De sista gula löven hänger kvar på sina grenar för att slitas ner vilken dag som helst. Hösten har kommit med råge. Det är något märkligt hur snabbt man anpassar sin acceptans för en ny årstid egentligen. Jag var ute och gick i förmiddags i regnet och liksom sådär småtrivdes med livet.
Nu är det också sådär extra skönt att komma hem. Även om det kan vara mysigt under mössan och bakom halsduken när man är på väg hem. Och även om stan blir lite lustigt förvanskad när den ses genom regndropparna på glasögonen, så är det ändå tekopparnas och filtarnas årstid.
Det är matinéfilmernas och mysets och lyssnande på regn mot rutornas årstid. Och än så länge trivs jag. Tills vintern kommer.
Vad fint du beskriver det. Jag älskar hösten. Det är som en bakvänd vår.
SvaraRadera