Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


söndag 13 februari 2011

Ett mysigt sammanträffande.

Det är lite märkligt hur vissa saker bara poppar upp. Och gör det med tätt mellanrum. Det är säkert fler saker än man tror eller lägger märke till  men igår hörde jag samma låt tre gånger...

Wow... Tänker ni med övermätt ironi. Han har hittat repeatknappen... Men nej, det är inte så jag menar.

Min syster var här igår för att få ihop musik till sitt bröllop. Lite lugnare musik att ha under middagen och som både är nya låtar och goa klassiker för att det ska passa alla. När vi klickade oss fram genom itunes så dök låten upp. Jag gjorde en kommentar att visst, det är en klassiker men den är väl lite cheezy. Lite för välanvänd kanske.

Andra gången hörde jag den i trucken på nattskiftet. Jag höll på att tömma säckar från järnpulver och när jag satt och lyssnade på Vaken i P3 och P4 så var det någon som önskade den. Ämnet för natten var mysfaktor och etern var fylld till bredden med klichéer. Men jag tänkte att, den är ju inte så tokig ändå...

Tredje gången var efter skiftets slut. Efter duschen och efter skrapandet av framruta. Jag hade precis lämnat Höganäs och satt i min mörka bil med 112an framför mig och då sätts den igång igen. Då var den perfekt. Jag älskade den då i det ögonblicket. Jag vet inte om det är för att alla goda ting är tre eller någon annan mystisk lag, men där med ena handen på ratten och den andra armen på armstödet i mitten. Med bara helljuset och små orangea lampor tända, trött som fan och på väg hem till sängen, så var det en underbar låt.



Följ min blogg med bloglovin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar