Efter lunch på jobbet så brukar jag ta med mig en kopp kaffe till kontrollrummet där jag sitter. Så även idag. Men på vägen dit hör jag ett buller från den delen av fabriken som ligger framför mig. Jag behöver öronpropparna jag har i fickan. Eftersom det inte finns någonstans att för stunden placera min kaffekopp beslutar jag mig för att ta kanten på den lilla plastmuggen mellan tänderna medan jag proppar öronen fulla av propp.
Kaffekoppen vill dock inte vara där och medan jag har handen i fickan släpper tändernas bett om koppen. Kroppen reagerar instinktivt utan att lyssna på hjärnan och försöker hindra objektet från att falla till marken. Tyst skriker hjärnan: Nej Kropp! Den där är fylld av skållande het och koffeinfylld vätska! Låt den falla! Men försent. Min kropp är dum. På ett ögonblick är halva mitt ansikte och min bröstkorg dränkt i nybryggt och väldigt varmt kaffe. "AJ!" skriker jag och går mot toaletten för att skölja av mig.
Som tur är så isolerar skägg rätt så bra men det svider fortfarande lite grann över hakan. Bröstet klarade sig också rätt så bra tack vare de tjocka arbetskläder vi har.
Kent Klumpeduns. Hädanefter så kommer jag alltid ställa ner min kaffekopp när jag behöver mina händer till något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar