Det har sagts att detta är Pratchetts mörkaste bok och det är jag beredd att hålla med om. Redan i början av denna bok (som räknas som en ungdomsbok) får vi bevittna våld i hemmet då en full fader pryglat sin gravida trettonåriga dotter så hårt att hennes barn dör. Boken är brutalare och Tiffany, som nu har hunnit bli sexton och fullfjädrad häxa får ta itu med problemen i byn samt en hel del mer när någon som kallas "the Cunning man" väcks till liv och föder idén hos folk att häxor är djävulens horor som ska brännas på bål.
Men jag hade förväntat mig mer. Faktiskt. Boken rinner ut lite grann i slutet. Vissa saker löses lite för lätt av anledningar som inte kommer fram i ljuset. Saker hade kunnat bli en hel del värre innan de blev bättre igen. etta ska vara den avslutande boken i en serie av fyra. (Wee free men, Hat full of sky, Wintersmith, I shall wear midnight) Och han hade kunnat göra mer med den.
Visst... Han har Alzheimers och måste diktera böcker. Det kanske är en ursäkt men han sade i en intervju i The Guardian för inte så länge sen att han fortfarande är herre över språket men måste tänka två gånger när han ska ta på sig byxorna. Eller så är det jag som förväntar mig för mycket av en ungdomsbok...
Men den håller god Pratchett-klass. Den har många insiktsfulla betraktelser och många härliga puns and gags. Så den får ändå väl godkänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar