Ja varför krångla till det? Det finns internetnicks, smeknamn, öknamn och allt möjligt. Jag är son, make, husse, vän, bror, kollega med mera till flera. Men när det kommer ner till minsta gemensamma nämnare i allt detta kommer man fram till Kent helt enkelt. Bara Kent. Och det är det bloggen ska vara. Inte Lord K. Inte Kindtand. Inte something cool in the title... Bara Kent.


torsdag 16 juni 2011

Det måste vara radion.

Året var 1998 tror jag. Året då jag och min kompis Björn först intog den lilla studion i Höganäs Närradio 104.9. Jag minns att studion luktade spånplattor, lite fukt och gardiner man köper på loppis. Men vi hade väldigt kul som bara ett par sjuttonåriga grabbar kan ha i radio. Vår introlåt där vi frenetiskt lekte med pitchen, för att det var kul. Vårt namn: Kulör, för er med färgradio, för att det var kul. Att vi kunde fylla ett helt program om att sända radio stående bara för att stolarna en dag var borta. För att det var kul. Vi spelade dragspel till varandras dikter. För att det i våra ögon var hysteriskt kul.

Vi spelade nästan bara punk och the doors. Jag hade också börjat bygga min skivsamling, så sakteligen expanderades utbudet av musik för de som orkade lyssna på oss då på söndagseftermiddagarna. Men vi hade inga lyssnare... Inte vad vi visste om. Vi hade gjort ett taffligt försök precis i början med att bli profeter i vår egen hemstad, men det slutade med en fest där dryga typer berättade för oss vad programmet borde handla om. Gör ett eget program då, tänkte vi och sket sen i om någon lyssnade. För vi hade kul.

De åren jag och Björn sände radio var skitkul. Vi hade tre program genom åren. Först Kulör, där vi också drog med min klasskompis Eva efter ett tag. Sen hade vi Alternativ tretton. (Vårt totalmisslyckande med att nå ut till den breda massan) Där spelade vi efter ett tag nästan bara Winnerbäck, Sundström och Demian. Och till sist sände vi OBS!scen. Vårt experiment där vi skulle bli avstängda från radion. Det rann ut i sanden. Vi tröttnade.

Det var en väldigt massa år sedan, men radion har sedan dess alltid haft en varm plats i mitt hjärta. Jag lyssnar väldigt mycket på radio och nu efter flera års tjat kan jag också lyssna på radio på jobbet. Det skulle bara dras över 80 meter kabel först. Och för ett par månader sen fick jag ett mail från P4 Kristianstad och idag ringde de mig.

Jag är så glad. Den 8:e juli ska jag vara bisittare eller sidekick i Hallå Skåne i P4. Jag ser väldigt mycket fram emot det.


Följ min blogg med bloglovin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar