Sedan jag började med mitt byggande till Mordheim och modellbyggande i allmänhet så har min inställning till skräp förändrats radikalt. Varenda liten pinal kan eventuellt vara någonting som är en del eller en grund till något annat. Det rör sig främst om papp (adlibriskartonger är utmärkta att bygga med.) Men även korkar, kapsyler, plastförpackningar, frigolit, med mera. Jag ser det, borde slänga det, men så börjar man tänka...
"Undrar vad jag kan göra med den här..."
Korkar till juicepaket blev häromdagen delar till raketer på ett rymdskepp jag håller på att bygga.
Nackdelen med att skräp i mina ögon helt plötsligt har ett värde är att jag samlar på mig mer och mer. I min sambos ögon är skräp dock fortfarande skräp. Visst har hon respekt för min hobby men samtidigt går det inte att sticka under stol med att det kanske inte är så kul för henne att många saker som egentligen hör hemma i en tunna nånstans, helt plötsligt läggs på hög inne i hobbyrummet för att det "kan vara bra att ha" en dag.
En dag snart så får jag ha upp hyllor på väggen där. När hyllorna kommit upp så får jag fixa lite fin förvaring så att skräpet inte ligger i travar uppe på bokhyllan. För även om alla små papp- och plastattiraljer är, kanske inte guld värt, men i alla fall värt nåt i mina ögon så har jag ändå respekt för min sambo som bara ser skräpet.
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar