Run! Forest! Run!

Ska Kent helt enkelt bli en träningsblogg? Mest sannolikt inte men här följer ändå ett litet inlägg om träning.

Jag valde nog rätt tid att börja springa. Både i regn och sol har jag funnit det... Njutbart är inte ordet, men gött... Gött är ordet. Dock så har efter den senaste rundan spöken i ryggen och knän börjat göra sig påminda igen. Såklart. Jag är otränad som en, i brist på passande metafor... riktigt otränad person.

När detta sker, blir jag rädd och slutar. Icke! Inte den nya Kent som lagt ner en mindre förmögenhet på skor och fräcka kläder. Istället går jag in på det oändligt visa nätet och tittar på sidor där folk verkar veta vad de talar om. Problem: Ont i ländryggen: Orsak: Jag lutar mig för mycket framåt eftersom jag inte har tillräcklig styrka i bålen. Lösning: Situps, rygglyft och sträck på dig för fan karl. Problem: Ont i knäet. Orsak: Dum Kent slarvade med sjukgymnastiken efter en meniskoperation (Datorn vill att jag ska särskriva det ordet! What?) Lösning: Ta det lugnt och tänk på hur du tar steg och glöm inte stretcha.

Okej. Jag kan göra det där.

I ljuset av detta valde jag idag att inte springa. Jag gick istället. I rask takt men ändå bara gång. Där gick jag och fokuserade på att sträcka på ryggen och på hur jag satte ner mina fötter. Och jag valde en annan runda än den jag tagit innan för jag tänkte att en extra kilometer inte kunde skada. Döm om min förvåning när jag verkar lämna Helsingborg och hamnar i Lothlorien. Fem minuter hemifrån är ett underbart skogsområde med små stigar och spår. Idag var det första gången solen sken när jag var ute så det kan ha bidragit till min uppskattning men jag har bestämt mig för att mina fötter ska lära känna de stigarna riktigt bra i år.

Nu ska jag sträcka på mig lite grann.

Följ min blogg med bloglovin