"En hof och en latte."
Det var det enda kvinnan framför mig i kön till baren sade till tjejen på andra sidan. Det är inget ovanligt att folk beställer saker utan varken ett hej eller ett tack men jag blir lika konfunderad varje gång. Konfunderad är kanske fel ord. Jag blir inte upprörd eller irriterad, jag bara tycker det är så dumt.
Visst. På andra sidan baren eller disken eller kassan står en person som står där för att hjälpa dig få det du vill ha. Servera dig eller om du nu vill, tjäna på dig. Nyckelordet i allt detta är ändå ordet "person".
Det är lite cheezy att skriva att ett hej inte kostar något men jag gör det ändå. Ett hej kostar inte något. Inte ett tack heller. Du står ju ändå vid baren eller disken eller kassan tills du fått det du beställt, eller hur? Du möter förhoppnings blicken av en annan människa när du beställer.
Jag kanske överreagerar när jag påstår att man förminskar en annan människa genom att ignorera denne och enbart bemöta hen som en funktion. Som en maskin designad för att tyst utföra order. Något som inte ska märkas av.
Hej, en hof och en latte, tack. Det är den korrekta versionen. Och när man fått det man bett om så skadar det inte med ett extra litet tack.
Det känns märkligt att man ska behöva skriva detta.
- Posted using BlogPress from my iPad
Ja det är märkligt hur folk har förmågan att göra andra, och omvärlden, osynlig. Ögonkontakt är viktigt - jag ser dig och du ser mig och därmed bekräftar vi varann.
SvaraRaderaOch så gillar jag att du använder ordet hen. :-D