Nu var det bekräftat. Från och med alla hjärtans dag var jag inte längre medlem i Svenska Kyrkan.
En vän hade fått ett brev efter hans utträde som han uppfattade som spydigt och lite "må du brinna i helvetet" mellan raderna men så tyckte inte jag att det var. Det kanske beror på församling eller nåt.
Istället upplystes jag om att jag inte längre har rätt att vigas eller få begravningsgudstjänst den dag det är dags för det och att jag inte längre kan rösta i kyrkoval. Kyrkoavgiften kommer jag inte betala längre men dock begravningsavgiften. Den kommer man inte undan.
Brevet avslutas med att jag om jag har åsikter om svenska kyrkan så får jag gärna kontakta dem. Jag är också välkommen till gudstjänster och konserter, och skulle jag känna för det i framtiden så är jag också hjärtligt välkommen tillbaka. Och det är ju snällt av dem.
Detta steg känns bra. Även om jag inte varit en flitig kyrkobesökare förut... Även om jag inte trott på det kyrkan representerar, (även om det också har sina goda sidor så är det inget för mig) Även om jag aldrig tänkt på kyrkoskatten (och jag gör inte detta för att spara pengar) så är detta utträdet ändå ett hejdå.
Nu kan jag mer ärligt gå på den stig jag påbörjat gå på.
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar