Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


torsdag 5 januari 2012

Skrivpuff: Om att hämnas

Hämnden. Denna vedergällningens besatthet. Orättvisornas romantiska utjämning. Det är så den ofta skildras... Verktyget för en slags helig balans om att rätt ska vara rätt och att varje öga och varje tand är värt ett likadant. I vredesmod är den ofta lättförståelig för oss. Det handlar om upprättelse. Om sårad stolthet och en villfarelse att om jag gör mot den som gjort mig illa som den gjort mot mig så är världen åter i balans.

Någon sade att hämnden är bäst serverad kall. Detta att man gått igenom raseriet till ett svalt och uträknande förakt. Att man planerar en hämnd, inte för balansens skull. För vedergällningens skull. Då man anser att det som hänt en bör betalas tillbaka tusenfalt. En liten oförrätt betalas med en annan människas fall om allt går vägen. Vi har i denna hämnd gått bort från det rosenrasande vansinnet och hamnat i en psykopatisk vass och vriden galenskap.

Det är svårt för oss att låta udda vara jämnt. Det hör man ju hur det låter. Det krävs att man lägger till eller drar bort något för att den meningen ska bli vettig. Det är svårt för oss att vända andra kinden till. Den omedelbara impulsen vid en utsatthet orsakad av en annan är att man vill ge igen. Att behandla andra så som man vill bli behandlad är svårt när någon annan behandlar en som skit. Det finns ingen lösning annat än tålamod och tid. Självbehärskelse och kanske till och med kärlek.

Vi kommer alltid att hämnas. I stor eller liten skala. Vi kommer alltid att känna oss kränkta av någon och ha en vilja att visa dem var skåpet ska stå en vacker dag eller ha en önskan om att den ska lida så som vi har lidit på grund av dennes ondska eller oförståelse.

Men vi kommer också alltid, ett flertal av oss i alla fall, resa oss över de känslorna och inse att den vägen inte leder någonstans där man mår bra. Det är väl inte sunt att glömma eller trycka ner känslor av vrede och minnen av oförrätter. Men vi kan arbeta med att få bukt på hämndbegäret. Hitta ett sätt att låta udda vara jämnt. Hitta den sista ingrediensen till ett stilla sinne.



Följ min blogg med bloglovin

9 kommentarer:

  1. Åh vad bra skrivet! Jag gör allt för att resa mig över de känslorna just nu. Det är så meningslöst, så destruktivt utan varaktigare resultat som bara lämnar en bitter eftersmak. En eftersmak av att man på ett sätt förlorat, än en gång.

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra skrivet tycker jag.

    SvaraRadera
  3. Gillar hur du kommer fram till det där med ett stilla sinne! Mycket bra.

    SvaraRadera
  4. Hämnden - tycker om din reflektion!

    SvaraRadera
  5. Mycket insiktsfullt skrivpuffande!!

    SvaraRadera
  6. ja vi kommer nog alltid att hämnas...

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Klockren beskrivning av hämnd. Rak och ärlig. Gillar mycket! Söker själv ständigt efter den sista ingridiensen som kan bota de mörka känslor och begär som då och då envisas med att knacka på dörren, som utmanar sinnets ro.

    SvaraRadera
  9. Tänk att du sätter verkligen punkt på vad man känner. Väldigt bra skrivet!

    SvaraRadera