Haruki Murakami har en metod med sitt skrivande. Han sätter sig vid datorn, startar ordbehandlingsprogrammet och väntar. Till sist kommer det något. Han gör det varje dag.
Jag har gjort ett nytt schema för mitt skrivande. Inte lika överambitiöst som det förra dock. Det är öppet för förändring då jag har satt tider lite här och där för att ta reda på när jag skriver som bäst. Jag satt två nätter efter eftermiddagsskiften och skrev. Det blev en klar novell, nästan. Nu har jag suttit sedan klockan tio i förmiddags. Jag hade en halvtimmes lunch. Det enda jag skrivit är en kort story om en man som råkar döda mannen som rånar honom som jag inte blev så nöjd med. Och en kort dikt om mellanrummet mellan två sekunder som jag blev jättenöjd med.
jag är lite frustrerad att det inte gick bättre. Men vadådå... Man kan inte lyckas varje gång. Man lyckas ju aldrig om man aldrig sätter sig vid datorn och väntar på att den tomma sidan som stirrar mot en blir så irriterande att man fyller den med ord. Jag skrev något i alla fall. Det var mycket som suddades ut också. Sån man märker snabbt att det bara är skit och slöseri med tangentbordslivstid. Små grejer om vind över gyllene fält eller en mystisk stad med stenhuggare i norr.
Jag kanske provar att sätta mig i natt igen och skriver. Funkar det bättre då så har jag ytterligare en pusselbit som säger att jag skriver bättre i mörker. Jag har fått dra ner gardinen i kontoret då allt som händer utanför lockar på mina ögon och öron. Det händer mindre om natten. Jag lägger ner nu för tillfället och gör annat istället och så skriver jag lite till inatt. Så får det bli.
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar