Ikväll är det ett år sedan jag stod på tullakrokängen där det spelades musik efter en nedlagd tullakrokfestival. Ett år sedan jag passade min systers hund Ella. Och ett år sedan jag för första gången såg Leona komma gående in på ängen tillsammans med vår kompis Josefin.
Om man ska definiera livsavgörande ögonblick som något man kan se tillbaka på och peka och säga "Där. Det var där och då det hände." så är det idag för ett år sedan som gäller. Visst, vi bara pratade den kvällen och vi skiljdes åt efter att ha bytt kontaktuppgifter och ingen av oss hade en aning om att vi exakt ett år senare skulle ha ringar på fingrarna och bo tillsammans i en stor fyra. Vi stod där på ängen och pratade och glömde bort allt annat för ett litet tag. Det var det som lade den första stenen i ett underbart förhållande.
Allt hände så fort. Tio dagar senare var vi tillsammans. Så jag tänker skriva mer då. På den "riktiga" ettårsddagen. Jag älskar dig Leona. Du gör mig lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar