Player One och frågor om tid.

Vad är "du" i dig? Var börjar du och var slutar du? Det här tinget "du", är det ett osynligt silke vävt av dina minnen? Är det en ande? Är det elektriskt?

Det där är förbannat intressanta frågor som tål att tänkas på. Fler av samma sort får man då och då när man läser Douglas Coupland. jag har nu läst klart boken 'Player One' av denne enastående författare.

När tiden är använd, hamnar den då någonstans som är en slags soptipp? Eller ner för en flod som vattnen under niagarafallen? Dunstar tid och blir till regn och börjar om från början igen?

Boken handlar om fem personer som sitter i lobbyn på en flygplatsbar när katastrofen inträffar. Den första indikationen är att bensinpriset eskalerar och därefter rör sig allting snabbt. Det är Karen, singelmamman som ska träffa en internetdejt. Rick, bartendern med ett struligt förflutet men har storslagna drömmar. Luke, en pasteor som tappade sin tro, stal församlingens pengar och hoppade på första bästa flyg därfrån. Rachel, en cool blond tjej oförmögen till mänsklig kontakt, och till sist en mystisk röst känd som Player One.

När helvetet härjar utanför lär de alla känna varandra lite bättre. Fler tillkommer och går.

Tiden skulle kunna starta och stanna hela tiden utan att vi skulle fatta nånting. För att vi är till det yttersta fångar i tiden. Under tiden det tog att tänka de här orden skulle tiden kunna ha stått stilla i en miljon år. Hur skulle vi nånsin veta om den gjort det eller inte?

Det enda jag var lite besviken på i boken var just Player One. med baksidestext och boktitel hade jag lite större förhoppningar på vad denna Player One skulle kunna vara eller göra. Coupland har liksom aldrig låtit sig begränsas av det konventionella förut. Som första meningen i 'Girlfriend in a coma': "Hi, I´m Jared and I´m a ghost." Redan där sätter han tonen. Player One som mystisk röst var lite av en besvikelse. Player One som bok var det definitivt inte.



Följ min blogg med bloglovin