Det tog en halvtimme. Och kanske så hjälpte den där första koppen kaffe, svart i plastmugg, till att få en tillbaka till nästa exakt den punkt man var på för de fyra veckorna sedan. Innan semestern.
Man är en sådan vanemänniska. vad trodde jag egentligen? att allt skulle känas konstigt och obekvämt när jag återvände till jobbet? Inte riktigt... Men jag hade kanske förväntat mig något... En känsla. Det gör man varje år och varje år är det samma sak. Man kommer till jobbet, får på sig sina arbetskläde och pling så är man tillbaka i rollen. Man känner igen sig så väl den där första dagen man är tillbaka. Hur man rör sig, i vilken ordning man gör saker, vanor... Och på det viset kanske man inte blir en ny människa på semestern men man kanske får lite distans till sig själv. Eller man kanske får ett nytt perspektiv på saker och ting?
Jag vet bara att jag kom till jobbet och allt var det som det var innan semestern. Och det finns ju en trygghet i det också. Ingenting hade förändrats. det hade jag inte räknat med. Jag hade kanske räknat med en liten förändring i mig... Men nu ägnade jag min semester åt umgänge, figurspel och avslappning istället för själaforskande. Så jag får väl vara glad att jag gillar mig precis som jag är då då...
Jag kommer jobba sju dagar, sen är jag ledig tio till. Inte nu på torsdag men nästa torsdag så åker jag och Leona en helg till Bornholm. Det ska bli skönt.
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar