Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Jag fick låna en bok av min vän Ida. En bok som jag på flera håll har blivit tipsad om och som jag sneglat lite på i bokhandeln. Så det var med kanske lite för stora förväntningar jag började läsa denna bok av Jonas Jonasson.

Jag blev lite besviken. Inte mycket. Visst var den relativt underhållande på ett sätt men det känns ändå som om storyn och sättet den är skriven på gör det hela till en blandning av Forrest Gump och hederlig buskis á la Stefan och Krister.

Allan Karlsson, hundraåringen i fråga är något av den hjärtlige idioten som tar allt med en klackspark utan att egentligen ha ett samvete över saker han gör. Genom nittonhundratalet lyckas denne man träffa och påverka de flesta av den kända världens ledare och bli både rik och fattig och rik igen på köpet. Han har en massa yrken av olika dignitet genom livet men han är egentligen bara bra på att få saker att säga boom.

Samtidigt som vi följer Allan genom livet följer vi också hans flykt från ålderdomshemmet, folk han möter på sin väg och både polisens och en kriminell ligas jakt efter honom och den resväska han kommit över.

Är boken läsvärd? Ja har du inget bättre för dig så kör på. Det är inte så att man ångrar sig, men det är inte heller så att den gör ett varande intryck.

Följ min blogg med bloglovin