar information, men så blev det sagt ändå.
Följ min blogg med bloglovin
Man läser tidningen och tänker på vad man har för åsikter om det ena och det andra och sen hur relevant det är för det man vill uttrycka eller förmedla. Eller för den delen lägga sig i... Det är därför jag skriver om till exempel dumma forskningar eller mina katter i stället för protesterna i Egypten.
Jag vill ha min vardag och nöje och lite lagom underhållande verklighet. Och ibland när man känner sig som en uttråkad och gnällig gubbe och man inte vill fylla bloggen med hopplösa inlägg om väder och jobb så blir det stiltje i huvudet i ett par dagar. Och det är liksom okej.
Men ett tips är att använda sig av bloglovin. I stället för de fåtal som besöker min blogg ofta i de stunder av dvala som jag hoppas blir färre, och möter en ouppdaterad blogg så besöker man bloglovin och får genast veta när alla bloggar man läser blir uppdaterade.
Detta kanske är onödigt uppenbar information, men så blev det sagt ändå.
Följ min blogg med bloglovin
The Death of Bunny Munro
Bunny Munro är en väldigt störd man. Besatt av sex och visualiserandet av främst Kylie Minogues och Avril Lavignes vaginor far den tragiske försäljaren av skönhetsprodukter från dörr till dörr, sökande efter nästa ligg.
Nick Cave är en underbart störd man som har skrivit boken "The death of Bunny Munro" som jag precis har läst. Det är en berättelse om kärlek, förakt, cigaretter, sex, fader-son förhållandet och framför allt om den ständigt närvarande, oundvikliga och annalkande döden.
Berättelsen tar fart efter att Bunnys fru Libby har tagit självmord och utan att veta vad han ska ta sig för tar Bunny med sig sin nioårige son, Bunny junior, i passagerarsätet på sin försäljningsrutt. Hemsökt av sin döda fru, desperat efter bekräftelse och ett mål blir resan snabbt en nedåtgående spiral fylld med sprit, cigaretter, sex och sonen väntandes i bilen med sin encyklopedi. Allting går åt helvete på så många underbara sätt.
Nick Cave är en man som på något sätt har genom sin musik och sin litteratur fångat ett skitigt mörker som ändå har en varm humor och lyckats tämja det och rida det till framgång. Språket i boken är snyggt. Det är gripande och underhållande. Trots att man vet redan från de första sidorna att Bunny är en dömd man så är vägen dit och efter väldigt oförutsägbar. Man fångas i Bunnys panikyrsel och förvirring och har ingen aning om vart han är på väg. Boken är definitivt läsvärd trots eller tack vare hur sjuk den är.
Nick Cave är en underbart störd man som har skrivit boken "The death of Bunny Munro" som jag precis har läst. Det är en berättelse om kärlek, förakt, cigaretter, sex, fader-son förhållandet och framför allt om den ständigt närvarande, oundvikliga och annalkande döden.
Berättelsen tar fart efter att Bunnys fru Libby har tagit självmord och utan att veta vad han ska ta sig för tar Bunny med sig sin nioårige son, Bunny junior, i passagerarsätet på sin försäljningsrutt. Hemsökt av sin döda fru, desperat efter bekräftelse och ett mål blir resan snabbt en nedåtgående spiral fylld med sprit, cigaretter, sex och sonen väntandes i bilen med sin encyklopedi. Allting går åt helvete på så många underbara sätt.
Nick Cave är en man som på något sätt har genom sin musik och sin litteratur fångat ett skitigt mörker som ändå har en varm humor och lyckats tämja det och rida det till framgång. Språket i boken är snyggt. Det är gripande och underhållande. Trots att man vet redan från de första sidorna att Bunny är en dömd man så är vägen dit och efter väldigt oförutsägbar. Man fångas i Bunnys panikyrsel och förvirring och har ingen aning om vart han är på väg. Boken är definitivt läsvärd trots eller tack vare hur sjuk den är.
Precis när vi trodde det var över.
Jag citerar Peps: "Å sicket jävla elände."
De senaste dagarna har det känts som om våren äntligen hade börjat vända sig i sömnen för att snart vakna. Tydligen vaknade den igår, såg att det regnade som fan, och beslutade sig för att snooza och därmed lämna plats för den ihärdiga och påfrestande vintern. När jag vaknade snöade det utanför. Fan!
Vintern i år verkar vara som den där snubben som inte fattar piken när det är dags att dra från festen. Den där som sitter i soffan och röjer i sin ensamhet, totalt omedveten om att alla andra har gått och värden står i hallen med hans jacka.
På något sätt måste vi ruska tag i våren, rycka upp henne ur sängen och snällt stå där med en kopp kaffe och säga att vi förstår det är måndag för henne och att den som tog skiftet innan henne har lämnat en massa skit som måste bort, men att det är nödvändigt och vi alla uppskattar hennes arbete. På något sätt... Är det möjligt tro? Jag tänker inte acceptera vinterns övertid. Det är ett jävla elände. För att återknyta till Peps igen... Jag vill snart kunna vakna och hojta: "Oboj!"
De senaste dagarna har det känts som om våren äntligen hade börjat vända sig i sömnen för att snart vakna. Tydligen vaknade den igår, såg att det regnade som fan, och beslutade sig för att snooza och därmed lämna plats för den ihärdiga och påfrestande vintern. När jag vaknade snöade det utanför. Fan!
Vintern i år verkar vara som den där snubben som inte fattar piken när det är dags att dra från festen. Den där som sitter i soffan och röjer i sin ensamhet, totalt omedveten om att alla andra har gått och värden står i hallen med hans jacka.
På något sätt måste vi ruska tag i våren, rycka upp henne ur sängen och snällt stå där med en kopp kaffe och säga att vi förstår det är måndag för henne och att den som tog skiftet innan henne har lämnat en massa skit som måste bort, men att det är nödvändigt och vi alla uppskattar hennes arbete. På något sätt... Är det möjligt tro? Jag tänker inte acceptera vinterns övertid. Det är ett jävla elände. För att återknyta till Peps igen... Jag vill snart kunna vakna och hojta: "Oboj!"
torsdag 10 februari 2011
Men flytta på er!
Något av det mest irriterande som jag vet, något som verligen kan få mig stirrig på två sekunder eller mindre, är folk som är i vägen. Värst är det i folksamlingar som på marknader eller mässor där det trängs folk som inte riktigt har en susning om i vilken riktning de är på väg.
Oftast irriterar jag mig dock på ica i Ängelholm. Själva salen efter kassorna och fram till utgången är idiotiskt nog formad precis som en flaskhals och där trängs pensionärer och virriga skolungdomar och har inget bättre för sig än att hindra min framfart. Det finns en liten tunn röst i mitt huvud som ibland påpekar att jag borde lugna ner mig och inte hetsa upp mig. Slappna av och sakta ner. Vad gör det om du kommer några sekunder senare? Denna röst blir alltid totalt överkörd av mitt ego.
Varför tänker man inte? Varför tycker folk att det är en bra idé att stå i en stor cirkel och snacka skit och suga på klubbor precis där passagen är som smalast? Varför ställer sig tanterna rollator mot rollator när de samtalar i dörröppningar? Varför tar folk som snabbt går ut framför mig plötsligt beslutet att det är dags att sakta ner till en fart som oftast ses hos sengångare eller kameleoneter? Jag kan fortsätta att vältra ur mig dynga om barnvagnsmaffior, folk som står och pratar i kassan i stället för att packa ner sina varor och gud vet hur mycket mer. Bilister som kör onaturligt sakta när man har möte så man inte kan köra om. (Var tvungen att nämna det sista.)
Man kommer gående och håller en normal takt. Plötsligt blir man avbruten av någon som bara är ivägen. Jag kan förstå att alla inte kan gå lika snabbt men det är skillnad på långsamhet och ren och skär ivägenhet.
Ner med ivägenheten!
Oftast irriterar jag mig dock på ica i Ängelholm. Själva salen efter kassorna och fram till utgången är idiotiskt nog formad precis som en flaskhals och där trängs pensionärer och virriga skolungdomar och har inget bättre för sig än att hindra min framfart. Det finns en liten tunn röst i mitt huvud som ibland påpekar att jag borde lugna ner mig och inte hetsa upp mig. Slappna av och sakta ner. Vad gör det om du kommer några sekunder senare? Denna röst blir alltid totalt överkörd av mitt ego.
Varför tänker man inte? Varför tycker folk att det är en bra idé att stå i en stor cirkel och snacka skit och suga på klubbor precis där passagen är som smalast? Varför ställer sig tanterna rollator mot rollator när de samtalar i dörröppningar? Varför tar folk som snabbt går ut framför mig plötsligt beslutet att det är dags att sakta ner till en fart som oftast ses hos sengångare eller kameleoneter? Jag kan fortsätta att vältra ur mig dynga om barnvagnsmaffior, folk som står och pratar i kassan i stället för att packa ner sina varor och gud vet hur mycket mer. Bilister som kör onaturligt sakta när man har möte så man inte kan köra om. (Var tvungen att nämna det sista.)
Man kommer gående och håller en normal takt. Plötsligt blir man avbruten av någon som bara är ivägen. Jag kan förstå att alla inte kan gå lika snabbt men det är skillnad på långsamhet och ren och skär ivägenhet.
Ner med ivägenheten!
Elementärt
Jag har sett BBCs nya version av Sherlock Holmes, namngiven Sherlock helt enkelt. Man har flyttat den berömda detektiven från det viktorianska London till nutidens London och man har lyckats.
Jag har för bara några veckor sedan läst ut en av böckerna av Arthur Conan Doyle där det skrivs om flera fall som Holmes och Watson löser och karaktärerna till denna tvproduktion synkar superbt med originalet. Trots att Guy Richies Holmesfilm var riktigt bra, så gillar jag den här Sherlock bättre.
Med smartphones och nikotinplåster i ett modernt London är tempot något högre. Det blir på något sätt lite vassare. I tredje avsnittet/filmen så anknyter ett av fallen som duon ska lösa direkt till ett skrivet av Doyle. Fast i stället för en väska med hemliga planer så handlar det i stället om ett USB-minne. Klockrent.
Sherlock Holmes spelas av Benedict Cumberbatch. Som jag inte känner igen sedan tidigare. Han har spelat mest i brittiska tvserier och haft små roller i filmer. Till exempel "Miss Marple" och "Den andra systern Boleyn". Däremot är mannen som spelar John Holmes mer igenkänd. Martin Freeman. Känd från bland annat "The Office" och "Liftarens guide till Galaxen". (Han kommer också spela Bilbo i den nya filmen Peter Jackson håller på med.)
Det har blivit tre filmer om Sherlock Holmes och Dr Watson än så länge. Jag ser fram emot fler. Att flytta en ikon i deckargenren från ett fantastiskt dimmigt sent 1800-tal med Baskervilles hundar och Jack the Rippers till ett nutida London med allt vad det innebär hade kunnat gå hur som helst. Men det blev riktigt riktigt bra.
Jag har för bara några veckor sedan läst ut en av böckerna av Arthur Conan Doyle där det skrivs om flera fall som Holmes och Watson löser och karaktärerna till denna tvproduktion synkar superbt med originalet. Trots att Guy Richies Holmesfilm var riktigt bra, så gillar jag den här Sherlock bättre.
Med smartphones och nikotinplåster i ett modernt London är tempot något högre. Det blir på något sätt lite vassare. I tredje avsnittet/filmen så anknyter ett av fallen som duon ska lösa direkt till ett skrivet av Doyle. Fast i stället för en väska med hemliga planer så handlar det i stället om ett USB-minne. Klockrent.
Sherlock Holmes spelas av Benedict Cumberbatch. Som jag inte känner igen sedan tidigare. Han har spelat mest i brittiska tvserier och haft små roller i filmer. Till exempel "Miss Marple" och "Den andra systern Boleyn". Däremot är mannen som spelar John Holmes mer igenkänd. Martin Freeman. Känd från bland annat "The Office" och "Liftarens guide till Galaxen". (Han kommer också spela Bilbo i den nya filmen Peter Jackson håller på med.)
Det har blivit tre filmer om Sherlock Holmes och Dr Watson än så länge. Jag ser fram emot fler. Att flytta en ikon i deckargenren från ett fantastiskt dimmigt sent 1800-tal med Baskervilles hundar och Jack the Rippers till ett nutida London med allt vad det innebär hade kunnat gå hur som helst. Men det blev riktigt riktigt bra.
Mitt sundaste år?
Detta skulle bli mitt sundare år sade jag på nyårsafton. Detta skulle bli året då jag minskade mitt midjemått, blev friskare och fick bättre hälsa och kondition. Och fram tills för några dagar sen så var det inte så mycket action direkt.
Man halkar så lätt in i gamla hjulspår. Förändring är svårt. Människan är ett vanedjur. Och med sin välutvecklade hjärna är människan också en varelse som har vansinnigt lätt att komma på ursäkter.
Vi fick en crosstrainer av min syster och den har jag trampat på mellan en kvart och tjugo minuter om dagen de senaste dagarna. Jag har börjat anteckna vad jag äter och hur mycket jag bör äta. Och bara genom att strunta i de där småchokladen och glassarna så hamnar jag på ungefär hälften.
Men så är det det där med vanor... Hur gör man? Jag och Leona tänker att man inte ska göra en stor grej av förändringarna. Att man så fort som möjligt ska se tränande och sunt ätande som en naturlig del av vardagen. Lura hjärnan att det alltid har varit så och på så vis manifestera ett sunt mönster i stället för ett som gör att man konstant måste köpa nya byxor.
När man tittar tillbaka så ser man ju hur otroligt osunt man har levt. Nu när man börjar få koll på kalorier. Jag följer inte BMI och kalorikoll slaviskt men det ger en en rätt så bra indikator på om man äter åt helvete fel eller om man är på rätt väg. Enligt dessa uträkningar så är jag fet. Jag vill inte säga fet men jag vill gärna att min mage blir mindre. Okej. Jag får enligt dessa uträkningar äta runt 2000 kalorier om dagen. Då bör nämnas att en lördagkväll förr med en pizza, ett par öl och glass till efterrätt lätt går på nästan 3000 kalorier.
Tänk då att man också ätit frukost och lunch innan. Och suttit i soffan hela dagen kanske...
Nåja. Det är slut med det nu. Jag kommer inte bli någon supersund människa. Jag kommer att synda. Men det viktigaste är att min vikt inte går plus längre. Än så länge så kan det här definitivt bli mitt sundaste år.
Man halkar så lätt in i gamla hjulspår. Förändring är svårt. Människan är ett vanedjur. Och med sin välutvecklade hjärna är människan också en varelse som har vansinnigt lätt att komma på ursäkter.
Vi fick en crosstrainer av min syster och den har jag trampat på mellan en kvart och tjugo minuter om dagen de senaste dagarna. Jag har börjat anteckna vad jag äter och hur mycket jag bör äta. Och bara genom att strunta i de där småchokladen och glassarna så hamnar jag på ungefär hälften.
Men så är det det där med vanor... Hur gör man? Jag och Leona tänker att man inte ska göra en stor grej av förändringarna. Att man så fort som möjligt ska se tränande och sunt ätande som en naturlig del av vardagen. Lura hjärnan att det alltid har varit så och på så vis manifestera ett sunt mönster i stället för ett som gör att man konstant måste köpa nya byxor.
När man tittar tillbaka så ser man ju hur otroligt osunt man har levt. Nu när man börjar få koll på kalorier. Jag följer inte BMI och kalorikoll slaviskt men det ger en en rätt så bra indikator på om man äter åt helvete fel eller om man är på rätt väg. Enligt dessa uträkningar så är jag fet. Jag vill inte säga fet men jag vill gärna att min mage blir mindre. Okej. Jag får enligt dessa uträkningar äta runt 2000 kalorier om dagen. Då bör nämnas att en lördagkväll förr med en pizza, ett par öl och glass till efterrätt lätt går på nästan 3000 kalorier.
Tänk då att man också ätit frukost och lunch innan. Och suttit i soffan hela dagen kanske...
Nåja. Det är slut med det nu. Jag kommer inte bli någon supersund människa. Jag kommer att synda. Men det viktigaste är att min vikt inte går plus längre. Än så länge så kan det här definitivt bli mitt sundaste år.
måndag 7 februari 2011
En sen upptäckt och en sen åtgärd.
Det är aldrig för sent att upptäcka nya saker. I torsdags kväll fick jag ett musiktips. Jag hade kanske nån gång hört namnet Mazzy Star men aldrig lyssnat på dem. Nu, ett och ett halvt decennium efter deras storhetstid så har jag lyssnat på dem hela förmiddagen och njutit.
Egentligen vill jag fortsätta med att bara luta mig tillbaka och fortsätta lyssna men jag måste iväg och köpa glödlampor innan det är dags för jobb. Vi har levt i över en vecka med undermåligt ljus i lägenheten. Varenda gång vi har varit iväg och handlat så har vi när vi kommit hem slagit oss på pannan och sagt: "Visst fan! Glödlampor. Vi får köpa det imorgon."Nu har det gått för många imorgon så jag pallrar mig till affären.
Varde ljus...
Egentligen vill jag fortsätta med att bara luta mig tillbaka och fortsätta lyssna men jag måste iväg och köpa glödlampor innan det är dags för jobb. Vi har levt i över en vecka med undermåligt ljus i lägenheten. Varenda gång vi har varit iväg och handlat så har vi när vi kommit hem slagit oss på pannan och sagt: "Visst fan! Glödlampor. Vi får köpa det imorgon."Nu har det gått för många imorgon så jag pallrar mig till affären.
Varde ljus...
söndag 6 februari 2011
Djävular och damm på vägen hem
Efter en trevlig rollspelskväll hos Stoffe så satte jag mössan på huvudet, knöt min halsduk och krängde på mig skinnjackan. Sen snörde jag mina kängor, satte i hörlurarna i öronen och styrde mina steg hemåt. Det var lite kyligt men inte så det störde. Regnet duggade lite smått och de våta gatorna var orangea i gatlyktornas sken. Allt var så lugnt. Och jag hade helt rätt musik i lurarna för att promenaden hem en sen söndagskväll i regnet skulle vara nästan underbar.
Helt underbar.
torsdag 3 februari 2011
Jag trodde aldrig den skulle komma igen!
Jag tänkte skriva ett inlägg om att det äntligen är helg. Det är lite märkligt när man tänker efter att efter förra ledigheten och sjukdagarna efteråt så har jag denna veckan jobbat tre nätter. Efter tre nätter så känner jag ett behov av att luta mig tillbaka i stolen med fötterna på bordet, en hand bakom nacken och en hand hållandes en kaffekopp och förnöjt för mig själv konstatera att det ÄNTLIGEN är helg.
Hur sjukt är inte det. Och hur orättvist är inte det mot alla de andra helgerna som kommer efter sjuarbetsdagar? Inget alls faktiskt. Det är alltid, under alla omständigheter väldigt skönt när helgen kommer.
Så vad kommer helgen att bjuda på? Hmm... Egentligen skulle jag och Leona göra en detox, en fasta. Men grejerna vi beställde har blivit försenade så jag går och gör precis tvärt om. Jag ska snart iväg på en promenad och då kommer jag köpa glass till Leona. Jag kommer köpa glass till mig med och sen tänker jag äta den. Det blir också torsdagsöl på elGreco ikväll. Det är alltid trevligt. Jag har ingen aning om vad vi ska ha till middag ikväll men jag är sugen på något festligt.
Det är ju äntligen helg...
Hur sjukt är inte det. Och hur orättvist är inte det mot alla de andra helgerna som kommer efter sjuarbetsdagar? Inget alls faktiskt. Det är alltid, under alla omständigheter väldigt skönt när helgen kommer.
Så vad kommer helgen att bjuda på? Hmm... Egentligen skulle jag och Leona göra en detox, en fasta. Men grejerna vi beställde har blivit försenade så jag går och gör precis tvärt om. Jag ska snart iväg på en promenad och då kommer jag köpa glass till Leona. Jag kommer köpa glass till mig med och sen tänker jag äta den. Det blir också torsdagsöl på elGreco ikväll. Det är alltid trevligt. Jag har ingen aning om vad vi ska ha till middag ikväll men jag är sugen på något festligt.
Det är ju äntligen helg...
onsdag 2 februari 2011
Du är som du sover
Jag har fastnat för lite märkliga resultat som forskare gör. Som till exempel det där med unitasking. Jag läste nyss på Aftonbladet att om vi vill veta vem vi egentligen är så ska vi se på oss själva när vi sover. Hur nu det är möjligt. Engelska forskare har alltså kommit på att det finns ett samband med hur vi är som personer under ytan med hur vi ligger när vi sover. Det här är alltså forskare som får lön för sin forskning. Som går till jobbet varje dag. Märkligt.
De har bland annat kommit fram till att man lättare snarkar om man ligger på rygg. Wow liksom... Det hade jag ingen aning om förrän nu. Om man sover i fosterställning är man tuff på utsidan men en riktig mjukis egentligen. Sover man på rygg med armarna ner längs sidan så ställer man höga krav på sig själv.
Nu har Aftonbladet förmodligen inte publicerat hela rapporten men jag tror ändå inte på den här. Jag tror helt enkelt det har att göra med dels vilken säng man har, om man har någon annan i sängen när man sover samt vad som är bekvämt. Är det kallt eller varmt i sovrummet? Är fönstret öppet? Är det ljust eller mörkt? Jag tror alla dessa faktorer spelar in. Eller så är det hur vi har inrett våra sovrum och bäddat våra sängar som formar oss som personer. Helt plötsligt blir heminredning och Feng Shui det nya sättet att ta itu med våra personligheter.
"Jag skulle gärna få fler vänner. Alltså vara en sån som lyssnar och är betrodd men jag vågar inte riktigt vara i centrum."
"Ja då ska du ha den hä sängen. Den tillsammans med vår specialframställda kudde gör att du kommer sova på rygg med armarna upp runt kudden. Sover du på detta viset ett tag så kommer din personlighet ändras undermedvetet och du blir en ny människa."
"Tack så mycket."
Eller hur? På ett sätt tycker jagatt man kan ta och lägga ner en hel del av all bullshit-forskning som pågår och lägga pengar på att få väck AIDS och Alzheimers... Men det har ett underhållningsvärde och skulle det försvinna... Vad skulle jag då skriva om?
De har bland annat kommit fram till att man lättare snarkar om man ligger på rygg. Wow liksom... Det hade jag ingen aning om förrän nu. Om man sover i fosterställning är man tuff på utsidan men en riktig mjukis egentligen. Sover man på rygg med armarna ner längs sidan så ställer man höga krav på sig själv.
Nu har Aftonbladet förmodligen inte publicerat hela rapporten men jag tror ändå inte på den här. Jag tror helt enkelt det har att göra med dels vilken säng man har, om man har någon annan i sängen när man sover samt vad som är bekvämt. Är det kallt eller varmt i sovrummet? Är fönstret öppet? Är det ljust eller mörkt? Jag tror alla dessa faktorer spelar in. Eller så är det hur vi har inrett våra sovrum och bäddat våra sängar som formar oss som personer. Helt plötsligt blir heminredning och Feng Shui det nya sättet att ta itu med våra personligheter.
"Jag skulle gärna få fler vänner. Alltså vara en sån som lyssnar och är betrodd men jag vågar inte riktigt vara i centrum."
"Ja då ska du ha den hä sängen. Den tillsammans med vår specialframställda kudde gör att du kommer sova på rygg med armarna upp runt kudden. Sover du på detta viset ett tag så kommer din personlighet ändras undermedvetet och du blir en ny människa."
