Eller R-E-S-P-E-C-T som Aretha sjöng, men detta inlägget ska inte handla om henne. Det ska handla om folk.
Jag anser att när man går på bio så håller man tyst. (Skratt och liknande är tillåtet. Jag är ingen diktator.) Men jag tror det är något som alla är mer eller mindre överens om. Jag tror till och med de som själva sitter med sin telefon och lyser upp i mörkret skulle anse det väldigt irriterande om deras granne gjorde det. Det är liksom inte okej att sitta och prata i salogens mörker efter reklamen slutat rulla.
Jag vill dra den inställningen hem också till viss del. Har man filmkväll så har man filmkväll. Då tittar man på film. Visst kan man pausa för att fixa kaffe eller gå på toa och ha en mer avslappnad atmosfär. Men filmkväll är inte en kväll för snack om allt möjligt. Det kan man göra innan eller efter filmen. Det är min åsikt.
Och så är de de som pratar på konserter. I min värld har man köpt konsertbiljetter för att se på bandet som spelar och inte för att stå intill andra som köpt samma biljetter för att överrösta bandet med snack om hur länge sen det var man var ute i Malmö eller hur kul det var att man mötte den eller den den gången...
Visst... Det ska vara plats för sociala interaktioner där människor möts men man kan ju tänka steget längre och förstå att människorna i ens närhet kanske hellre vill höra på musik.
Det är nog samma typ av människor som pröjsar tvåhundra spänn för att komma in på en klubb för att dansa tio minuter innan de stänger. Eller? Är det inte lika mycket pengar i sjön att köpa konsertbiljetter för att stå i närheten av baren hela spelningen och skrika om ovesäntligheter och skita i bandet och folket som lyssnar på det.
Eller så börjar jag bli gammal...
Nej. Det är bara att jag kanske vill kräva mer av min omgivning.
Sock it to me. Sock it to me. Sock it to me...
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar