Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


tisdag 13 december 2011

En mager mans ballad


Du stiger in i rummet
med din penna i din hand.
Du ser någon som är naken
och frågar: ”Vem är han?”
Du försöker verkligen
men du har ingen aning om
vad du kommer att säga
när du kommer hem.

Det är för att nånting händer här.
Men du vet inte vad det är.
Eller hur, herr Johnsen?

Du sträcker på din hals
och frågar: ”Är det här det händer?”
Och någon pekar på dig och säger: ”Det är hans.”
Och du säger: ”Vad är mitt?”
Och nån annan säger: ”Var? Vad för nåt?”
Och du säger: ”Herregud!
Är jag helt jävla övergiven?”

Men någonting händer här
och du vet inte vad det är.
Eller hur, herr Johnsen?

Du lämnar in din biljett
och du går och betraktar den där fjanten
som omedelbart närmar sig dig
när han hör dig tala.
Och han säger: ”Hur känns det
att vara sjuk i huvudet?”
Och du säger: ”Omöjligt!”
När han sträcker dig ett ben.

Och något håller på att hända här,
men du vet inte vad det är
Eller hur herr Johnsen

Du har många kontakter
bland skogshuggarna.
De som ger dig fakta
när något angriper din fantasi.
Men ingen har någon respekt kvar.
Och i alla fall så förväntar sig alla
att alla ska ge donationer
till skattebefriade välgörenhetsorganisationer.
Du har varit med professorer
och de har alla gillat din look.
Och med otroliga advokater har du
diskuterat leprasjuka och banditer.
Du har plöjt igenom alla av
F. Scott Fitzgeralds böcker
Du är beläst
Det är väldigt väl känt.

Men något håller på att hända här,
och du har ingen aning om vad.
Eller hur, herr Johnsen?

I alla fall, svärdsslukaren närmar sig dig
och han faller ner på knä.
Han gör ett korstecken
och klickar ihop sina höga klackar
och utan fördröjning
frågar han dig hur det känns.
Och han säger: ”Här har du din strupe tillbaka
Tack så mycket för lånet.”

Och du vet att något håller på att hända här.
Men du har ingen aning om vad.
Eller hur herr Johnsen?

Nu ser du den här enögde dvärgen
som skriker ordet: ”NU!”
Och du säger: ”Av vilken anledning?”
Och han säger: ”Hur?”
Och du säger: ”Vad betyder det här?”
Han skriker tillbaka: ”Du är en ko!
Ge mig lite mjölk eller gå hem.”

Det är för att nånting händer här.
Men du vet inte vad det är.
Eller hur, herr Johnsen?

I alla fall så stiger du in i rummet
som en kamel och sen gör du en grimas.
Du stoppar dina ögon i din ficka
och din näsa mot marken.
Det borde finnas en lag
mot att du kommer på besök.
Du borde tvingas
att bära hörlurar.

Det är för att något händer här
och du har ingen aning om vad det är.
Eller har du, herr Johnsen?


--------------------------------------------------------------------

En halvfri översättning av en Dylan-klassiker. Den är totalt obegriplig. Väldigt surrealistisk. Väldigt skum. Jag har aldrig riktigt förstått vad den handlar om, bara att jag aldrig vill vara i Mr. Jones (Som han heter i originalet) skor. Det blev jag lite grann nu när jag översatte. Jag trodde att om jag tog itu med texten så kanske jag skulle förstå mer. Det gjorde jag inte. Jag har dock hört nån gång att det ryktas om att låten skulle handla om en engelsk och elak musikkritiker.




Följ min blogg med bloglovin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar