Så 2012 som 2011

Jag struntar i att sammanfatta året så som det så gärna görs en dag som idag. Däremot så läste jag de första inläggen jag skrev i år och återknöt till vad jag menade då. Vad mina visioner för detta året var då. Det sunda och busiga året kallade jag 2011. Och visst har jag tränat lite grann. Jag började springa. Det varade inte länge. Jag har ätit mindre godis i perioder. Men i övrigt har jag knallat på som jag alltid gjort. Inga större förändningar alltså. Så jag tänker ha samma förutsättningar för 2012. Lite mindre gotte och fett och lite mer flås och rörelse.

Annars har jag inga nyårslöften...

Följ min blogg med bloglovin

Lego för flickor

Lego har som det nämnts på bland annat aftonbladet släppt en ny serie riktad till tjejer. Och så visar de denna bilden:

Jag suckar och tänker att varför o varför ska man alltid, när det ska göras något för tjejer, slänga åt dem något pastellfärgat och gulligt för det är så tjejer är och kanske också en hårborste också när man är igång för tjejer gillar att borsta håret. Jag tänkte på all Star Wars-lego och hur både Leia och Ahsoka Tano är kvinnor i de serier som lego tagit sig an som har skinn på näsan. Är reklamen så riktad till pojkar?

Reklamen är fartfylld och det smälls en del. Men inte någonstans ser jag en pojke. Jag ser händer som monterar legot. De kan tillhöra vilket kön som helst i den åldern. Jag ser fler reklamer. Samma resultat. Utöver att det är pangpang (vilket inte borde räknas som riktat) är det inget som säger att flickor inte kan leka med starwarslego. 

Det är ju inte första gången lego försökt rikta sig åt flickor. Förra gången såg det ut såhär: 

Allt var en orgie i rosa och vitt. Allt handlar om hästar och familjeliv och gubbarna är inte alls legolika. Det enda som skiljer detta från ett klassiskt dockhus är att det går lättare sönder. Visst följer det med tre olika ritningar beroende på vilket hus man vill ha men ändå. Det var ingen hit. Men det går nog fortfarande att få tag på.

Så vad är denna storsatsning för att få tag på flickorna igen? För flickor har lekt med lego. Det har jag sett själv. Det handlar om fem tjejer med olika intressen i en legostad. En stad där det tidigare bara funnits bensinmackar, brandkår, polis och vanliga hus "för killar" finns det nu möjlighet att lättare lägga till skönhetssalonger och utomhusbageri, som Stephanie, en av de fem tjejerna, sköter. Ja det är snedvridet. Pojkarna är poliser och tjejerna är frisörer. Men det vackra med lego är att när man kommer hem så byter man bara huvud på gubbarna och vips så har poliskaptenen flätor och fräknar. Det är där leken är. Leken är inte i lådan i affären. Och på en annan punkt. En annan av flickorna i staden är den här: 

Visst. Det är rosa och "flickigt" men tycker ändå det är bra att det är en uppfinnare. En smart tjej som bygger en robot och inte blåser ur hjärnan med en legofön. 

Allt är inte rätt. Men det är ett stort steg i rätt riktning.

Följ min blogg med bloglovin

Sjuk jul.

Jag har varit sjuk i jul och knappt orkat eller kunnat äta nån julmat. Så till skillnad från alla andra är jag fortfarande sugen på det nu när jag frisknat till. Över julhelgen hade jag hög feber och en ordentlig förkylning. Snörvel, hosta och allt.

Men jag befann mig ändå i Höganäs, i barndomshemmet på julafton, med familjen. Vi tittade på Kalle som vanligt. Fast i år drack jag honungste för strupens skull i stället för glögg. En och en halv tallrik mat åt jag. Och då var det bara ytte pyttesmå portioner. Det är tur att jag var på julbord med jobbet bara några veckor tidigare och kunde stoppa magen full med julmat i alla fall en gång i år.

Jag fick jättefina klappar. Tack så mycket. Jag kan stryka en av böckerna på min önskelista. Jag fick också vin, vinglas, påslakan, pengar, anteckningsbok, en middag på restaurang, handduk, limpistol, skruvdragare... som också var på min önskelista. Jag har ju faktiskt varit otroligt snäll...

Jag gav igår en present till mig själv som jag längtat efter länge. En alldeles egen ipad 2. Jag har sparat pengar länge och just nu i december hade jag inte så många räkningar att jag slog till. Den är otroligt kul att leka med. Det ultimata hårda paketet.

Jag skulle egentligen jobbat lilla julafton och juldagen och tjänat lite pengar. Det blev ju inget med det. Det är otroligt tråkigt att vara sjuk. Men jag har sett en hel del film. Jag har läst en del. Men det blir tråkigt i längden. Nu är det bara hostan som inte riktigt vill släppa. Men jag har teer och halstabletter. Imorgon är det jobb igen.

Nu längtar vi till våren.


Följ min blogg med bloglovin

Sär Jul

Jag och Leona fick mandelmusslor som min syster bakat. De är jättegoda. Det är lite juligt och väldigt snällt av henne att ge till oss.





Men när locket åker på så börjar irritationen. Och det är inte för att jag inte får fler just då. Det är för att locket ser ut såhär:




Jul Godis. Kom igen! Fan alltså! Är det en bedömning att ett bindestreck skulle förstöra helhetsintrycket? Att typografisk och grammatisk korrekthet skulle göra burken fulare och julstämningen förstörd. Snarare tvärt om i min värld. Om det varit min burk så hade jag nog inte kunnat hålla mig från att plocka fram röd färg och pensel.

Eller så får jag hålla locket av och äta mandelmusslor hela tiden. Och det låter ju inte så illa.


Följ min blogg med bloglovin

Hur många ord finns det för snö?

Enligt olika källor så har eskimåerna (eller inuiterna) på Grönland mellan sjuttio och tvåhundra olika ord för snö. Det är inte riktigt sant och ändå så är det kanske det.

Grönländska är vad som kallas ett polysyntetiskt språk. Det innebär att istället för som i svenskan, där vi har flera ord, flera fristående delar för att beskriva något, så har grönländskan flera osjälvständiga delar som man fogar in på ett grundord. Detta gör att beroende på vad man vill säga så blir orden väldigt långa.

Qimmersuaqarusunngilaq. Det betyder: Han/Hon vill inte gärna ha en stor hund.
Det grundas på grundordet "qimmeq" som betyder "hund" rakt av. Så vad man än vill säga om snö på grönländska, och utgår från grundordet "snö" så blir det ju oändligt många ord eftersom ordet förändras eller byggs på.

Grönländskan fick inget skriftspråk förrän på 1700-talet då det kom dit missionärer som tyckte det var dags att eskimåerna skulle börja läsa bibel och sjunga psalmer. Det har gjort att grönländskan har en litterär tradition som inte hittas i något annat inuitspråk, även om alla inuitspråken är besläktade till den grad att en grupp inuiter som kommer från Grönland, Alaska, Kanada och Sibirien alla kan förstå varandra något sånär. Det grönländska alfabetet består av nitton bokstäver.

Så alltså... Grönländskan har ett par ord för snö, som kan bli hundratals eller fler ord för snö.
Nu vet vi.

Följ min blogg med bloglovin

Krampen släppte plötsligt.

Äntligen verkar det ha släppt. Jag låg igår kväll och funderade mer på vad jag ska skriva. Då gick jag inte upp. Jag gjorde misstaget att tycka att 'äh det här kommer jag minnas imorgon' och lade mig tillrätta och somnade.

I morse gick jag upp för att ta itu med tvätten och inser när jag kommer ner till tvättstugan att jag bokat tvättid klockan två på eftermiddagen. Så jag slappade lite men så poppade det upp. Det där som jag tänkte på minuterna eller halvtimmen innan jag somnade. (Tiden är otroligt relativ i ögonblicken precis innan man somnar.) Från klockan tio har jag suttit och skrivit. Jag har haft musikhjälpen igång samtidigt så jag måste erkänna att ibland har det blivit lite mer lyssnande på det men jag har ändå börjat skriva.

Nu ropar jag i och för sig HEJ innan jag hoppat över bäcken. Jag säljer kanske mitt skinn innan jag skjutit mig en björn. Men. Det var länge sen jag kände att jag fick ur mig grejer på det sättet som jag fått ut dem idag. Skriva skriva skriva....


Följ min blogg med bloglovin

En mager mans ballad

Du stiger in i rummet

med din penna i din hand.

Du ser någon som är naken

och frågar: ”Vem är han?”

Du försöker verkligen

men du har ingen aning om

vad du kommer att säga

när du kommer hem.

Det är för att nånting händer här.

Men du vet inte vad det är.

Eller hur, herr Johnsen?

Du sträcker på din hals

och frågar: ”Är det här det händer?”

Och någon pekar på dig och säger: ”Det är hans.”

Och du säger: ”Vad är mitt?”

Och nån annan säger: ”Var? Vad för nåt?”

Och du säger: ”Herregud!

Är jag helt jävla övergiven?”

Men någonting händer här

och du vet inte vad det är.

Eller hur, herr Johnsen?

Du lämnar in din biljett

och du går och betraktar den där fjanten

som omedelbart närmar sig dig

när han hör dig tala.

Och han säger: ”Hur känns det

att vara sjuk i huvudet?”

Och du säger: ”Omöjligt!”

När han sträcker dig ett ben.

Och något håller på att hända här,

men du vet inte vad det är

Eller hur herr Johnsen

Du har många kontakter

bland skogshuggarna.

De som ger dig fakta

när något angriper din fantasi.

Men ingen har någon respekt kvar.

Och i alla fall så förväntar sig alla

att alla ska ge donationer

till skattebefriade välgörenhetsorganisationer.

Du har varit med professorer

och de har alla gillat din look.

Och med otroliga advokater har du

diskuterat leprasjuka och banditer.

Du har plöjt igenom alla av

F. Scott Fitzgeralds böcker

Du är beläst

Det är väldigt väl känt.

Men något håller på att hända här,

och du har ingen aning om vad.

Eller hur, herr Johnsen?

I alla fall, svärdsslukaren närmar sig dig

och han faller ner på knä.

Han gör ett korstecken

och klickar ihop sina höga klackar

och utan fördröjning

frågar han dig hur det känns.

Och han säger: ”Här har du din strupe tillbaka

Tack så mycket för lånet.”

Och du vet att något håller på att hända här.

Men du har ingen aning om vad.

Eller hur herr Johnsen?

Nu ser du den här enögde dvärgen

som skriker ordet: ”NU!”

Och du säger: ”Av vilken anledning?”

Och han säger: ”Hur?”

Och du säger: ”Vad betyder det här?”

Han skriker tillbaka: ”Du är en ko!

Ge mig lite mjölk eller gå hem.”

Det är för att nånting händer här.

Men du vet inte vad det är.

Eller hur, herr Johnsen?

I alla fall så stiger du in i rummet

som en kamel och sen gör du en grimas.

Du stoppar dina ögon i din ficka

och din näsa mot marken.

Det borde finnas en lag

mot att du kommer på besök.

Du borde tvingas

att bära hörlurar.

Det är för att något händer här

och du har ingen aning om vad det är.

Eller har du, herr Johnsen?

--------------------------------------------------------------------

En halvfri översättning av en Dylan-klassiker. Den är totalt obegriplig. Väldigt surrealistisk. Väldigt skum. Jag har aldrig riktigt förstått vad den handlar om, bara att jag aldrig vill vara i Mr. Jones (Som han heter i originalet) skor. Det blev jag lite grann nu när jag översatte. Jag trodde att om jag tog itu med texten så kanske jag skulle förstå mer. Det gjorde jag inte. Jag har dock hört nån gång att det ryktas om att låten skulle handla om en engelsk och elak musikkritiker.

Följ min blogg med bloglovin

Natten går tunga fjät.

Så här lät sången från början. Det är en italiensk fiskarvisa, det vet många. Och visst, den handlar om Santa Lucia, men inte flickan i vitt med ljus i håret och tärnor i följe. Den handlar om Santa Lucia, harmonins rike, den fagra stadsdelen vid kajerna i Neapel.

Sången tros ha kommit till Sverige i mitten av 1800-talet och de första översättningarna var rätt så trogna det italienska originalet. Det var först när det svenska luciafirandet tog fart i början på 1900-talet som texten började ändras om. 1921 dök en textversion upp i en skolsångbok som innehöll textraden "Nu stråla tända ljus uti din krona."

Och så orden... Man sjunger låten, eller hör den sjungas varje jul och kanske inte har en aning om vad tunga fjät är egentligen. Fjät är spår efter något annat än en människa. Eller, det kan vara en människa, men det var länge sen. Man kan läsa här om man orkar. (Man kan ju fjättra någon och hindra denne från att gå.)

Runt gård och stuva... Är det stuga som menas? Runt gård och stuga? Ja. Det är det. Kan man inte använda det då? Nej, varför det? Man använder ju 'fjät', ett ord från 1500-talet om inte tidigare. Inga moderniteter här inte.

Och skuggor som ruvar? Tänker man inte på vad höns gör med ägg då? Vad ruvar skuggorna på? Att ruva kan också betyda att hålla inne på en hemlighet eller grubbla på något. Så då kanske man ska fråga sig vilka hemligheter som skuggorna döljer från oss...

Ursprunget till Luciafirandet har ju sitt ursprung i både förkristna och kristna seder. den 13 december var en farlig natt eftersom mycket övernaturligt höll på för fullt då. Djur kunde tala under lucianatten. Under sista tiden som man använde den julianska kalendern (vi kör på den gregorianska nu) så inträffade vintersolståndet samtidigt som lucianatten. Då skulle allt vara klart och förberett inför julen och man åt och drack lite extra gott.

Och vi tror ju att Lucia bara firas i Sverige. Man firar det faktiskt på Sicilien också. Där barn lämnar över mat till helgonet och till Lucias flygande åsna som hjälper henne att dela ut presenter.Fast om ett barn råkar se henne kastar hon aska i barnens ögon så att de blir tillfälligt blinda.

Om jag ska delta i ett luciatåg i framtiden vill jag inte längre vara tomte eller pepparkaksgubbe. Definitivt inte stjärngosse eller Lucia heller för den delen. Jag vill vara den flygande åsnan.




Följ min blogg med bloglovin

Tjugofem dagar gick det.

Vad hände egentligen med mitt sockeruppehåll? Höll det en hel månad? Svaret är nej. Tanken var att jag skulle gå utan sötsaker till den andre december. Jag bröt på kvällen den förste advent. Den 27:e november. Jag och Leona hade lite kvällsmys och vi delade på en Ben & Jerrys.

Det var väldigt väldigt sött. Sen åt jag fram till den andre bara lite pepparkakor till kaffet fram till den andre.

Så ser jag det hela som ett misslyckande? Nej egentligen inte. Tjugofem dagar är ändå bra klarat. Och har jag ett nytt förhållande till godis och läsk nu, vilket var tanken med hela experimentet? Jo. Det tror jag. Jag dricker inte i närheten lika mycket läsk. Jag har ännu inte köpt en chokladsak när jag ändå är på affären. Jag har inte köpt lösgodis och inte frossat.

Fan vad duktig jag är!


Följ min blogg med bloglovin

Den perfekte vännen av Jonas Karlsson

Jag kände bara till Jonas Karlsson som skådespelare innan jag såg honom på Babel för nån vecka sen. Jonas Karlsson från bland annat Livet är en schlager och Miffo. Han skriver även noveller och 'Den perfekte vännen' är den andra novellsamling han släppt.

Novellsamlingen innehåller nio noveller i varierande längd, med varierade ämnen och storys men med samma otroligt höga kvalitet. Det är så vardagligt och så nära inpå det realistiska i olika skruvade scenarion att det samtidigt är otroligt hög "Precis-så-är-det-ju"-faktor så är det också drömskt och vansinnigt. Karaktärer får för sig dumma tankar och istället för att slå bort dem agerar på dem.

Som mannen som går in hos en kompis som städar, gömmer sig i kompisens städskrubb för att skrämma honom när han ska sätta in dammsugaren. Men kompisen går hemifrån och låser in mannen. Upptäcker honom inte. Och har glömt sin telefon hemma. Och när kompisens lillasyster kommer till lägenheten för att ha fest med sina vänner så gömmer mannen sig under sängen istället för att stå där och inte ha en vettig förklaring till varför han var där från början.

Som pojken som fick en enda ros på alla hjärtans dag i skolan från nån anonym.

Som den obstinata tonårstjejen som hamnat på samma flyg som "Han den där Karl Bild. Politikern ni vet."

Som Björn som hittar en dörr på kontoret. En dörr ingen annan erkänner finns där.

Det är en briljant novellsamling och jag ska lätt köpa hans andra (eller första blir det ju) novellsamling nästa gång det ska köpas hem böcker.

Följ min blogg med bloglovin

Skrivpuff om att flyga

I början var stålmannen "bara" superstark, supersnabb och kunde hoppa jättehögt. Alltså, superhögt... Men så en dag så tyckte man väl att eftersom han ändå kunde hoppa så jävla högt så var det väl egentligen meningslöst för honom att landa. För vad är väl flyga annat än att hoppa jättelänge? Alltså, superlänge...

Nu är det ju inte så enkelt... Kanske i serietidningsvärlden. Många hjältar har flugit, med hjälp av bevingade sandaler, mattor eller vagnar dragna av allt från katter till getter. Jag vet faktiskt inte när eller hur det kom sig att någon kom på att det ultimata, det mäktigaste i alla kategorier hade varit en übermench som av egen fri vilja bara lättade från marken och flög som en fisk i vattnet. (Okej. Dum liknelse.)

Jag, uppväxt på serietidningar, fantasy, science fiction och tecknad film har ofta drömt om att flyga. Det är drömmen om den ultimata friheten. Så otvingat och mäktigt att ignorera den obevekliga makt som håller oss alla fjättrade till marken förutom den sekunden ett jämfotahopp håller oss uppe. Vi kan bara fantisera om hur det skulle vara att inte känna vikten av vår egen kropp och se städer och åkrar från ovan. Det är inte viktlöshet jag talar om. Det är flygande. Flygande utan vingar. Utan jetpack, propellrar, plan, ballonger eller andra hjälpmedel. Den omöjliga fantasin.

För övrigt så har Douglas Adams den bästa beskrivningen av hur man lär sig flyga i Liftarens Guide till Galaxen. Man kastar sig mot marken och missar. Så enkelt. Men så ofta med saker som är för enkla så är de otroligt svåra att lära sig.

Följ min blogg med bloglovin

The Magicians av Lev Grossman

Quentin Coldwater är en missnöjd och lite småtragisk ung man som ofta och gärna drömmer sig bort till landet Fillory, som fanns i de böcker han läste som barn. När han ska på en intervju för ett college hamnar han istället på ett uttagningstest för en magikerskola, Brakebills, och det visar sig att han har en fallenhet för magi och inte bara korttrick. 

Fillory är en slags version av Narnia. Man kom dit genom att gå igenom en gammal farfarsklocka istället för en garderob. Och Narnia är en av de få fantasyverk som inte nämns i den här boken. Och jag förmodar att det bara är för att det är en så stor ingrediens i historien. Tolkien nämns. När Quentin och hans klasskamrat Alice ska ta sig in i ett klubbhus med hjälp av magi får de veta när de till sist kommer in att: "för räckte det med att man sade 'vän' på alviska, men nu har för många läst Tolkien."

Harry Potter nämns också. När Quentin reflekterar över inlärningen av magi, ett hantverk. Man måste ha en fallenhet för det. Men det handlar om en inställning och hur man säger saker, på vilket språk, levande eller utdött, hur man anpassar besvärjelsen efter en myriad av omständigheter och så vidare. Det är inte att vifta med ett spö och säga nåt på nån slags påhittad latin för att få saker att hända...

Men det handlar egentligen inte om magin i sig, fast det gör det. För vad händer om van verkligen sätter makt och magi i händerna på uttråkade ungdomar fulla av hormoner? De fem åren i skolan avhandlas i första tredjedelen av boken. Därefter börjar äventyren, och de stora frågorna. Och Fillory... Finns det på riktigt? Och hur tar man sig i så fall dit? Och är det en bra idé att åka till ens barndoms drömplats i vuxen ålder?

Jag hade lite svårt att komma in i boken, det erkänner jag. Men efter att ha kommit över en tröskel så har jag inte kunnat lägga boken ifrån mig. Det handlar om ungdomar som inte har någon aning om hur de ska ta itu med sina liv. Om rivalitet, kärlek, vänskap, supande, vilsenhet, magi och äventyr. En helt klart läsvärd bok.

Följ min blogg med bloglovin