Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


tisdag 21 juni 2011

Ärlighet varar längst för att den används sparsamt.

Det finns de som går runt och säger saker som "Ärlighet varar längst." och "Svara ärligt nu. Jag vill veta vad du egentligen tycker!" och tror att detta är sanning. Min nuvarande uppfattning är att ärlighet är helt okej och att föredra så länge det är konstruktivt. Ärlighet som inte innebär något positivt kommer alltid att mottas med fientlighet, försvarsmekanismer eller tjurighet. Även om den var ombedd...

Det klassiska exemplet: "Ser min rumpa stor ut i de här byxorna?" ska jag inte använda mig av...

Har du en åsikt eller en synpunkt om något som inte är positivt och du inte är ombedd att orda denna åsikt, håll tyst. Har du blivit ombedd att säga vad du tycker och du vägrar ljuga, bli bra på att väva in kritik i mjuka fina rosa moln.

Vi vill ju bli klappade medhårs, eller hur? Vi vill inte veta om tavlan vi målade ser ut som något en femåring kunde gjort bättre. Vi vill inte veta om vår frisyr skulle få tjeckiska hockeyspelare att peka och skratta. Och vi vill absolut inte veta om vår rumpa ser stor ut i de där byxorna. (Okej jag kunde inte hålla mig!)

Nu kan man ju gå in på djupet i den här åsikten och säga att ärlighet när det kommer till brott och eländigheter är en sak och mina petitesser till problem är en annan. Visst. Vi kan kalla det vardagsärlighet. En sån där ärlighet som man kan tänja på för att få relationer och vardagen att glida på så mycket mer friktionsfritt. En sån där ärlighet som alla tyst kommit överens om att man egentligen inte är bunden att lyda. En sån där ärlighet vi ändå med en liten röst i bakhuvudet ångrar att vi bad om sekunden efter vi frågade.

För vi litar på de omkring oss i största allmänhet. De kanske inte är ärliga men de får oss att må bra med de vita små lögnerna. Om en tavla är mest kladd så får vi veta att beskådaren känner sig lite vilsen i abstrakt konst. Om vår frisyr är ful får vi diskreta tips på hattar och kepsar som är på modet. Om vår rumpa är gigantisk i de där byxorna så är de säkert i fel färg för våra ögon.

Ärlighet varar längst för att den används sparsamt.


Följ min blogg med bloglovin

2 kommentarer:

  1. Sista meningen är genialisk. Där vänder du verkligen på det gamla, slitna ordspråket. Klok, om än krass text! Välkommen tillbaka till puffandet från en som är ny sen du var här sist :)

    SvaraRadera
  2. kanske har du rätt...eller så har vi blivit så lata av alla smålögner att vi inte orkar se sanningen i vitögat längre...

    SvaraRadera