Jag tänkte lite grann på identitet tidigare idag. Vad i oss är det vi definierar oss efter. Våra åsikter? Vår smak, klädstil eller våra hobbys? Våra relationer eller våra arbeten? Våra handlingar? Vad är det som gör oss och kanske ännu viktigare, vad är det som påverkar hur vi uppfattar oss själva. Och också viktigt, hur vi väljer att presentera oss i andras ögon.
Jag återkopplar till något jag skrev i ett tidigare inlägg: Var börjar du och var slutar du?
Jag är en massa saker. Fästman, son, husse, kompis, bror, rollspelare, författare, vän, tv-tittare, bloggare, fabriksarbetare, musiker, musikuppskattare med mera. Och det är bara saker som jag vill kännas vid eller känner mig bekväm med att dela med mig av. Hur väljer jag att se på mig själv? För jag ser mig inte som alla dessa saker hela tiden. Det är ändå samtidigt en konstant. Beroende på vilken relation till mig man har så är det här stora pajdiagramet annorlunda.
Jag hade länge problem med att identifiera mig som just fabriksarbetare. Det var ju bara ett jobb som jag fick efter studenten. Det var inte meningen att jag skulle stanna så länge. Det är ju liksom inte jag. Eller? Det blir ju jag när jag väl utför fabriksarbete. När jag är i fabriken och gör saker och är närvarande så är jag av definition en fabriksarbetare hur jag än vrider och vänder på det. Så varför förneka det?
Det kan höra ihop med saker jag sa förr. Att jag arbetar på fabrik för att överleva och skriver och målar för att leva.
Hur som helst så tror jag inte vi mår bra av att förneka sidor av oss själva. Att arbeta på de mindra bra sidorna kan vara en bra idé. Men att hitta en definition av sig själv är ett omöjligt arbete. Vi förändras ständigt. Jag kan bara med säkerhet säga att jag är Kent. Det säger mig en hel del. Det säger absolut ingenting till någon annan.
Där får man rabbla alla epiteten.
Eller hänvisa till ens facebooksida eller nåt...
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar