Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


torsdag 29 september 2011

Vad följer jag?

Att följa något. Att se något framför sig, verkligt eller en idé, som är värt att ta efter, är inget jag på rak arma kan säga att jag gör. Jag har gjort halvhjärtade försök till ett sökande efter något att följa men inte känt att det var rätt när jag började komma i närheten av att förstå vad det hela handlade om.

En religion eller en tro är något som fått vilsna människor att hitta en riktning, en väg att följa i alla tider. Men jag tycker inte om religion. Jag såg en bild på facebook häromdagen. Religion är som en penis. Det är okej att du har en. Det är helt okej att vara stolt över den. Men plocka inte fram den och vifta den i mitt ansikte.

Jag tror att jag är lite rädd för religion. Både religion och säg en kod att följa resulterar i samma sanning för mig: Jag måste följa en etik och en moral som inte är min egen. Jag måste rätta mig in i ett led, en doktrin, bara för att jag tror på Jesus, Muhammed, Buddha, Oden eller någon av de andra gudarna eller profeterna. Och jag känner mig inte bekväm i det, så jag låter bli. Det finns givetvis riktlinjer i dessa religioner som är vettiga och som jag följer utan att följa dem. Det är ju självklart för mig att jag inte behandlar andra på ett sätt som jag själv inte hade velat bli behandlad. Det gör jag inte för att Jesus säger det.

Eller kanske... Det var ju lite bibellära där i första och andra klass... Det kanske sitter kvar.

Jag vill inte heller se det som att jag bara kör på känsla. Som Rob Gordon säger i filmen High Fidelity:
"I've been listening to my gut since I was 14 years old, and frankly speaking, I've come to the conclusion that my guts have shit for brains."

Jag har inbillat mig att det är nobelt eller viktigt på något sätt att ha en rak linje att följa. Ett kall, en kodex. Men ju mer jag sitter här och tänker över det så slår det mig hur fel jag kan ha. Jag känner på mig vad som är rätt eller fel. Jag reflekterar över det. Skillnaden är att istället för att skriva ner allt i en tjock bok som jag ska banka in och formulera så lägger jag upplevelser, beslut och reflektioner bak i huvudet i något namnlöst som bara blir en del av min personlighet.

Jag kommer nog inte sluta söka. Jag tror det är viktigt att söka efter mening. Så det är väl det jag följer....

Sökandet efter...


Följ min blogg med bloglovin

2 kommentarer:

  1. Fina reflektioner om livet, som jag hela tiden gör liknande själv. Gillar inte heller religion. Tror att moral kan man lära sig utan att blanda in myter och övernaturligt.

    SvaraRadera
  2. Jag söker också. Efter något att följa. Eller någon att leda. Eller efter att bli ledd. Jag vet inte. Men det är väl det som gör hela livet så spännande. Gillar verkligen dina tankar och tar med mig dem resten av dagen.

    SvaraRadera