"Tack så mycket."
Eller hur? På ett sätt tycker jagatt man kan ta och lägga ner en hel del av all bullshit-forskning som pågår och lägga pengar på att få väck AIDS och Alzheimers... Men det har ett underhållningsvärde och skulle det försvinna... Vad skulle jag då skriva om?
En efterbild
Det är alltid skönt att ha besökt frisören. Det bångstyriga, oregerliga och alldeles för långa håret borta. Man blir kanske inte en ny människa direkt men direkt efteråt känner man sig som en lite snyggare och bättre version av sig själv. Nu är det ju inga drastiska förändringar. det är kortare och luftigare och framför allt snyggare.
Kanske lite mörkt och lite rörig bakgrund men detta är inget inlägg som kräver all estetik jag kan uppmana. Det är ju till min fördel också om jag är det snyggaste på fotot. Men Kent... Om du har gjort en liten makeover, eller en förändring av ditt yttre så måste du ha en "före"-bild också så vi kan se förbättringen, tänker ni. Och givetvis så ska ni få en "före"-bild. (Har ni tänkt på att i alla sådana tillfällen med Före-bilder och efter-bilder så är det efter-bilden man ska ha som förebild...) Hur jag såg ut innan har jag visat i detta inlägget!
tisdag 1 februari 2011
Snart hemma.
Nu har vi hämtat Kitty. Det var inte Forl. Det var bara en massa tandsten. Så inte bara var det billigare, Kitty har också alla tänder kvar.
Och nu var det ingen stress på kliniken. Receptionisten, en sköterska och en veterinär svarade lugnt på alla våra frågor. Nu sitter jag i baksätet hos kisen medan Leona kör hem oss. Kitty ska få vila i sovrummet resten av dagen. Vad skönt att allt blev bra till slut.
Hos veterinären
Vår lilla katt Kitty är hos veterinären för att fixa tänderna. Det är röntgen och narkos och operation och vi har inte fått veta hur lång tid det kommer att ta.
Leona var och lämnade henne. Jag har jobbat natt så jag låg och sov. Tydligen var det ett snabbt avlämnande. Ett tack-och-hej-vi-ringer från kvinnan i receptionen. Man kan ju tycka att när man lämnar iväg en familjemedlem så kan man få reda på att såhär och såhär ska vi göra och så här och såhär går det till. Men det är ju min åsikt. Kanske är det bättre med ovisshet. Men det känns inte så.
Jag vill ju veta saker. Jag kan tycka att man kan säga en ungefärlig tid man ska höra av sig. Jag vet ju inte om det är idag eller imorgon de kommer ringa. De fick inget att veta om Kitty. Vi känner ju henne och hennes egenskaper men det kanske inte är något som är relevant för veterinären som ska behandla henne.
Det känns för mig som om vi kommer hitta en ny veterinär. Jag säger ingenting om vår nuvarande kliniks kompetens. Men jag känner att jag vill ha lite mer personlighet och inte så mycket kall effektivitet.
Leona var och lämnade henne. Jag har jobbat natt så jag låg och sov. Tydligen var det ett snabbt avlämnande. Ett tack-och-hej-vi-ringer från kvinnan i receptionen. Man kan ju tycka att när man lämnar iväg en familjemedlem så kan man få reda på att såhär och såhär ska vi göra och så här och såhär går det till. Men det är ju min åsikt. Kanske är det bättre med ovisshet. Men det känns inte så.
Jag vill ju veta saker. Jag kan tycka att man kan säga en ungefärlig tid man ska höra av sig. Jag vet ju inte om det är idag eller imorgon de kommer ringa. De fick inget att veta om Kitty. Vi känner ju henne och hennes egenskaper men det kanske inte är något som är relevant för veterinären som ska behandla henne.
Det känns för mig som om vi kommer hitta en ny veterinär. Jag säger ingenting om vår nuvarande kliniks kompetens. Men jag känner att jag vill ha lite mer personlighet och inte så mycket kall effektivitet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)