Skrivpuff: om ansvar

När man tänker på ansvar så känns det lite tungt, och det känns ju inte så vuxet precis. För när det kommer till frihet så är ju just den ansvarsfrihet friheten den som är bäst. Det är också den som gradvis försvinner ju mer vi växer upp och det är det vi ofta upptäcker när det är försent. Frihet under ansvar. Ansvar för dina egna handlingar... Det är när man har vant sig vid tanken på ansvar ändå rätt så okej. Jag får stå till svars för det jag gör. Det är något som alla över arton med olika mått ändå klarar av. (Eller borde klara av i alla fall.)

Men det är när man har ansvar för andras handlingar, eller ännu värre, andras liv som ansvar går från att vara en liten börda på axeln till att vara något stort tungt och skrämmande. Jag kan erkänna att jag inte känner mig allt för bekväm i tanken på att jag skulle ha ett stort ansvar. Det är lite bävande.

Men jag tror det är här vuxenheten kommer in i bilden. (Herregud, jag är trettiotvå och snackar om vuxenhet.) Jag kan se mig själv utvecklas, växa och resa mig stolt under tyngden av ansvar. Jag kan se mig själv i en position av ansvar på ett arbete. Jag har ingen utbildning för det men det hindrar mig inte från att visualisera. Jag ser mig själv som förälder en dag och där har man ju ett enormt ansvar och det är något jag ser fram emot jättemycket.

Även om jag är nervös för det. Ansvar är läskigt. Det är något som antingen knäcker en eller får en att växa. I alla fall känns det så.