Något av det mest irriterande som jag vet, något som verligen kan få mig stirrig på två sekunder eller mindre, är folk som är i vägen. Värst är det i folksamlingar som på marknader eller mässor där det trängs folk som inte riktigt har en susning om i vilken riktning de är på väg.
Oftast irriterar jag mig dock på ica i Ängelholm. Själva salen efter kassorna och fram till utgången är idiotiskt nog formad precis som en flaskhals och där trängs pensionärer och virriga skolungdomar och har inget bättre för sig än att hindra min framfart. Det finns en liten tunn röst i mitt huvud som ibland påpekar att jag borde lugna ner mig och inte hetsa upp mig. Slappna av och sakta ner. Vad gör det om du kommer några sekunder senare? Denna röst blir alltid totalt överkörd av mitt ego.
Varför tänker man inte? Varför tycker folk att det är en bra idé att stå i en stor cirkel och snacka skit och suga på klubbor precis där passagen är som smalast? Varför ställer sig tanterna rollator mot rollator när de samtalar i dörröppningar? Varför tar folk som snabbt går ut framför mig plötsligt beslutet att det är dags att sakta ner till en fart som oftast ses hos sengångare eller kameleoneter? Jag kan fortsätta att vältra ur mig dynga om barnvagnsmaffior, folk som står och pratar i kassan i stället för att packa ner sina varor och gud vet hur mycket mer. Bilister som kör onaturligt sakta när man har möte så man inte kan köra om. (Var tvungen att nämna det sista.)
Man kommer gående och håller en normal takt. Plötsligt blir man avbruten av någon som bara är ivägen. Jag kan förstå att alla inte kan gå lika snabbt men det är skillnad på långsamhet och ren och skär ivägenhet.
Ner med ivägenheten!
Underbart inlägg! Det här bevisar att jag inte är ensam om att tycka så (särskilt ICA är en stor källa till irritation). Jag blir helt tokig på dessa världsfrånvända människor som går runt helt omedvetna om omvärlden...
SvaraRadera