Skägget växer.

Skägget börjat ta sig nu. Det har växt till en sådan längd att det känns gött och heltäckande. Såhär ser man ut nu en torsdagskväll. 

Jag läste nånstans för länge sen, jag kan inte minnas var men jag tror det handlade om anställningsintervjuer, att man inte skulle ha skägg på en intervju för män med skäg ansågs undermedvetet ha något att dölja. Oärliga typer alltså... Då kommer vi till: 

Den här typen har saker att dölja. Men bara för att vi inte vill veta i förväg vad vi kommer få till jul. (Fan det är ju snart.) Det är väl ingen som misstror tomten. Om det nu inte dyker upp nån som påstår att han verkligen ÄR tomten. Då tvivlar vi som attan. Ehh... Alltså inget bra exempel... Exempel två:

Ännu ett berömt skägg och ett ännu sämre exempel. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med det här... En man med något att dölja. Rakt in i anställningsintervju-nono-antiskäggtänket. Men allvarligt talat. Oftast handlar det om såna som i exempel tre:

Helt enkelt bara en skön snubbe. Ett skägg är mer än ett hängande hakhår. Det är ett statement eller så är det inte det. Det är en inramning till ett fejs. Det är din egen halsduk. Det är oftast snyggt. Inte alltid. Men med rätt ansning och vård så blir ett skägg något man kan vara stolt över...

Eller så är det bara ett skägg och jag läser in för mycket i det hela...

Följ min blogg med bloglovin