Att spegla sig själv och bli godkänd

Man kan diskutera om vi människor är individer, enastående varelser som samexisterar, eller om vi mer kan ses som divider, att alla är en liten del i en större organism kallad mänsklighet. Hur man än ställer sig i den frågan så har varje människa ett bekräftelsebehov, ett ego som inte kan förnekas. Och alla har en inneboende önskan om att bli godkänd i olika grad.

Vi vill bli godkända som passande partner för den vi håller kär. Vi vill bli godkända på prov i skolan. Vi vill bli godkända som en del av en umgängeskrets av personer vi själva godkänner. Detta är olika starkt hos olika människor och uttrycker sig på lika olika sätt som varje människa är unik.

Speciellt i tonåren är det här en jobbig sak. För mig var det så i alla fall. Jag var så desperat efter att passa in, att bli godkänd av personer jag av någon anledning ville umgås med att jag blev en social kameleont. Jag skiftade musiksmak, klädstil och även åsikter efter vilka jag umgicks med. Visst var jag en del av umgängeskretsen men som det alltid är med kameleonter så lägger man knappt märke till dem. Jag kände mig som en del av periferin och jag kanske var det också. Till slut klurade jag ut hur jag ville bli uppfattad och vågade stå för det jag tyckte i större skala och vänner som var vänner stannade. Andra försvann.

Egentligen kan vi intala oss själva att vi är på det ena eller det andra sättet. Men det finns en svårighet i att definiera oss själva utan andra att spegla oss i. Jag kan säga att jag är en rätt så rolig man. Men endast för att mina vänner då och då skrattar när jag skämtar. Mina vänner skulle inte veta att jag tyckte om dem om jag inte då och då både med kramar, vänskapliga klappar eller ord berättade det för dem.

Det är genom våra vänner och familjs blickar på oss som vi definierar oss själva. I deras ögon speglar vi oss och gillar förhoppningsvis det vi ser. Däri finner vi också alla våra identiteter. Vi anpassar oss efter umgänget hur starka vi än är i oss själva. Jag vet väldigt få personer som är samma person i kompisgänget på krogen som de är när de besöker sina föräldrar eller sitter ensamma i soffan med sin älskling.

Definiera dig själv... Vem är du? Det finns inget kort svar. Om det finns ett svar överhuvudtaget. Är du någon utan andra att reflektera och bekräfta din person åt dig? Hur beter du dig när du är helt ensam och talar du med dig själv då?

Människan är ett flockdjur. Alla kräver interaktion med andra på ett eller annat sätt och i större eller mindre skala. Men alla vill bli godkända att passa in i någon annans liv. Som kopplingar i ett enda stort nätverk. Sociala interaktioner som synapser i ett enda medvetande.

Följ min blogg med bloglovin