Mitt sundaste år?

Detta skulle bli mitt sundare år sade jag på nyårsafton. Detta skulle bli året då jag minskade mitt midjemått, blev friskare och fick bättre hälsa och kondition. Och fram tills för några dagar sen så var det inte så mycket action direkt.

Man halkar så lätt in i gamla hjulspår. Förändring är svårt. Människan är ett vanedjur. Och med sin välutvecklade hjärna är människan också en varelse som har vansinnigt lätt att komma på ursäkter.

Vi fick en crosstrainer av min syster och den har jag trampat på mellan en kvart och tjugo minuter om dagen de senaste dagarna. Jag har börjat anteckna vad jag äter och hur mycket jag bör äta. Och bara genom att strunta i de där småchokladen och glassarna så hamnar jag på ungefär hälften.

Men så är det det där med vanor... Hur gör man? Jag och Leona tänker att man inte ska göra en stor grej av förändringarna. Att man så fort som möjligt ska se tränande och sunt ätande som en naturlig del av vardagen. Lura hjärnan att det alltid har varit så och på så vis manifestera ett sunt mönster i stället för ett som gör att man konstant måste köpa nya byxor.

När man tittar tillbaka så ser man ju hur otroligt osunt man har levt. Nu när man börjar få koll på kalorier. Jag följer inte BMI och kalorikoll slaviskt men det ger en en rätt så bra indikator på om man äter åt helvete fel eller om man är på rätt väg. Enligt dessa uträkningar så är jag fet. Jag vill inte säga fet men jag vill gärna att min mage blir mindre. Okej. Jag får enligt dessa uträkningar äta runt 2000 kalorier om dagen. Då bör nämnas att en lördagkväll förr med en pizza, ett par öl och glass till efterrätt lätt går på nästan 3000 kalorier.

Tänk då att man också ätit frukost och lunch innan. Och suttit i soffan hela dagen kanske...

Nåja. Det är slut med det nu. Jag kommer inte bli någon supersund människa. Jag kommer att synda. Men det viktigaste är att min vikt inte går plus längre. Än så länge så kan det här definitivt bli mitt sundaste år.